Blanketterna för årets deklaration dyker ner i brevlådan och jag blir påmind om att jag fortfarande är medlem i Svenska kyrkan, trots att jag inte aktivt har valt det. Jag har å andra sidan inte heller valt bort medlemskapet och kanske det börjar bli dags att göra ett aktivt val?
Vill jag stödja en organisation vars världsbild jag inte längre delar? När jag tänker tillbaka inser jag att det var länge sedan jag funderade över meningen med livet och Guds existens. Redan som tonåring insåg jag att det var en annan fråga som var mer intressant för mig, nämligen den om vad som ger mitt liv mening.
Jag skulle i och för sig kunna vara medlem av andra orsaker, som för att stötta deras sociala och humanitära arbete eller för att jag vill bevara de underbara konsertlokaler som många mindre stadskyrkor utgör. De som byggde de gamla stenkyrkorna kunde verkligen det där med akustik.
Ja, det är dags att ta ställning. Det skulle för övrigt antagligen vara en självkänslostärkande åtgärd. Jag visar för mig själv att min åsikt är värdefull.