Offentlighetsprincipen är en av demokratins hörnstenar. Den säger att myndigheters verksamhet så långt som möjligt ska ske i öppna former. Tanken är att motverka maktmissbruk och att ge medborgare möjlighet att reagera om något inte verkar gå rätt till.

Ibland tänker jag på mig själv med alla mina spretande viljor som en parlamentarisk demokrati. För att jag ska fungera bra behöver jag pröva mina tankar och värderingar på andra, vilket belyser missuppfattningar och motverkar inskränkta värderingar. Även jag mår bra av en offentlighetsprincip.

Jag tror att förhållanden också mår bra av en offentlighetsprincip. De värderingar som finns i relationen behöver prövas på andra människor. Det motverkar maktkamper och ger perspektiv på relationens värderingar. Det kan också vara till hjälp om kommunikationen fungerar dåligt, vilket verkar vara vanligt.

Jag respekterar till fullo människor som värnar sitt privatliv och jag menar inte att man ska vara öppen om allt med alla. Jag menar bara att öppenhet med människor som klarar av den inte är något att vara rädd för, utan tvärtemot hälsosamt. Om det finns saker man inte kan berätta för någon är det nog ett tecken på att allt inte är i sin ordning.