– Jag känner mig lite hängig idag.

Men varför säger jag så? Jag är ju inte ett dugg trött. Tvärtom är jag rätt pigg. Typiskt mig att gräva gropar för mig själv. Nu blir jag ju tvungen att ta det lugnt resten av kvällen. Om jag inte säger vad jag menar får jag åtminstone mena vad jag säger. Eller nåt.

Så varför säger jag då så? Är det ett artigt sätt att säga nej? Hade jag inte kunnat välja en ursäkt som var sann istället? Att det där var en lögn måste ju märkas direkt.

Vad är sant då? Varför vill jag inte? Vet jag det? Och om jag nu inte vet, varför säger jag inte bara att jag inte vill? Måste jag veta?

Nej, jag vet inte varför jag inte vill. Jag vet bara att jag inte vill. Men jag vet varför jag inte säger det. Jag är rädd. Rädd att du ska bli arg. Eller ledsen. Rädd att du ska tro att jag inte tycker om dig. Klart att jag inte kan säga nej. Inte så direkt. Det skulle bli fel.

Så då väljer jag en enkelt genomskådad lögn?