Förra söndagen var jag på någon sorts dejt, men tyvärr så var tålmodig väntan förgäves och det blev inga fler möten. Avskedet var enkelt och okomplicerat. Det var synd att hon inte ville, men bara att acceptera.
I helgen kom ett efterspel i form av en brevväxling. Där kunde jag läsa att jag är egoistisk och snål med mina känslor och att de inte är av rätt sort. Hon menade att jag hade misstolkat det jag kände och att mitt intresse av henne inte var på det sätt som jag själv trodde. Hon skrev att hon förtjänar bättre än så.
Metodiskt försökte jag bemöta alla hennes påståenden. Jag berättade om min bakgrund och om min rädsla och osäkerhet. Jag berättade att jag bemötte henne som hon bemötte mig, med ivrig diskussion om allt mellan himmel och jord, därför att jag trodde att det var ett säkert kort. Jag visade henne min ynklighet och sårbarhet och som svar fick jag analyser och goda råd om vad jag ska göra för att bli en bättre människa.
Sedan var det som om allt helt plötsligt var över och hon undrade om vi inte trots allt kunde träffas igen, ett erbjudande som snabbt togs tillbaka när jag irriterat påpekade att jag inte tycker om att andra berättar för mig vad jag känner och hur jag fungerar.
Innan korrespondensen tog uppehåll formulerade jag frågor till henne om hennes upplevelse om veckan som gick och vilka känslor som låg bakom hennes beslut. Hon har lovat att svara så fort hon får tid.
Jag känner mig orättvist dömd. Jag kan inte se att jag bemötte henne på något annat sätt än vad hon bemötte mig på och ändå kallar hon mig för snål. Jag känner mig kränkt av alla analyser. Jag förstår att hon har mycket att göra och att hon inte har tid att svara på mina frågor, men det känns ändå som att hon nu håller mig på sträckbänken och straffar mig utan att förklara varför.
Tillvaron är därför lite dissonant just nu. Jag är fast i en förhållning och väntar på den upplösning som jag hoppas att hennes svar ska ge.
Visst längtar jag efter att komma en kvinna nära, men just nu kan jag bara känna hur skönt det är att vara singel. Jag är trött på kvinnor som talar om för mig att mina känslor inte är de rätta, häver ur sig anklagelser och sedan förväntar sig att allt bara ska vara frid och fröjd igen. Det är ett liv som jag inte vill tillbaka till. Det är inte värt det.
Men välj andra kvinnor är mitt förslag. Det finns kvinnor av alla olika upptänkliga och otänkbara sorter, vill jag påstå, så det är kanske läge att välja annorlunda nästa gång.
Och som jag ser det, kan det bara vara ett straff att hon inte svarar när du tänkt dig, om du låter det vara ett straff. Om du inte låter din tid gå till att vänta, ännu en gång på hennes svar, nu varför hon inte vill dig, förut om hon ville dig, utan fyller den med sådan som du gillar, om du nu inte gillar väntan, så blir inte tiden en pina eller straff. Jag tror att du väljer själv där.
Bättre lycka nästa gång och du ska så klart inte tillbaka till något du inte trivs i. Jag hoppas du ska till det goda i livet.
Du har helt rätt, bless, om min väntan. Jag försöker släppa det.
Tack för lyckönskningarna! Förutom lycka behöver jag mod. =)
Jag skickar det lilla modet jag har till dig =)
Håll till godo!
Just, det glömde att skriva, att jag tycker det är märkligt med att hon upplever dig som snål. Det har jag aldrig gjort, tvärtom. Generös.
Hurrudu, glöm henne. Du är värd så mycket mer än så!
bless: Jag kände mig osäker och var lite reserverad av den anledningen. Jag tar tacksamt emot det mod du delar med dig av och är övertygad om att jag vågar bjuda mer på mig själv nästa gång jag möter någon som jag vill komma nära.
loppispoppis: Tack för uppmaning och värmande påminnelse!
Känner igen en del av känslorna du beskriver.
Dels så törstar man efter kärlek, närhet, passion.. man tror att man hittat någon som kan vara just allt det.
För att upptäcka att man trodde fel.
Efter att antal turer fram och tillbaka mellan förhoppningar och tillbaka till ruta ett blir man på något sätt uttömd.
Man måste ta igen sig och samla kraft.
Kraft för att få ny fräsch energi och engagemang.
Kraft för att bli modig igen.
Då känns det bekanta och trygga singel-livet skönt.
Åtminstone ett tag.
Dessutom: Ingen kan någonsin tala om för en annan att känslorna inte är rätt…
Alla känslor som är äkta är rätt.
Ja, visst behöver man ladda om. Den här gången kom lusten åter rätt fort.
Jag hajar till när jag läser ordet ”äkta”. Menar du att vissa känslor är mer äkta än andra?
Hmm… mer äkta än andra…
*funderar*
Menade mer att ibland tror man sig känna saker och ting som egentligen är en illusion och kanske en förväntan.
Ibland är det nästan som om man är programmerad att känna på ett visst sätt. Men när man når kärnan av känslan, märker man att den inte kommer från en själv utan utifrån.
*känner mig flummig men skyller på vinet… hehe*
Ok. Hoppas vinet smakade bra. =)