Jag har gett upp mina försök att kontakta någon på den dejtingsajt som jag är medlem på, men har skrivit en ny kontaktannons om någon mot förmodan skulle läsa min presentation ändå.

Så ljuv är drömmen inom mig, undangömd, men inte bortglömd, om ett möte med en annan människa som drömmer om att möta någon som mig. Så innerlig är min längtan att skänka tid till den som liksom jag vill våga vara sitt sanna jag, lika ynklig och svag som förtjusande härlig. Så djup är min önskan att vilja vara någon nära som vill vara nära mig, att min dröm och min längtan aldrig lämnar mig trots att livet kan vara fyllt av så mycket annat som skänker mening och får mig att må bra.

Jag drömmer om att kommunicera, med alla de språk jag har, och jag drömmer om att bara vara. Jag längtar efter härliga äventyr, stora som små, tillsammans med någon som delar min nyfikenhet och upptäckarlusta. Jag önskar att möta någon som vill möta mina innersta tankar och som vill dela med sig av sina egna.

För jag tror att ett sådant möte kan vara ljuvt och härligt, mycket ljuvare och härligare än mödosamt och krävande. Jag tror på nära samhörighet mellan individer som strävar efter att vara tydliga, med vuxen uttrycksfullhet och barnslig leklusta. Jag tror inte på kärleken i sig, men på tålmodigt strävande och reflekterande människor med vilja och kreativitet.

Synpunkter?