Jag läser vidare om och fascineras av ankytningsteorin. Det hela började med studier av småbarn på 1950-talet. Då var det vanligt att man skilde barn från deras föräldrar under sjukhusvistelser. Man tänkte att sjukhusets personal kunde ta över föräldrarnas roll. Studierna visade dock att det påverkade barnen mycket negativt och att föräldrarna fyller en viktig funktion dels som en hamn att söka skydd i när omgivningen är skrämmande och dels som en trygg bas att utgå från i utforskandet av omvärlden.

På 1970-talet föreslogs en modell med tre olika typer av anknytningsmönster, tryggt, undvikande och ambivalent, och i slutet 1980-talet lyckades man visa att de anknytningsmönster som barnet utvecklar återkommer i den vuxnes kärleksrelationer, men inte nödvändigtvis i andra typer av relationer. En vuxens kärleksrelationer fyller också en funktion som en skyddande hamn och en trygg bas.

Med samma teknik som The Big Five togs fram för att karaktärisera personlighet, se rationell personlighet, visade man i slutet av 1990-talet att det räcker med två variabler för att beskriva anknytningsmönster, ängslighet och undvikandegrad, en modell som ersatte den tidigare med tre kategorier.

En introduktion till anknytningsteori finns här.

Jag gjorde testet Close Relationsships Questionnaire på yourpersonality.net och fick resultatet 2.46 i ängslighet och 3.14 undvikandegrad. Skalorna går från 1 till 7, så testresultatet säger att jag är mer undvikande än vad jag är ängslig, vilket överensstämmer med mina egna tankar, men också att skillnaden inte är så stor. Det verkar alltså som att jag i jämförelse med andra är ganska trygg i mitt anknytningsmönster, åtminstone när jag väl lever i ett förhållande.

Samtidigt är mitt schema ett problem, men inte för att jag inte kan lita på eller komma andra människor nära, för det kan jag om jag får lite tid på mig, utan för att jag har lätt för att tappa bort mig själv och har nöjt mig med relationer som inte har svarat mot mina behov. Det har förstärkt min negativa bild av mig själv och det är ett hinder när jag nu vill komma någon nära igen.