10.27.07
saknad
Så var det dags.
Strax före midnatt, måndag 22 oktober 2007 somnade mamma stilla in. Hon blev 60 år gammal.
Det är så länge sedan hon fick sin diagnos att jag inte längre minns när det var. Kanske är det sju år sedan. Kanske är det mer.
Hennes diagnos var Alzheimer och sedan hon fick den har jag, min far och mina syskon sett henne lämna oss sakta. Sorgen har varit en del av våra liv. Inte så stark, men ständigt närvarande.
Jag är förstås ledsen, men känner mig ändå lugn. Det finns en tröst i att mamma mådde bra under nästan hela den tid hon var sjuk. Alzheimer kallas ibland för de anhörigas sjukdom och det tycker jag är en bra beskrivning.
Min vecka har på många sätt varit som alla andra veckor; Jag har jobbat, tränat, dansat och umgåtts med vänner. På ett sätt har den dock varit väldigt annorlunda; Kramar, leenden och andra människors omtanke har betytt så mycket mer än vad de brukar göra.
Vila i frid, älskade mamma. Jag saknar dig.
carulmare Said:
October 27, 2007 at 11:26
Så fint du skriver… och tar det. Jag får tårar i ögonen. Kram från mig också.
bless Said:
October 28, 2007 at 19:16
Varma tankar och kramar med kraft.
henrik Said:
October 28, 2007 at 21:37
Tack, vänner!
Miranda Said:
October 29, 2007 at 0:58
Åh… en tanke från mig med. Kram till dig.
henrik Said:
October 30, 2007 at 20:58
Tack, Miranda!
Supergirl Said:
October 31, 2007 at 1:14
Beklagar verkligen! Det gör ont att förlora en förälder även i vuxen ålder. Känner med dig!
henrik Said:
November 1, 2007 at 19:38
Tack för medkänsla, Supergirl!