Jag har hittat en ny känsla. Den är svår, diffus och smyger med sin existens.

Jag försökte vara en duktig storebror, men det blev inte alltid så bra. Det finns sådant som verkligen inte känns rätt utan snarare riktigt hemskt. Därför har jag låtit bli att tänka på det. Då känns det inte alls.

Men nu har jag börjat röra vid det och vågat känna hur det egentligen känns. När jag ser vad det är kan jag resonera om det och säga till mig själv: Jag var bara ett barn.

Så nu prövar jag en annan väg. Jag erkänner för mig själv. Och för dig min bror. Jag vet hur det var.