Miranda bloggar om rädsla och jag känner igen mig, inte främst i hennes rädsla, men i de kognitiva förvrängningar som hon indirekt skriver om. Som en påminnelse för mig själv kommer här en sammanställning av några vanliga kognitiva förvrängningar, plockade från olika källor på nätet:

  • Allt eller inget. Social perfektionism. Alla måste tycka om mig, annars är jag misslyckad. Jag måste göra succé, annars är jag ett fiasko.
  • Övergeneralisering. Enstaka händelser tolkas som typiska för hela livet. Min bästa vän förrådde mig, så jag kan aldrig mer lita på någon.
  • Förminskande. Händelser bagatelliseras. Det gick ganska bra; Jag vann Nobelpriset. Det hände en liten olycka; Jag bröt båda benen.
  • Tankeläsning. Jag tror mig veta vad andra tycker och tänker om mig och handlar därefter.
  • Siarens misstag. Jag utgår från att det kommer att gå illa och lever därefter.
  • Katastroftänkande. Ett litet bakslag upplevs som en total katastrof.
  • Måste och borde. Motivering genom skuldbeläggande. Jag bör inte bli arg på min vän. Han menar väl och skulle bara bli sårad.
  • Selektiv abstraktion. En av 30 studenter är missnöjd med kursen. Jag är misslyckad som lärare.
  • Personifiering. Läraren verkade sur på lektionen idag. Jag undrar vad jag har gjort för fel?
  • Känslotänkande. Det som känns sant är sant.
  • Etikettering. Att döma sig själv eller andra med etiketter. Jag är en sådan som inte kan träffa kvinnor.

Jag har nog varit i samtliga gropar.