Jag går kurs och lär mig dansa tango. Tango får mig att tänka. Inte när jag dansar. Då är fokus här och nu. Men efteråt. Då kommer funderingarna.

Tango verkar vara kroppsspråkets dans framför andra. Mycket blir sagt i dansens kommunikation som sällan uttrycks lika tydligt i verbal dialog; Nästan ögonblickligen känner jag om den jag dansar med tycker om att dansa med mig, känner förtroende för mig, har förtroende för sin egen förmåga, kan skilja förmåga från personligt värde, är nyfiken på mina signaler, är tålmodig eller otålig, söker bekräftelse eller bekräftar, är lugn eller orolig och mycket mer.

Samtidigt som det är härligt att dansa med skickliga dansare så är det otroligt spännande att möta nybörjare. Den som inte har så vältränad styrka, balans, motorik, koordination och allt det som hjälper oss att kontrollera våra kroppar har svårare att välja sin kommunikation. Då blir mycket mera sagt av det som inte hör till dansen och som den vältränade med god självkontroll utelämnar.

Friskrivning. Jag är medveten om att jag tolkar andra människors signaler och att dessa tolkningar bara är kvalificerade gissningar.