För lite drygt en månad sedan skrev jag att om jag blir knäpp på riktigt någon gång så kommer jag att bli paranoid. Det inlägget handlade om en vän som jag tappade kontakten med och som efter lång tid dök upp och frågade hur jag mår. Då funderade jag på om hon agerade äktenskapsmäklerska och jag tänkte nog ta reda på det.

Jag har fortfarande inte fått något bra tillfälle att prata om saken med henne. Vi har träffats lite flyktigt ett par gånger, men det verkar inte som att vi kan återvända till hur saker och ting var. Jag börjar tro att vi får gå skilda vägar. I så fall får det förstås vara så.

Det finns en del av mig som undrar vad som egentligen hände. Jag tror att hon gav sig av för att jag gick för långt och berättade lite mer om mig än vad hon klarade av. Kanske hade hon hoppats på att jag nu skulle vara mitt gamla jag igen men blev tvungen att inse att jag antagligen aldrig blir densamma? Kanske har också jag svårt att släppa in henne efter det som hänt? Jag vet inte.

Det får vara som det är och bli som det blir. Jag önskar henne allt gott.