loppispoppis bloggar om integritet och jag funderar på vad integritet är för mig. Tankarna vandrar till historien som jag skrev om i lugnet före stormen och rätt och riktigt. Den är jag stolt över. Då kändes det som att jag handlade med integritet.

Denna historia handlar om tre unga kvinnor som medvetet och avsiktligt bröt mot regler vi har på jobbet. De ansåg sig ha särskilda skäl för ett undantag och när vi inte beviljade ett sådant bröt de mot reglerna ändå. För att komma undan med det försökte de allt från att spela offer till att vara aggressiva och otrevliga.

Jag tror att det som hjälpte mig att stå rakryggad igenom allt detta var två saker. För det första så fungerade jag som en helhet. Såväl ömkligheten som aggressiviteten fick mig att vilja göra ett undantag, men samtidigt kände jag att jag ville vara rättvis mot alla andra som måste följa reglerna. Jag såg att jag kände flera olika motstridiga saker och jag förstod varför jag gjorde det. De impulser jag valde att agera efter var inte de mest påträngande utan de som stämde överens med ett sedan tidigare genomtänkt förhållningssätt. Det för mig in på det andra, som har med moral att göra; Jag anser att reglerna finns av en anledning och att det i det här fallet var rätt och riktigt att hålla fast vid dem.

Integritet är för mig en medvetenhet om och en förståelse för att jag är en komplex varelse med många olika sidor som kan vara positiva, negativa och allt däremellan. Jag tolkar integritet som en integration av motstridiga känslor, tankar och bilder om vem jag är till en fungerande helhet. Jag tänker att det är det som gör att en person med integritet lättare står ut med osäkerhet och lättare kan sätta gränser. Jag tror att det finns två vägar till integritet, där den ena är självkännedom och den andra är moral. Bäst blir det kanske om de två kombineras på lämpligt sätt.

Det var några ord om vad integritet är för mig. Jag passar loppispoppis boll vidare och frågar vad det är för dig?