Jag har funderat på om jag har någon typ av fetischistisk läggning? Inte för att det känns så utan snarare tvärtom. För mig har det aldrig varit något sexuellt eller ens känslomässigt laddat med hur jag klär mig. Jag har träffat kvinnor som på morgonen ställer sig framför garderoben och funderar över hur de känner sig i dag för att kunna välja kläder. Så fungerar det inte för mig. De enda överväganden jag gör är av praktisk karaktär; Jag vill inte frysa och jag vill att kläderna ska tåla vad jag utsätter dem för. Möjligen kan jag fundera över om de har en social funktion att fylla, som att signalera social tillhörighet, men för det mesta bryr jag mig inte om det heller.
Jag tänder inte på material som läder, gummi, nylon eller fjädrar, varken på mig själv eller andra. Inte heller blir jag upphetsad av kvinnors underkläder eller högklackade skor, även om kvinnan i dem kan väcka mitt intresse. Är jag så tråkig att jag inte har någon fetischistisk läggning överhuvudtaget?
Sedan slår det mig att jag är förtjust i ljusa skönsjungande röster. Då tänker jag inte på den teknik som är så vanlig i populärmusiken där rösten läggs i bröstklang och pressas upp mot de höga tonerna, utan den mer klassiska tekniken där rösten får fritt spelrum i huvudklangen och tonerna tas ovanifrån med minimalt motstånd. Det ska inte vara stort och svulstigt med en massa vibraton, nej det ljusa, raka och enkla nordiska tonidealet är mer i min smak.
Faktum är att en sådan röst kan göra mig knäsvag och få mig att känna mig djupt förälskad under den tid det tar att sjunga en aria eller mer, trots att huvudet säger åt mig att jag inte har en aning om vem denna kvinna är.
Kanske det är fetischism? Det är åtminstone en väg för mig till att förstå att en fetischistisk läggning kan vara något väldigt fint.
Jag är också röstorienterad, även i tal. Till den milda grad att jag har svårt att höra vad människor med gälla röster säger eller andra knepiga spänningar i rösten. Å andra sidan har de en härlig klang i rösten hör jag inte alltid vad de säger heller för jag hör bara klangen:)
Fast är det fetischism? För mig så är fetischism när det speciella objektet för lust är det enda som får en att bli förtjust, men det är min tolkning.
För mig kan det faktiskt vara så att förtjusningen bara finns där under de minuter som arian varar. Kvinnan är bara intressant när hon sjunger. =)
Kan bli komplicerat om man ska ingå en relation:)
För att blanda mig i diskussionen utan att ha någon större vetskap….
Jag tror att fetischism är när man har en sexuell koppling till materiala saker? Men kanske har begreppet vidgats och omfattar fler företeelser?
Själv kan jag också bli intresserad/förtjust/förälskad för stunden. :)
Tyvärr (?) Henrik jag tror inte att din förtjusning i en viss sorts röst är en fetisch… ;)
Jag tänkte som Hossan tills jag kom att tänka på fotfetischism. Och nu undrar jagvarför t ex fixering vid bröst inte är fetischism? För att de är könsorgan?
Hossan: Det är sant att rösten inte är ett fysiskt objekt, men om man bortser från det så tycker jag att mitt intresse påminner väldigt mycket om en fetischistisk läggning och jag undrar om det inte är samma mekanism som ligger bakom? Om man sedan kallar det för fetischism eller inte är nog mest en fråga om hur man definierar ordet.
bless: Fixering vid bröst måste absolut betecknas som fetischism. Mer exakt är det partialism.