Jag sa tack och adjö till Supergirl i början av veckan. Det blir inga fler möten i verkliga livet, även om vi fortsätter att hälsa på varandra här i bloggosfären.

Vi vill olika saker och då valde jag att dra mig tillbaka. Jag vill att mitt hjärta får vara öppet för möjligheten att jag möter någon som vill som jag.

Mitt hjärta klarade sig bra denna gång. Jag gick långsamt fram och investerade inte mer känslomässigt i relationen än vad den kunde bära. Det fanns inget luftslott av förhoppningar som kunde rasa när jag tog ett steg tillbaka.

Svårast med uppbrottet var att såra Supergirl, men det var förstås inget skäl till att dröja kvar när beslutet väl var fattat.