Sagan skriver om rädsla och jag tänker på mod. Rädslan finns i alla våras liv och den kan vara en barriär mellan människor eller något som hindrar oss från att utvecklas eller att göra det vi drömmer om. Det är viktigt att vara medveten om att rädslan finns där och hur den påverkar våra val och det vi gör, men samtidigt är det inte hindren utan möjligheterna som är det intressanta. Där kommer modet in. Det enda som behövs för att göra det som är läskigt är lite mod. Med mod kan man bygga broar mellan människor och med mod kommer frihet att utvecklas och leva ut sina drömmar.
Mod verkar vara en färdighet, ungefär som att cykla eller läsa och skriva. Visst finns det människor som är naturbegåvningar när det gäller att cykla eller läsa och skriva, men vi andra, normalbegåvade kan också lära oss genom att helt enkelt öva. Slutar man att praktisera får man vara beredd på att man blir lite ringrostig, men det går ganska fort att komma igen.
Vad gör man då när modet tryter? Det finns nog många knep att ta till. Man kan låtsas att man är modigare än vad man är tills övningen ger den färdighet man behöver. Man kan be någon hålla en i handen, bokstavligen eller på annat sätt. Man behöver inte vara stark och klara allt på egen hand. Man kan också försöka få flow i det man gör så att uppmärksamheten riktas på aktiviteten istället för på rädslan. Att bekanta sig med sin kropps reaktioner verkar också vara till hjälp. Om man vet hur rädslan känns behöver man åtminstone inte bli rädd för den.
Stort mod önskar jag oss alla!
Ja, tack jag tar gärna emot mod:)
Mitt liv blev mycket lindrigare när jag slutade vara rädd för att vara rädd. Eftersom jag har haft svåra och betungande upplevelser av allahanda slag har jag fått och får brottas med rädsla, mörker och ångest i mitt liv. Men nu om jag får ångest/rädsla/mörker är jag inte rädd för den och då blir den som en hund som tröttnar på att morra och hota. Den går och lägger sig och sover i ett hörn.
En anna sida av rädsloproblematiken har varit att jag ofta satt mig i samma läskiga situation om och om igen i vad som kan verka vara i onödan. Att in i absurdum göra det farligaste för att inte frukta. Men min upplevelse är att det inte räcker med att göra det man fruktar för att bli fri. Man måste göra det man fruktar på ett bra vis, som är skönt för att vinna. Den andra in-i-absurdum-tekniken kan leda till destruktiva mönster, i allafall för mig.
Och som Henrik skriver och som är så svårt att förstå, man behöver inte klara allt på egen hand. Det är viktigt att minnas att vi finns för varandra, vi människor.
Jag studsar modet vidare till nästa:)
Jag har ingen erfarenhet av in-i-absurdum-tekniken och fick tänka ett tag på dina ord, men jag kan tro på att det finns en poäng i att modet används för att göra något vi drömmer om eller vill göra, så att vi blir belönade för vårt mod.
Absolut tror jag så med, att man inte ska låta sig hejdas av sin rädsla. Själv hade jag inte fått något gjort om det var rädslan som stoppade mig. Den kanske fortfarande styr mig efter som jag ägnar stor kraft åt att övervinna den. Jag tror faktiskt att jag måste ta och skriva ett helt inlägg om det hela:)
Det var ju kul att man kunde inspirera er =)
Jag är oerhört fascinerad av rädsla. Länge såg jag den som något ondskefullt, nu ser jag den annorlunda. Jag ser fram emot fler intressanta diskussioner med er om den.
bless och Sagan: Jag ser fram emot fler inlägg och diskussioner! =)