juli 2007

secretary

Jag har just sett filmen Secretary från 2002, en film som marknadsfördes och antagligen uppfattades av de flesta som en romantisk komedi. För den BDSM-intresserade är ordet sensuell ett lämpligt tillägg.

Filmen handlar om Lee Halloway, spelad av Maggie Gyllenhaal, som efter en kortare vistelse på ett mentalsjukhus får jobb som sekreterare på en advokatbyrå. Sakta men säkert växer en mycket speciell relation fram mellan Lee och hennes chef, Mr Grey, spelad av James Spader. Relationen är fylld av dominans och underkastelse och av sadomasochism.

Filmen skildrar ett möte mellan två personer som kämpar med psykiska problem och inom BDSM-världen reagerade många negativt på att en mindre vanlig sexuell läggning än en gång kopplades samman med psykisk ohälsa. Å andra sida finns ett mycket positivt budskap i filmen; Huvudpersonernas sexualitet framställs som en helande kraft.

Secretary är producerad av Hollywood, men skiljer sig från andra Hollywood-produkter. Beskrivningarna är inte förskönande eller överromantiserade. Filmen känns inte publikfriande. Tvärtom gör de introverta karaktärerna och den ibland svårtillgängliga dialogen att filmen känns som en stolt film. Den är vad den är och det är upp till publiken att avgöra om de tycker om den eller inte. Jag gör det och hade den varit lite mindre förutsägbar hade jag inte haft mer att önska. Jag ger den fyra daskar på baken av fem möjliga.

Jag hittade öppningsscenen på YouTube.

31 juli, 2007 av sexualitet

kan jag vara den jag vill vara?

Personlighetstester kan vara roliga eftersom de hjälper en att utforska den bild man har av sig själv. Kanske kan man till och med ifrågasätta sina egna föreställningar och fundera på när de stämmer överens och inte stämmer överens med det man upplever. Dessutom bidrar personlighetpsykologin med ett språk och som vanligt är relevant terminologi en av de viktigaste nycklarna till förståelse. Allt detta är bra, men det som verkligen fascinerar mig är inte vad jag är utan vad jag vill bli.

Att jag ser mig själv som en resenär i tiden på väg mot föränderliga och sakta klarnande mål, är förstås också ett av mina personlighetsdrag; Jag är, enligt Myers-Briggs klassificering, intuitiv.

Kanske skulle jag må bättre av ett mer balanserat förhållningssätt, lika ofta sensoriskt kännande i nuet som intuitivt uppfattande och med sikte på framtiden? Att oftare vara utåtriktat och bara göra istället för att alltid vända blicken inåt och tänka efter först kanske också skulle göra mig gott? Och hur är det med min känslomässiga stabilitet? Vill jag att glädje, lycka och njutning ska kännas starkare även om priset är att sorg, saknad och förtvivlan blir mer intensivt?

Å andra sidan undrar jag hur fri jag är att forma min egen personlighet? Det är ingen tvekan om att människors personlighet kan förändras. Trauman och livskriser leder ju ofta till det, men det betyder inte att det är lätt att ändra sig eller att alla delar av personligheten är lika föränderliga. Att försöka ändra något som är väldigt svårt att ändra leder förstås till frustration och en känsla av otillräcklighet. I så fall är det bättre att acceptera sig själv som man är.

Så hur vet man vad man kan och inte kan förändra?

30 juli, 2007 av jag visioner

lika barn leka bäst?

Dagens fundering handlar om huruvida det finns något i två människors personligheter som gör att de passar mer eller mindre bra ihop. Dejtingsajten be2 säger något vagt om att likheter underlättar men att olikheter i vissa fall kan ha positiv effekt och PARSHIP.se påstår sig veta när lika barn leka bäst och när opposite attracts.

Det finns forskning som visar att den ”äktenskapliga kvaliteten” är högre i förhållanden där en eller båda parter är extroverta och lägre om en eller båda är stresskänsliga, men i övrigt tyder inte studien på att likheter eller skillnader i personlighet skulle vara till för- eller nackdel.

På denna sida fann jag några ord om att både extrovert personlighet och förståelse för andras behov verkar spela roll i förhållanden. Det låter rimligt i mina öron att tolerans gör att man kan hantera skillnader. Likaså kan jag tänka mig att stor skillnad i grad av extrovert personlighet innebär stor skillnad i behovet av social stimulans. Det krävs nog både ömsesidig förståelse och kreativitet för att hantera det.

Samtidigt ska man nog komma ihåg att vi är så mycket mer än bara våra personligheter. Vi är

  • de omedvetna automatiska tankar och scheman som hjälper oss att göra alla de val som vi jämt och ständigt ställs inför,
  • de kunskaper, färdigheter, erfarenheter och minnen som spelar så stor roll för hur vi upplever våra känslor och sinnesförnimmelser,
  • de drömmar, förväntningar, förhoppningar och allt det som driver oss,
  • en del av ett socialt och kulturellt sammanhang,
  • vår fysiska kropp med dess färg, form, lukt och andra egenskaper,

och säkert en massa andra saker som jag inte har tänkt på. Allt detta kan säkert också påverka hur två människor fungerar tillsammans.

Att överblicka och förstå ett så komplext system är nog helt enkelt inte görbart. Fast å andra sidan är vi ju alla rustade för att hantera sådana situationer; Vår intuition kan fungera som kompass. Det fina med intuitionen är att den blir bättre och bättre med åren. För varje gång den sviker oss, ökar sannolikheten att den träffar rätt nästa gång.

29 juli, 2007 av relationer

emotionell personlighet?

Jag tog hjälp av denna sida för att bestämma min Myers-Briggs-personlighetstyp, den kategorisering som är baserad på Jungs teori. Resultatet blev att jag är

  • mer introvert än extrovert,
  • mer intuitiv än sensorisk,
  • mer kännande än tänkande, samt
  • mer tolkande än upplevande.

Det svåraste var att avgöra om jag är mer kännande än vad jag är tänkande. Ett problem med Myers-Briggs är tydligen dess oförmåga att skilja stresskänslighet, N i The Big Five, från strävan efter samstämmighet, A i The Big Five. Jag är stresstålig, vilket gör mig mer tänkande än kännande, men samtidigt lyhörd för andra människors behov, vilket gör mig mer kännande än tänkande.

Mitt eget sätt att formulera detta på är att jag har ett komplext och detaljerat känsloliv, men att mina känslor inte är så starka. Det gör att jag i lugn och ro kan betrakta dem, studera detaljerna och resonera kring dem. Den förståelse som det ger mig använder jag för att leva mig in i vad andra människor känner.

För en tid sedan gjorde jag be2s personlighetstest som enligt reklamen är baserat på forskning inom relationspsykologi och personpsykologi, bland annat The Big Five. I resultatet placerades jag på ett antal olika skalor, där en av dem gick från rationell till emotionell. Jag hamnade ända ute i den emotionella extremen och jag minns att min spontana reaktion var att det kändes konstigt, men antagligen hade det känts lika konstigt oavsett var jag hade hamnat.

Nu tror jag, tvärtemot vad de själva påstår, att deras personlighetsmodell är mer influerad av Myers-Briggs än av The Big Five och att resultatet blir så märkligt för att jag med min kombination av stresstålighet och lyhördhet inte kan beskrivas på en skala som går från rationell till emotionell.

En av uppgifterna i be2s test var att välja mellan matematik och musik. Jag minns den därför att det var den svåraste frågan. Hur ska jag kunna välja mellan de två saker som har varit mitt livs två största intressen? Kanske är det att ställa frågan på sin spets?

28 juli, 2007 av jag

the big five och jag

Jag har funderat på testresultatet i gårdagens inlägg.

O65. Jag är kreativ och nyfiken, inte extremt, men ändå uppenbart.

C97. Jag är mycket välorganiserad, självdisciplinerad och pålitlig. Att andra kan lita på mig är en styrka som jag borde ha tagit med i den senaste versionen av kontaktannonsen.

E15. Jag är introvert och tycker om att vara ensam. I ensamheten finner jag ro.

A92. Jag har stort överseende med andras brister och misstag, är uppmuntrande och ofta mer medveten om andras behov än mina egna.

N5. Jag fungerar som allra bäst i krissituationer. Det ska mycket till innan jag tappar humöret. Riktigt ordentligt arg har jag bara blivit en enda gång i mitt vuxna liv, vilket ledde till ett trasigt soffbord. Praktiskt, men lite tråkigt.

The Big Five kopplar inte samman en introvert läggning, lågt E, med konflikträdsla och strävan efter samstämmighet i en grupp, vilket ses som en del av högt A. Det är stick i stäv med mina egna funderingar, men jag gillar tanken.

The Big Five skiljer också på självkontroll, högt C, och stresstålighet, lågt N. Inte heller det stämmer överens med min intuition, men kan mycket väl vara sant.

27 juli, 2007 av jag

rationell personlighet?

– Har du en rationell personlighet?

Jag kunde inte svara. Vad är en rationell personlighet? Vad är man om man inte är rationell? Irrationell, intuitiv eller kanske emotionell? Är jag inte allt detta på en och samma gång?

Jag blev nyfiken. Hur gör man för att beskriva en personlighet på något enkelt sätt? Jag började läsa. Jag läste om de gamla grekernas teori om fyra temperament: Sangvisten, livlig och sorglös, kolerikern, hetsig och hetlevrad, melankolikern, känslig och djup, och flegmatikern, lugn, sävlig och likgiltig.

Jag läste om Jungs psykologiska typer, med två psykiska attityder, extrovert och introvert, och fyra funktioner, tanke, känsla, förnimmelse och intuition. Jag läste att tanke och känsla är varandras motsatser, liksom förnimmelse och intuition, och jag läste att de funktioner vi inte har medvetet, har vi omedvetet men med motsatt psykisk attityd, så att till exempel den introverta och intuitivt tänkande personen är omedvetet extrovert och empiriskt kännande. Jag läste också om Myers-Briggs Type Indicator, som är baserad på Jungs teori och ett av världens mest använda personlighetstest.

Mest fascinerad blev jag dock av The Big Five. Tanken är lika enkel som genial. Det hela började i mitten av 1930-talet med en lista på över 4500 ord som beskriver olika personlighetsdrag. Idéen var att låta ett stort antal människor besvara frågor om sig själva och använda testresultatet för att se om vissa ord hör ihop. Till exempel verkar det som att uppmärksamma personer är högpresterande och vice versa. Vet man det, räcker det att veta hur uppmärksam någon är för att också veta hur högpresterande personen är. Listan som behövs för att beskriva en personlighet kan då göras kortare.

De första försöken att förkorta listan gjordes på 1940-talet, men eftersom de matematiska beräkningar som krävs för att hitta kopplingar i testresultaten är ganska omfattande, blev det fel. Först på 1950- och 1960-talet, med hjälp av datorer, lyckades man förkorta den 4500 ord långa listan på rätt sätt. Resultatet blev The Big Five, fem karaktärsegenskaper för att beskriva personlighet, en modell som är grunden för en stor del av den forskning som bedrivs inom personpsykologin idag.

Så efter att ha gjort ett test och tagit del av resultatet kan jag nu svara:

– Nej, jag är O65 C97 E15 A92 N5.

Jag inser att jag har besvarat frågan på ett synnerligen rationellt sätt och antagligen har jag totalt missat frågeställarens poäng. Men kul var det!

26 juli, 2007 av jag

eftertraktad

Jag ska på intervju måndag 13 augusti för ett jobb jag har sökt. I England. De bjuder på resa och uppehälle och tar hand om allt det praktiska med att boka biljetter och bostad. Det får mig att känna mig eftertraktad. En underbar känsla.

25 juli, 2007 av ofokuserat

kameleont

Den senaste tiden har flera personer, oberoende av varandra, berättat att jag inte alltid känns helt närvarande i mina texter på bloggen. Samtidigt får jag höra raka motsatsen i andra sammanhang.

Först blir jag förbryllad och undrar hur jag kan byta färg så totalt, likt en kameleont som anpassar sig till omgivningen. Därefter kommer frågan om jag kanske snarare uppfattas olika i olika sammanhang? Det skulle till exempel kunna vara mitt kroppsspråk som gör att jag upplevs som närvarande. Skulle mina texter ge ett helt annat intryck om jag laddade upp videoinspelningar där jag reciterade dem? Min egen upplevelse är nämligen att jag trots allt inte är så olika.

Så, vad är jag i så fall? Är jag närvarande men visar det inte genom det skrivna ordet, eller är jag det inte men skapar en illusion av att vara det när jag pratar istället för skriver? Är närvaro eller frånvaro ens en egenskap hos mig, eller är det något som bara existerar i betraktarens ögon?

Eller försöker jag nu bortförklara det jag inte förstår, för att jag inte förstår det?

24 juli, 2007 av mekanismer

kontaktannons, version 5.0: enligt mallen

Jag hittade kontaktannonser.biz, en sida som ger råd om hur man skriver kontaktannonser på nätet, och prövade att skriva en genom att bara följa deras mall utan att tänka själv. Så här blev det:

Svåråtkomlig och desperat man söker timid och följsam kvinna

… eller inte. =)

Nä, snarare: Klipsk, empatisk och verbal man söker samtalande och nyfiken kvinna för ett nära och långsiktigt förhållande.

Mina passioner: Jag dansar foxtrot till storbandsjazz med närvaro och intensitet, klättrar på klättervägg och klippa med stil och precision, skriver musik och dirigerar kör både känsligt och känslosamt och älskar att forska och undervisa.

Min sociala sida: Jag lyssnar, ser och lägger på minnet, är genuint intresserad av människor och pratar hellre om relationer och känslor än engelska ligan och bilmotorer. Jag föredrar förtroliga samtal på tu man hand framför många ytliga kontakter. Dessutom bloggar jag regelbundet och har flera goda vänner på nätet.

Mina styrkor: Jag har gott om IQ och EQ, är verbal och reflekterande samt nyfiken och äventyrslysten. Jag är kreativ, får saker och ting gjorda och fungerar som allra bäst i krissituationer.

Mina svagheter: Jag är inte alltid uppmärksam på vad jag själv vill och behöver, och blir obekväm med alltför många obekanta människor omkring mig.

Mina egenheter: Jag lever utan armbandsur, kalender och mobiltelefon, dricker inte alkohol, kaffe eller svart te, men gärna grönt eller rött, äger ingen cykel och åker sällan buss, men tvekar inte inför att gå långa sträckor till fots.

Min längtan: Jag söker en kvinna som vill vara min bästa vän och älskarinna och som är intresserad av att bygga ett nära och långsiktigt förhållande. Med dig vill jag prata om allt, våga vara mig själv och låta min sexualitet få blomma. Barn är underbara, men det är inte viktigt med egna.

Dina egenskaper: Du behöver inte dela mina intressen och egenheter men respektera dem precis som jag respekterar dina. Jag tror att du liksom jag kan formulera dina tankar och känslor i ord och att du delar min nyfikenhet och reflekterande läggning.

Och sist, men inte minst, min humor: Jag är aldrig ironisk och därför aldrig svår att förstå. ;) Tvärtom kan jag vara rak och ärlig och det finns risk att jag väcker känslor.

Kommentarer?

23 juli, 2007 av nätdejting

att inte bestiga eiger

När jag läser om den olycka i vilken sex schweiziska fjälljägare blev offer för en lavin i Jungfraumassivet känns det skönt att jag redan förra hösten bestämde mig för att inte bestiga Eiger 10-18 augusti. Eiger är en av de tre topparna i massivet.

Jag har vänner som ska göra ett försök och jag har blivit tillfrågad om jag vill följa med. Anledningen till att jag tackade nej var inte att det är farligt utan att det är en utmaning. Jag vill inte att klättring ska vara ytterligare ett sätt för mig att vara duktig på. Jag är alltför högpresterande ändå.

Sedan fanns det ytterligare en anledning till att jag valde att stanna hemma. Då var jag osäker på hur jag skulle fungera tillsammans med andra människor under farliga och pressade förhållanden och utan plats för avskildhet. Nu känner jag mig starkare och är övertygad om att det skulle ha gått bra. Men det känns ändå skönt att jag valde att stanna hemma.

22 juli, 2007 av ofokuserat