Archive for September, 2007
09.26.07
Posted in jag at 10:28 by henrik
Som en del av förberedelserna inför eftermiddagens möte med min jobbcoach letade jag upp mina gamla högstadiebetyg. Jag gick Waldorfskola under högstadietiden och där skrevs omdömen istället för sifferbetyg, vilket nu bjöd på intressant läsning.
Jag har alltid gjort bra ifrån mig på prov och varit duktig på det sätt som sifferbetyg visar, men omdömena antyder att mina lärare bekräftade mig även på andra sätt; Om och om igen återkommer formuleringar som “god intuition”, “entusiastisk”, “samarbetsvillig” och “lyfter gruppen”.
Att jag har god intuition har jag fått höra även i andra sammanhang. En klasskompis på gymnasiet gav mig en komplimang när han sa att han ofta skulle ha velat ställa de frågor jag ställde. En av mina mattelärare på universitet påpekade att även om jag inte alltid gör rätt så ser jag sådant som de flesta andra inte ser.
En fråga som jag nu ställer mig är hur stor del av min intuition som egentligen är en empatisk förmåga; Jag har förstått hur lärare tänker och insett vart de är på väg med sin framställning. Är det kanske därför jag har tappat styrfart i mitt professionella liv; Som forskare arbetar jag ofta självständigt och jag har inte längre lärare eller andra förebilder omkring mig som kan föda min intuition som har varit så viktig för mig när jag har fattat beslut.
Nästa fundering är spännande: Är verkligen mina högstadielärares omdömen en beskrivning av en introvert person? För introvert var ju det jag kom fram till att jag är när jag läste om personlighetstester i somras. Hade slutsatsen måhända varit annorlunda om jag hade tagit ett test under högstadietiden? Om resultatet hade varit annorlunda, vad är det då som har ändrat min bild av mig själv? Är det mitt bagage och åren av strul som har förstärkt mina introverta sidor?
När jag nu sedan ett drygt år tillbaka har börjat välja umgänge på ett nytt sätt har också behovet av egen tid minskat. I rätt sammanhang får jag mycket energi av att umgås med andra människor. Kanske beror det också på att jag har blivit mer accepterande mot mig själv och har börjat tillåta mig att känna det jag gör, oavsett vad relationen har för namn.
Permalink
09.20.07
Posted in ofokuserat at 12:04 by henrik
Det blev inte salsa. Det blev quickstep, en av tiodanserna med rötter i foxtrot, charleston och swing. Den dansas inte av så många, men jag älskar musiken, intensiteten och lekfullheten. När jag väl hade prövat på kunde jag inte låta bli att hoppa på en kurs.
Så här ser det ut när några av världens bästa tiodansare dansar quickstep.
Permalink
Posted in visioner at 12:02 by henrik
Igår var jag hos en jobbcoach.
Bortsett från ett tre månader långt vikariat i våras har jag varit arbetslös i snart ett år. Under den tiden har jag letat efter forskartjänster och lektorat, både i Sverige och utomlands, men det finns väldigt få tjänster att söka. Jag känner därför att det börjar bli dags att fundera på vad jag vill göra om jag skulle göra något annat.
IT-branschen skriker efter konsulter och behovet av ingenjörer av olika slag är stort just nu, så det vore antagligen inte svårt för mig att hitta ett kvalificerat och högavlönat arbete. Frågan är bara om det är vad jag vill?
Kopplat till dessa funderingar är arbetet med min personliga utveckling och mina funderingar kring vad som driver mig och vad som är viktigt för mig.
Allt detta och lite till pratade jobbcoachen och jag om och tanken är att det ska bli en liten serie av samtal kring olika ämnen. Till nästa vecka har jag i uppgift att fundera kring hur jag har gjort mina stora val tidigare i livet och vilka personer, värderingar och händelser som då har varit avgörande för hur jag har valt.
Det känns som att det kan bli en mycket intressant och spännande resa!
Permalink
Posted in relationer at 12:00 by henrik
Trevlig lunch och härlig promenad i ljuvligt sällskap gjorde tisdagen till en bra dag. Kanske borde den ljuva och jag prata mer om var vi har varandra och vad vi vill framöver, men nuet, njutningen och varandet tog över. Framtiden får vänta ett tag.
Permalink
09.17.07
Posted in relationer at 12:54 by henrik
I samband med terminsstarten fann jag mig själv uppvaktad av tre olika kvinnor på en och samma gång.
Kandidat nummer ett tappade intresset ganska fort, trots att jag flirtade tillbaka. Hon är liksom jag en fysiskt aktiv person och vi har flera gemensamma intressen. Till skillnad från mig är hon dock ganska ivrig och otålig, så min gissning är att jag inte är tillräckligt drivande för hennes smak.
Kandidat nummer två är livserfaren, lyhörd och lätt att prata med. Hon är den av de tre som är mest besvärad över att jag uppvaktas av andra och efter att hon såg mig osäker när jag blev påmind om att jag inte är någon salsero har hon blivit mindre öppen. Jag associerar, kanske felaktigt, till mina egna tendenser att känslomässigt dra mig undan när jag blir rädd eller osäker.
Kandidat nummer tre är ung och söt. Hon har ingen brådska och känner sig inte hotad av att jag uppvaktas av andra. Vår relation har från första stund varit ganska fysisk med kramar och händer som landar på armar och ryggar. I morgon ska vi träffas för första gången på tu man. Hittills har det mest varit på dansgolv.
Jag tror att kandidat nummer tre gör helt rätt. Vägen till mitt hjärta är en stilla vandring mot känslomässig närhet.
Permalink
09.10.07
Posted in ofokuserat at 13:10 by henrik
- Det tar många år att bli duktig på salsa.
En vän och dansinstruktör pratar om salsans innersta väsen. Till min stora glädje är min automatiska tanke “är det viktigt att vara duktig?” istället för det vanliga “så lång tid borde det inte ta för mig”.
Permalink
09.09.07
Posted in nätdejting at 11:35 by henrik
Jag hittade en artikeln i SvD från 2005 som refererar till en undersökning som genomförts på en amerikansk dejtingsajt. Här är några citat:
- 55 procent av alla män och 20 procent av alla kvinnor blir inte kontaktade av någon. […] Kvinnor mottar i genomsnitt meddelanden från 12,6 olika män medan motsvarande siffra för män är 2,6.
- Utseende är för såväl kvinnor som män den viktigaste egenskapen för att lyckas i sin internetdejting. […] För män är det dessutom bra att vara lång. Flest meddelanden får män som är drygt 190 cm långa. Kvinnor bör däremot inte vara alltför långa, mellan 160 och 173 cm är bäst. […] För kvinnor är optimalt BMI 17. […] Motsvarande värde för män är 27 […] Varken för kvinnor eller män är det alltså optimalt att befinna sig i normalzonen 18,5-25.
- Att vara rik är som man en stor fördel: ju högre inkomst desto fler kvinnor som tar kontakt. För kvinnor är sambandet mellan inkomst och framgång i stället U-format. Att tjäna lite är inte bra, men det är inte heller bra att ha en alltför hög inkomst. På liknande sätt förhåller det sig med utbildning. Män tjänar på att ha en hög utbildning, för en kvinna är det inte bra att vara alltför utbildad.
- Med tanke på att bara en procent uppger sig se sämre ut än genomsnittet och att 3,5 procent av användarna uppger sig tjäna mer än en och en halv miljon kr per år […] kan man fråga sig om dejtingsajter främst lockar de vackra och rika eller om det måhända är så att människor inte är riktigt sanningsenliga i sina kontaktannonser. Det senare är nog rimligare att anta.
- Ett av de mest etablerade resultaten i forskningen kring partnerval är att människor attraheras av personer som är lika dem själva. […] Det visar sig […] att även på internet attraheras människor främst av dem som liknar en själv. […] Utbildningsnivå och inkomst är mycket mer lika för dem som har utbytt kontaktinformation än för sajtens användare i allmänhet. Även fysisk attraktion är positivt korrelerad. Vackra människor matchar med andra vackra människor. Rika män tenderar dessutom att matcha med vackra kvinnor, men inte tvärtom.
Jag börjar förstå att internetdejting inte fungerar för alla; Jag är 176 cm lång, har ett BMI på 23, är inte rik, är arbetslös och har försökt ge en ärlig bild av mig själv. Då är det inte konstigt att jag inte är attraktiv.
Permalink
09.08.07
Posted in nätdejting at 10:52 by henrik
Mitt medlemskap på dejtingsajten har gått ut. Under de tre månader som jag var medlem kontaktade jag runt hundra kvinnor. Av dessa svarade färre än tio en gång men i bara några enstaka fall ledde det till en dialog. Om man bortser från spam har jag blivit kontaktad av två kvinnor, men inte heller det ledde till något mer än några få utväxlade brev.
Jag är inte van att känna mig så oattraktiv: På dansgolv räcker det att jag visar upp mig under första dansen för att kvinnor sedan ska stå i kö. Mina studenter ger mig goda kursutvärderingar och vänner kommer till mig när de behöver någon som lyssnar och förstår.
Jag har funderat mycket på vad det är som gör mig så ointressant. Jag tycker att jag följde konstens alla regler: Jag laddade upp många bilder, jag la stor energi på att skriva en välformulerad presentation och jag fyllde noggrant i profilens alla fält. De kvinnor jag kontaktade valde jag med stor omsorg och när jag tog kontakt var jag noga med att berätta vad som hade fångat mitt intresse och med att skriva något innehållsrikt och genomtänkt. Jag provade allt från poesi till humor.
Den som läst min blogg vet att jag också har undrat om det är något fel på mig och om jag behöver utveckla min personlighet för att ha en chans att träffa någon. Jag har funderat på allt ifrån om jag är känslomässigt distanserad till om jag behöver vara beredd på att skaffa barn med en kvinna för att vara intressant. Med hjälp av personlighetstester och anknytningsteori har jag lärt mig mycket om mig själv, som jag har nytta av i olika sammanhang.
Den ursprungliga frågan om varför jag är så totalt oattraktiv på dejtingsajten är dock fortfarande obesvarad. Det vore intressant att veta om min berättelse är unik eller om det finns andra män som känner igen sig. Jag antar att det är först genom att jämföra mig med andra som jag kan förstå vad jag gjorde för fel, eller om det till och med finns någon inbyggd mekanism i dejtingsajten och dess sociala regler som gör att internetdejting inte fungerar för mig.
Nu lämnar jag hur som helst internetdejtingen bakom mig. Jag tror inte att det är nyttigt för mig att dröja kvar där jag inte känner mig omtyckt. Min självkänsla behöver bli bättre, inte sämre, så jag letar vidare efter andra sociala sammanhang där jag kan hitta människor som vill umgås med mig.
Permalink
09.07.07
Posted in mekanismer at 15:27 by henrik
Igår gick det lite snett och i morse mådde jag kymigt. Jag hade inte ångest, men mådde heller inte bra. Nu, efter att ha tränat i gott sällskap och sedan ätit gott mår jag bra igen.
Jag hamnade på ett dansgolv igår med förhoppning om att det skulle spelas jazz. Det visade sig dock att det var salsa som gällde, en dans som jag med nöd och näppe kan producera ett grundsteg i, men inte mer, så att försöka dansa kändes inte som ett alternativ.
Jag dröjde ändå kvar ett tag. Jag tycker att salsamusik är enformig och monoton, men dansen är kul att titta på. Det dök också upp några vänner som jag växlade några ord med. Allt eftersom tiden gick kände jag dock mer och mer att jag inte passade in och till slut blev jag sittande för mig själv i ett hörn.
Då dök en av de tre som har fått mig att känna mig uppvaktad upp och det var först i samtal med henne som jag märkte att jag mentalt var i ett tillstånd, inte lika tydligt, men samtidigt inte olikt det jag hamnade i under dusten med Bara Jag! under fem dagar i juli. Jag blev osäker och följsam, vilket verkade göra henne osäker, vilket i sin tur gjorde mig ännu mer osäker.
Det är läskigt att se hur omständigheter snabbt kan förändra mitt sinnestillstånd, men det positiva är förstås att jag efter sommarens övningar och analyser nu kan se det. Kanske kan jag också lära mig att undvika sådan social sammanhang som plockar fram min undvikande och följsamma sida? Att nu återvända till dansgolvet där det dansas salsa är ingen bra idé. Antingen får jag först bli en salsero eller också får jag söka mig till andra sociala sammanhang.
Permalink
09.01.07
Posted in relationer at 14:30 by henrik
Höstterminen är här och Sverige vaknar till liv. Kurser och andra aktiviteter drar igång och man träffar nya och gamla bekantskaper. Till min stora förvåning finner jag mig själv helt plötsligt uppvaktad av tre olika kvinnor på en och samma gång. Därmed har jag en strålande möjlighet att öva på både det ena och det andra.
Först och främst kommer tvivlen smygande. En av tjejerna är en söt, attraktiv och supersocial 25-åring. Varför skulle hon, som borde kunna få vem hon vill, vara intresserad av mig? Förstår hon inte hur gammal jag är? Jag är knappast ett bra val om hon letar efter en far till sina barn. Borde jag berätta att jag inte ens är säker på att jag vill ha barn?
Övningen är då att fokusera på vad jag vill istället för att försöka tänka åt henne. Då blir det lättare och jag hålls inte tillbaka av tvekan och tvivel. Jag känner mig otroligt smickrad av att hon visar mig sitt intresse. Hon är lätt att tycka om och jag lär gärna känna henne mer.
För det andra rör sig två av kvinnorna i samma kretsar, känner till varandra och verkar inte vara överlyckliga med att ha konkurrens, vilket ger mig dåligt samvete. Jag känner ansvar och att jag borde välja.
Övningen här är på sätt och vis densamma. Jag måste försöka fokusera på mina egna behov. Det jag vill är att få tid att lära känna dessa kvinnor så att jag vet vad det är jag väljer. Det där sista, att det är jag som väljer, är inte heller självklart. Om jag inte tänker på det finns risk att jag låter mig bli vald av den som eventuellt finns kvar när de andra har gett upp. Jag kan förstås inte hindra andra från att ge upp, men genom att berätta vad jag känner och vill kan jag i alla fall förhindra att de ger upp på grund av bristande information.
För det tredje får jag inte glömma bort att njuta av att vara uppvaktad.
Permalink