oktober 2007

hjälpt eller stjälpt

Jag börjar förstå vad det var som hände på den quickstep-lektion då jag bestämde mig för att det blir inga fler små snabba steg.

Jag var som vanligt på plats i god tid och passade på att dansa med en vän medans vi väntade på att lektionen skulle börja. Jag var trött, men uppåt och såg fram emot kvällens lektion.

Under de fem minuter vi dansade stoppade vår dansfröken oss fyra gånger. Varje gång påpekade hon något som jag gjorde fel. Jag försökte korrigera det hon påpekade, men fick ingen feedback på om det blev bättre eller ej. Istället påpekade hon nästa sak. Det jag hörde var alltså:

Gör inte fel!
Gör inte fel!
Gör inte fel!
Gör inte fel!

Det förändrade mitt sinnestillstånd och det kändes inte längre lika roligt att dansa. Budskapet satte sig i min kropp och det var den mentaliteten jag levde med under resten av lektionen. Eftersom mitt fokus var på att inte göra fel, var det förstås precis det jag gjorde, gång på gång. Jag kämpade hårt med att lyfta mig själv, men efteråt kunde jag bara konstatera att lektionen inte kändes lyckad och jag beslutade mig för att inte gå fortsättningskursen.

Vid ett övningstillfälle några veckor tidigare hände något liknande. Min danspartner påpekade hur spänd jag blev och att det bara gick sämre och sämre trots att vi verkligen ansträngde oss. Den gången kom jag mer lindrigt undan, eftersom min danspartner tog hälften av alla ”Gör inte fel!”. Det var först långt senare som jag funderade på hur min kropp reagerade på vår dansfrökens kommentarer.

Som kontrast till detta tänker jag på min första klätterled i 7:a-registret som jag klarade av för drygt en månad sedan. Leder graderas efter svårighetsgrad. En nybörjare klättrar 4:or och efter ett par år kan de flesta klättra 6:or, men långt i från alla kommer längre än så och att börja klättra 7:or innebär därför också att spränga en mental barriär; Det handlar om att göra något som anses svårt.

Jag hade tränat in alla de olika delarna av den led jag hade valt ut och kunde leden utan och innan. Jag skulle bara lyckas sätta ihop den. Jag försökte flera gånger och var riktigt nära ett par gånger, men fick inte riktigt till det.

Det som till slut gjorde att jag klarade den var att jag bytte klätterpartner, tillika säkringsman. Det han gjorde var inte mycket, men ack så effektivt. Innan jag började klättra sa han

– Kom igen nu, du fixar det här!

och när jag närmade mig kruxet på leden var hans kommentar att

– Det ser bra ut, det går!

Det gjorde det också. Jag var inte ens trött efteråt och jag förstod inte längre vad det var som hade varit så svårt.

Den mentala biten betyder verkligen oerhört mycket för mig. Jag behöver så lite för att bli hjälpt eller stjälpt.

saknad

Så var det dags.

Strax före midnatt, måndag 22 oktober 2007 somnade mamma stilla in. Hon blev 60 år gammal.

Det är så länge sedan hon fick sin diagnos att jag inte längre minns när det var. Kanske är det sju år sedan. Kanske är det mer.

Hennes diagnos var Alzheimer och sedan hon fick den har jag, min far och mina syskon sett henne lämna oss sakta. Sorgen har varit en del av våra liv. Inte så stark, men ständigt närvarande.

Jag är förstås ledsen, men känner mig ändå lugn. Det finns en tröst i att mamma mådde bra under nästan hela den tid hon var sjuk. Alzheimer kallas ibland för de anhörigas sjukdom och det tycker jag är en bra beskrivning.

Min vecka har på många sätt varit som alla andra veckor; Jag har jobbat, tränat, dansat och umgåtts med vänner. På ett sätt har den dock varit väldigt annorlunda; Kramar, leenden och andra människors omtanke har betytt så mycket mer än vad de brukar göra.

Vila i frid, älskade mamma. Jag saknar dig.

sorg

Det finns sorg i mitt liv. För det mesta inte så mycket, men ibland lite mer. Nu har det varit lite mer under några dagar och då känner jag mig tacksam över att jag ändå har så många underbara människor i mitt liv. Det är vad jag behöver.

inga fler små snabba steg

– Vad har jag sagt om kroppens hållning?

Min quickstep-fröken uttrycker sin frustration över att hennes elever inte gör som hon har lärt dem och jag undrar varför jag funderade på att gå fortsättningskursen. Jag vet svaret. Jag tänkte på gruppen. Men så vill jag inte tänka, så jag släpper quickstepen. Det blir inga fler små snabba steg.

magi

Torsdagen var magisk.

På eftermiddagen klättrade jag tillsammans med en vän som har valt mig, underbar och förtjusande, och på kvällen fick jag dansa med dig som var den första som visade mig vilken njutning det kan finnas i att följa. Jag dansade också med den ljuva, som inte blev mer än en vän, men en underbar sådan, och jag dansade med män och kvinnor som var och en förtjänar ett eget inlägg.

Tack alla ni som fyller mitt liv med energi och magi!

enfj:s svagheter

Jag hittade en lite längre beskrivning av hur personer med personlighetstyp ENFJ är enligt MBTIs kategorisering. Den finns här. En av flera intressanta detaljer är följande formulering:

ENFJ’s tend to be more reserved about exposing themselves than other extraverted types. Although they may have strongly-felt beliefs, they’re likely to refrain from expressing them if doing so would interfere with bringing out the best in others. Because their strongest interest lies in being a catalyst of change in other people, they’re likely to interact with others on their own level, in a chameleon-like manner, rather than as individuals.

Detta är en teori jag tror på och som åtminstone delvis kan förklara varför jag ibland uppfattas som inte helt närvarande i mina texter eller till och med som en kameleont.

Följande tre citat känns också träffande.

An ENFJ who has not developed their Feeling side may have difficulty making good decisions, and may rely heavily on other people in decision-making processes.

Detta är sant när min värld är i gungning. Då tvivlar jag på min egen förmåga att göra goda val och söker förtvivlat vägledning från andra.

If they have not developed their Intuition, they may not be able to see possibilities, and will judge things too quickly based on established value systems or social rules, without really understanding the current situation.

Detta var mer sant när jag var yngre. Jag känner i allra högsta grad av sociala normer och jag har ofta följt dem utan reflektion. I min profession har jag dock skolat mig i ett mer logiskt och analytiskt sätt att bedöma situationer och utvärdera möjligheter. Delar av denna blogg kan ses som ett första försök att applicera ett sådant arbetssätt på mig själv och min egen personliga utveckling.

An ENFJ who has not found their place in the world is likely to be extremely sensitive to criticism, and to have the tendency to worry excessively and feel guilty.

Jag blir absolut mycket känslig för kritik när jag hamnar på fel plats. Ett exempel på det är det lilla som behövdes för att få mig att falla i ett avgrundsdjup efter försommarens erfarenheter av nätdejting.

exotiska val

Ytterligare ett resultat från gårdagens MBTI-test är följande prioritetsordning för vad som är viktigt för mig när jag gör mina val, stora som små:

  1. Mänskliga värden
  2. Helhetsbilden
  3. Fakta
  4. Logik och analys

Enligt teorin är jag skickligare på att göra sådana bedömningar som svarar mot hög prioritetsordning, därför att jag ska ha spenderat mer tid av mitt liv åt att göra dem, men eftersom jag genom mitt yrke har tränat sådant som kommer längre ner på listan tror jag inte att det är sant för mig. Därför borde jag ha goda förutsättningar att variera och blanda mina strategier om jag vill.

Frågan är dock i vilken utsträckning jag ska sträva efter att förändra mig? Tydligen är jag som ENFJare ganska exotisk – endast 2,4% av den västerländska befolkningen tänker som jag när de gör sina val – och med det ovanliga kommer en risk att det är svårt för mig och andra att acceptera mig som jag är. Kanske mår jag bättre av att söka acceptans än förändring?

mbti

Som ett led i arbetet tillsammans med min jobbcoach gjorde jag idag personlighetstestet MBTI under ledning av en duktig testledare. På tre av fyra punkter stämde resultatet överens med den bedömning jag själv gjorde i somras när jag skrev om min emotionella personlighet. Det som skiljde var att testet visade att jag är extrovert i Jungs mening, vilket jag var inne på när jag funderade på om jag är empatiskt intuitiv.

Enligt Myers-Briggs personlighetstest är jag

  • (E) mer extrovert än introvert
  • (N) mer intuitiv än sensorisk
  • (F) mer kännande än tänkande, samt
  • (J) mer tolkande än upplevande.

Mina karaktäristiska drag är:

ENFJ-profiler baserar sina beslut på sin personliga värdeskala. De använder sin känslofunktion främst i yttervärlden och utstrålar värme och energi. De ser till det bästa i andra och värderar harmoni och samarbete. Varm uppskattning från andra får dem att intensifiera sina ansträngningar – kritik och spänningar berör dem illa. Ofta är de varma, medkännande och stöttande, samt lojala och pålitliga.

De ser mening och samband där detta inte är uppenbart för andra. Nya idéer väcker deras nyfikenhet och de stimuleras av möjligheten att kunna bidra med något värdefullt till mänskligheten. Människor med ENFJ-profil tenderar att vara fantasifulla, uppskatta variation och nya utmaningar.

De har en god blick för andras potential och lägger ner mycken tid på att stötta deras utveckling. De underlättar för andra på ett taktfullt sätt. De tar gärna ansvar för att organisera samvaro mellan kollegor, vänner och familj på ett sätt som gör att alla är delaktiga, frid råder och alla trivs.

Testet visar att jag passar som lärare, coach eller ledare. Den arbetsmiljö jag trivs bäst i är en individfokuserad, stödjande, social, harmonisk, stabil och välordnad arbetsmiljö där jag uppmuntras att ta egna initiativ. Min ledarskapsstil är entusiasmerande, engagerande, hänsynsfull, harmoniserande och inspirerande.

Bland mina svagheter finns överdriven självkritik, konflikträdsla, blind lojalitet och en tendens att överdriva interpersonella frågor. Jag kan också uppfattas som manipulativ eller kontrollerande.

Sammanfattningsvis stämmer testresultatet mycket väl överens med min egen uppfattning. Om jag uppfattas som manipulativ eller inte vet jag inte, men jag är medveten om att jag har gått över gränsen några gånger i samband med uppvaktning av kvinnor. Jag har definitivt förmågan.

Apropå kvinnor så hade vi också en intressant diskussion om att välja partners och det råd jag fick var att om jag söker passion och gnistor ska jag leta efter kvinnor som är mer tänkande än kännande i sitt beslutsfattande, men för en hållbar relation är det antagligen bättre med någon som är mer lik mig på den punkten.