Archive for January, 2008

01.26.08

subtil kommunikation

Posted in kommunikation at 9:50 by henrik

Jag tänker mycket kring det subtila i kommunikation mellan människor just nu.

Jag tänker på brunetten som jag med glädje noterar har lagt märke till mitt intresse trots att så få ord är utväxlade. Jag ser också att hon tycker om det.

Jag tänker på serviceteknikern som uppenbarligen inte märker att jag ser hans frustration när jag frågar det som tydligen går att läsa sig till.

Slutligen tänker jag på att över ett års träning inte har fått mig att ta större plats där jag känner att intresset inte finns.

En av målsättningarna jag satte upp för över ett år sedan var att finna vägar till rakare kommunikation. Där har ingenting hänt. Snarare har jag blivit mer subtil och mer medveten om graden av subtilitet i andras kommunikation. Kanske får det vara så.

01.16.08

boken om känslor

Posted in känslor at 0:28 by henrik

Min brorsdotters favoritbok är Boken om känslor av Per José Karlén. Det är nog ingen slump att hennes föräldrar har köpt den åt henne just nu; Det verkar inte vara lätt att vara tre år gammal och känna hur känslorna krockar med varandra och sliter åt olika håll på en och samma gång.

Det är en fantastisk bok med luckor och utvik och många tänkvärda budskap, som att du mår bättre om du berättar för andra vad du känner och att ibland kan man se vad andra känner, men inte alltid och då får man fråga. Det värmer gott att treåringar idag får lära sig vad det tog över 35 år för mig att luska ut.

Bokens slutkläm är att ju mer kärlek man ger desto mer får man tillbaka. Tanken är fin och på ett sätt är det också sant, men det räcker ju inte; För att få måste man välja att ge till den som vill ha ens kärlek och som vill ge tillbaka. Det är ett för avancerat budskap för en treåring, men kanske ett uppslag till en uppföljare för de lite äldre barnen?

Så om ni inte har läst boken kan jag varmt rekommendera den både för små och stora barn, som det brukar heta.

01.11.08

adekvat manipulation

Posted in kommunikation at 11:08 by henrik

Daniel bloggar om manipulation och observerar att alla använder det. Dold agenda och känslomässig påverkan är regel snarare än undantag i mänsklig kommunikation. Vi tycker att det är fel, men när Daniel problematiserar kring det moraliska är det svårt att dra någon annan slutsats än att det inte går att precisera vad en manipulativ handling är i någon objektiv mening. Daniels text finns här. Missa inte Gustavs klockrena kommentar om borderline:

Individer med diagnosen borderline personlighetsstörning anklagas ju ofta för att vara manipulativa, men i själva verket är ju problemet bristen på adekvat förmåga till manipulering. Eftersom dessa individer har svårt att “tänka kring andras tänkande” (mentalisering) blir det svårt att utföra de nödvändiga och subtila manipulationer som är del av alla relationer, och som du beskriver ovan. Detta leder till vanmakt och ofta utageranden, dvs. mycket trubbigare vapen i kampen att påverka och kommunicera. Det är dessa som sedan benämns manipulationer av omvärlden.

Jag publicerar även min egen kommentar:

Jag tycker att slutsatsen av ditt resonemang är att det inte går att precisera vad en manipulativ handling är i någon objektiv mening. Precis som du skriver finns det inte något sätt att definitivt avgöra en persons syfte, grad av medvetenhet eller i vilken utsträckning handlingen är avsiktlig.

Därför lämnar jag tankar kring handlingars moraliska värde och byggandet av moraliska system åt den som är intresserad av sådant och fokuserar själv på det subjektiva; Vad är det som gör att man upplever att en handling är manipulativ?

Du nämner psykoanalys, och om jag har förstått det rätt så skiljer sig den psykoterapeutiska samtalsformen egentligen inte så mycket från den sokratiska som många kognitiva psykologer använder. En skillnad är dock terapeutens syn på sin klient. Om man bemöter någon med inställningen att han eller hon behöver bli mer medveten finns det en risk att det upplevs som respektlöst. Det går att kompensera med andra förtroendebyggande åtgärder, men grundproblematiken, en bristande förståelse för det grundläggande behovet av att bli accepterad och uppskattad som man är, finns kvar. Samtidigt har förstås även den kognitiva terapeuten en dold agenda. Frågorna väljs inte slumpvis. Men klienten upplever det antagligen mindre manipulativt om behovet av acceptens blir mött.

Min teori just nu är alltså att det är hur väl vi upplever att en handling är anpassad till mottagarindividens behov som avgör om vi upplever den som manipulativ eller ej. En väl anpassad handling tänker vi inte på som manipulativ, kanske inte heller de väldigt dåligt anpassade som vi avfärdar som något som inte kan lura någon, men i mellanregistret finns de vi upplever som manipulativa.

Jag stjäl med glädje Gustavs terminologi och kallar sådana handlingar som vi upplever är väl anpassade till mottagarindividens behov för adekvat manipulativa. Ofta är det nog så, som ni båda är inne på, att det adekvata är subtilt. Att göra små rörelser och mer kontinuerligt anpassa sig efter den respons man får fungerar nog bättre än att ta stora steg och upptäcka att man hamnat på en helt annan plats än den man växelverkar med. Men hur subtilt det ska vara med olika personer i olika sammanhang är nog också en förhandlingsfråga. Dessutom räcker det inte med en lämplig grad av subtilitet för att det ska vara adekvat.

01.07.08

följande ledarskap

Posted in kommunikation at 19:01 by henrik

Jag var på en prova-på-lektion i tango igår och njöt av hur stor del av tiden som lades på övningar i att föra och följa. Den som för använder sin kropp för att visa vad han eller hon vill göra. När den som följer känner signalen påbörjar han eller hon rörelsen, vilket är en inbjudan till föraren att följa. Rörelsen blir ett resultat av två människors önskningar, förhandlad fram under rörelsens gång genom ordlös kommunikation. Att det ideal som har tagit mig nästan femton år att utveckla på egen hand presenteras på en prova-på-lektion för nybörjare bådar gott.

Som kontrast kan jag berätta om en diskussion jag hade med en vän före jul. Han presenterade en teori om att det borde vara lättare att föra om man är tyngre än den man dansar med. Hans motivering var att man har kraft att förflytta den som inte riktigt hänger med. Det fick mig att fundera på hur de förare jag har dansat med har gjort och jag inser att det är regel snarare än undantag att föraren istället för att gå följaren till mötes tar i mer eller blir tydligare. Det går förstås att dansa även under de premisserna, men det är en annan sorts dominanslek än vad jag är intresserad av.

Jag tänker också på körledning, där jag föredrar att gå kören till mötes om den inte riktigt följer mina signaler, eller när jag handleder eller undervisar och intar en ganska passiv roll och istället uppmuntrar mina studenter att ta egna initiativ och eget ansvar.

Min fascination för kontroll och min vilja att förhandla om den är uppenbarligen något som inte alla människor delar med mig, men kanske finns det chans att jag träffar likasinnade på tango-kursen. Att bli mött av lyhörda människor, intresserade av att förhandla är för mig att bli mött av respekt. Det är en härlig känsla.

01.01.08

credo

Posted in jag at 10:29 by henrik

Inspirerad av Daniel Abrams har jag börjat fila på ett credo, min egen personliga trosbekännelse. Poängen med övningen är att bli mer medveten om vad jag tror på och att fundera på om jag håller med om mina egna antaganden.

Jag har börjat med det mest grundläggande om världen runt omkring mig och hur jag tänker på den. Jag inser att jag har flera andra, aningen mindre grundläggande antaganden som påverkar hur jag lever mitt liv. Ett sådant är att jag tänker att jag bara har ett liv. Förhoppningsvis kan de komma med i nästa version av credot.

Det finns också sådant som jag skulle vilja tro, som till exempel det jag skrev när jag formulerade ett nytt schema. Det känns ännu mindre grundläggande och kan kanske till och med räknas till falsifierbara hypoteser?

Så här ser mitt första utkast ut:

Jag tror

  • att det finns en och endast en värld,
  • att världen existerar oberoende av observatörer,
  • att information om världen endast kan fås genom observationer,
  • att varje observation dels påverkar världen och dels är subjektiv,
  • att observationer i kombination med hypotetisk deduktion är en bra metod för att konstruera modeller av världen,
  • att modeller som (1) tål att testas, (2) är enkla och (3) ger handlingsfrihet är att föredra,
  • att människor är fria att välja sina handlingar men ofta väljer omedvetet,
  • att sociala normer, biologiska instinkter och behov, samt kognitiva och emotionella mekanismer styr människors omedvetna val, samt
  • att människor kan påverka delar av världen genom sina handlingar, men att olika delar av världen är olika lätta/svåra att påverka.

Det innebär att jag också tror

  • att religiösa upplevelser är observationer av världen, men att de modeller som religioner erbjuder ofta är onödigt komplexa,
  • att gott och ont är en terminologi som säger ganska lite om varför människor väljer som de gör, men att människor ofta menar väl,
  • att sant och falskt existerar i logiska system, men att modeller av världen på sin höjd är falsifierbara, samt
  • att rätt och fel inte existerar i någon objektiv mening, men att moral fyller en viktig social funktion.