Archive for March, 2008
03.28.08
Posted in mekanismer at 15:58 by henrik
bless skrev för över ett år sedan, när min blogg var ung, i en kommentar till inlägget 35-års-present att till skillnad från lidande så är smärta inte farlig. Hon refererade till karate, så kanske är tanken mycket gammal? Den finns tydligen också i psykoanalytisk teori; Svein Haugsgjerd, som är chefsläkare på Gaustad sjukhus i Oslo, skriver i sin bok Psykiskt lidande om utvecklingen i modern psykoanalytisk teori. Han betraktar psykiska störningar och psykiskt lidande som ett sätt att skydda sig mot psykisk smärta; Många väljer det destruktiva lidandet av rädsla för den ofarliga smärtan.
Det ger ytterligare ett argument för att man ska utmana sina rädslor; Det handlar inte bara om att bli mer fri att vara den man vill vara, utan också och till och med om att inte skada sig själv.
För ett par dagar sedan blev jag ofrivilligt vittne till ett gräl. En man och en kvinna skrek åt varandra om det ansvar de tog respektive inte tog för deras gemensamma barn. De känslor det väckte i mig var en mixtur av medkänsla för dem båda, frustration över den oklara kommunikationen och rädsla för all vrede de uttryckte. Cocktailen av obehagskänslor gjorde mig illamående. Det psykiska lidande jag utsatte mig för i relationen till mitt ex gav mig ett bagage som nu gör mig illamående bara av att höra två främlingar gräla.
Kanske borde jag lära mig att gräla, som en exponeringsterapi för min konflikträdsla? Frågan är bara hur det ska gå till? Visserligen är det bara psykisk smärta och inte psykiskt lidande jag tillfogar den jag grälar med, men jag förstår ändå inte hur jag avsiktligt ska kunna göra någon illa?
Permalink
Posted in relationer at 10:38 by henrik
Jag beslutade mig för att bättre fly än illa fäkta och att sakta smyga mig undan min missionerande och välment manipulative vän, men han la märke till det och frågade om mitt reserverade sätt, vilket ledde till samtal om mina obesvarade frågor. Många är fortfarande obesvarade, men på vissa punkter backade han; Kanske har jag missförstått, eller kanske säger han nu vad jag vill höra för att han har insett vad som står på spel? Jag vet inte ens om jag orkar reda ut det. Så viktig är inte vår vänskap.
Permalink
03.13.08
Posted in relationer at 20:08 by henrik
Nu vet jag.
Det ansvar han tar om andra människor, även emot deras egen vilja, tar han därför att han är övertygad om att det är hans skyldighet. Hans manipulativa metoder, som jag kallar för lögner, kallar han stolt för att så frön och peta i rätt riktning.
Han är så charmig och glad, alltid fylld av roliga upptåg, att det är lätt att ryckas med och bortse från det som inte är lika vackert. När jag frågar om det jag tycker är konstigt förhalar han ofta; Han behöver tid att tänka och det har krävts tålmodig väntan för att få veta det jag nu vet. Många frågor är ännu obesvarade, men till slut måste jag inse att jag inte kommer att få fler svar.
Så det är dags för mig att välja. Och mitt val är enkelt. Trots att det inte känns så, så är han inte att lita på. En vacker dag är det mig han kör över “för mitt eget bästa”. Så bättre fly än illa fäkta.
Planen är att göra det sakta och försiktigt. Jag vet inte hur han skulle reagera om han upptäckte att jag inte längre dansar efter hans pipa, men är inte heller intresserad av att ta reda på det. Så jag smyger sakta bort och låter vår relation långsamt rinna ut i sanden.
Permalink