Ringar. Symbolen för evig kärlek.När det tog slut med mitt ex blev jag förälskad.

När jag tog av mig ryggsäcken upptäckte jag hur tung den hade blivit. Utan bördan av krav var livet så lätt att leva att jag flög fram. Jag var fri. Och blev förälskad. I livet.

Så aldrig mer! Hellre singel än i ett dåligt förhållande.

Så tänkte jag då. Att vi var för olika och helt enkelt inte fungerade tillsammans. Idag undrar jag om det inte snarare är spelets regler som det är fel på? Vi visste båda vad det innebar att vara ihop. Kanske inte så medvetet. Kanske inte ens precis samma saker. Men vi visste.

Så här uppfattar jag mononormen, det vill säga det jag visste om kärleksrelationer:

  • Seriell monogami. Det är tillåtet med flera sexuella partners, men bara en i taget. Visst överseende har vi med unga vuxna, men ju äldre man blir desto mer förväntas man ha “lekt av sig” och vilja ha sex med en enda.
  • Seriell monoamori. Det är tillåtet att bli förälskad i flera, men bara i en i taget.
  • Känslomässig kategorisering. Vissa känslor hör samman och hemma i vissa typer av relationer. Till en kärleksrelation hör till exempel förälskelse och sexuell attraktion. Om man blir förälskad i en vän är något fel, särskilt om man har en partner. Om man inte är både förälskad i och sexuellt attraherad av sin partner är även det ett problem.
  • Äkta kärlek är evig. Även om seriell monogami/monoamori är accepterad så är ett uppbrott ändå ett misslyckande. Äkta kärlek är evig. Lite tillspetsat är det därmed först när vi dör som vi kan avgöra om kärleken var den rätta.
  • Från förälskelse till kärlek. Det finns en progression i en kärleksrelation; Om man tycker om någon och umgås mycket så blir man ihop och när man varit ihop ett tag förlovar man sig, vilket följs av äktenskap. Känslomässigt går utvecklingen från förälskelse via att man blir kär till att man älskar.
  • Villa, vovve och Volvo. Större, ansvarsfulla projekt, som barn och hus, hör hemma i, och endast i, stabila, monogama kärleksrelationer.

Sammanfattningsvis så handlar mononormen om att välja ut en enda relation och på den lägga väldigt många av sina önskningar och förhoppningar. Kanske var de förväntningar som mitt ex och jag la på vår relation större än vad någon relation kan bära?