relationsanarki
Det går att utmana mononormen på olika sätt. I samband med den sexuella frigörelsen på 1970-talet experimenterades med partnerbyten, öppna förhållanden och nyckelpartyn. Experimenten ska nog ses som ett ifrågasättande av den sexuella monogamin. Polyamorösa relationer, som ofta är längre, kärleksfulla relationer, är nog i praktiken detsamma, men ideologiskt handlar det mer om att överge den seriella monoamorin. Polyamorösa relationer har antagligen funnits så länge det har funnits människor, men terminologin började användas på 1960-talet.
En mer modern, eller snarare postmodern företeelse, är relationsanarkin. Relationsanarkister ifrågasätter mononormen i sin helhet. Här förkastas hela idéen med att en eller flera relationer väljs ut och ges en särställning. En relationsanarkist är inte ihop med någon, inte för att relationsanarkister inte har kärleksfulla och sexuella relationer, utan därför att relationsanarkistiska relationer inte är mononormativa.
Som förebild för sina relationer använder relationsanarkister den goda vänskapsrelationen. Följande tankar har Leo Nordwall författat om god vänskap:
- En bra vän blir inte svartsjuk för att du har andra vänner. Att du uppskattar och upplever närhet med andra betyder att du mår bra.
- En bra vän tycker inte att det är konstigt eller fel att du umgås på olika sätt med olika vänner. Att ha olika sorters vänner gör att omväxlingen blir större och att vänskap kan vara längre.
- En bra vän förstår att relationen kan förändras med tiden: växa sig starkare, bli mer distanserad eller byta inriktning.
- En bra vän slutar inte vara din vän för att den inte är din bästa vän. Alla människor är olika. Alltså går det inte att ranka eller mäta vem som står närmast.
- En bra vän gläder sig åt att du upplever intressanta saker med andra vänner.
Jag kan inte annat än hålla med om att det är något lurt med det binära “antingen ihop eller inte”. Varken mänskliga relationer eller känslor är så svartvita. Genom att ifrågasätta antingen-eller-tänkandet strävar relationsanarkister efter att tänka på relationer på ett mer nyanserat sätt och låta dem utvecklas i mindre steg. Från något statiskt som förändras genom revolution till något dynamiskt som förändras genom evolution, om man så vill. Ingen tas för given utan måste mötas med respekt för att relationen ska växa sig stark.
Ytterligare en målsättning är att fokusera på det som är här och nu. Istället för att söka efter den person som passar in i drömmen om den äkta och eviga kärleken som någon gång i framtiden ska göra en lycklig, så utforskar man vad varje enskild relation kan ge just nu. Istället för att kräva något av någon som den inte vill ge så har man flera relationer som kompletterar varandra. Man kräver inte uppoffringar, varken av någon annan eller av sig själv, utan möter istället människor som vill som en själv.
Någon universallösning på kärlekens alla problem är relationsanarkin antagligen inte. I praktiken är nog alla mänskliga relationer komplicerade, oavsett hur man tänker på och ordnar dem. Dessutom får den som tänker icke-normativt antagligen känna av omgivningens reaktioner och protester. Men visst är det spännande att det går att tänka och göra annorlunda?
Referenser
- Andie Nordgren, Relationsanarki, www.andie.se.