Världen är inte svart-vit eller ens i gråskala utan i bländande fyrfärg med oändligt många nyanser. Ändå delar vi in den i enkla kategorier som man och kvinna, manligt och kvinnligt, hetero- och homosexuell, vän och ihop och så vidare. Det gör det lättare att greppa och prata om den komplexa och ständigt skiftande verkligheten.

Samtidigt sätter vi då tanken i språkets fängelse, som Daniel skriver. Ju sämre något passar in i våra svart-vita kategoriseringar, desto svårare blir det att förhålla sig till det. Antingen försöker vi passa in och uppmanar andra att göra detsamma eller också accepterar vi att vi inte gör det men dömer oss själva eller andra som felaktiga, bristfälliga eller misslyckade.

En kreativ lösning som queerteoretiker förespråkar är att använda etiketter som är baserade på estetik och valfrihet och inte har några ambitioner att kategorisera. Alternativt kan vi helt enkelt låta bli att etikettera. Svårare än så är det inte att bryta sig fri från begränsande tankesätt, men det hjälper inte mig som samtidigt har ett behov av att utforska mina relationer. Hur kan jag göra det annat än genom att beskriva dem med ord?

Jag inser att varje beskrivande etikettering är kategoriserande och därmed ett fängelse för min tanke, men genom att beskriva mina relationer på ett mer nyanserat sätt kan jag åtminstone göra mitt fängelse större samtidigt som jag möter mitt behov av att sätta ord på och prata om mina relationer. Istället för färre relationsord vill jag ha fler.

Ett första steg i denna min strävan är att försöka identifiera viktiga komponenter i mänskliga relationer. Här hemfaller jag stolt åt introspektion och reflektion över egen erfarenhet och låter följande fyra färger bli mitt förslag:

  • Beröring. Att vara fysisk. Att till exempel ta i hand, kramas, dansa, hålla armkrok, hålla i hand, hålla om, vara intill, kyssa, smeka eller ha samlag med.
  • Spänning. Positiv eller negativ känslomässig laddning. Att till exempel känna förtjusning, ömhet, förälskelse, längtan, åtrå eller passion med, men också exempelvis att avsky, hata eller vara rädd för.
  • Delanden. Gemensamma aktiviteter och åtaganden. Att till exempel samåka, fika, samtala, luncha, festa, promenera, sjunga i kör, träna, uppleva, dela ett hushåll, köpa villa, äga hund eller ha barn tillsammans med.
  • Intimitet. Att vara förtrolig. Att vara sårbar och visa upp tankar, idéer, minnen, erfarenheter, känslor, rädslor, önskemål, längtor, drömmar eller andra delar av sig själv eller sin kropp på ett mindre censurerat sätt. Det kräver att man tas på allvar och bemöts med respekt.

Ett sätt att beskriva en relation är genom att räkna antal ingredienser för respektive färg. Ju fler ingredienser desto intensivare färg. Att endast ha samlag ger en lägre beröringsintensitet än om relationen också inkluderar kyssar och smek. Att visa upp sig själv på flera sätt ger en större intimitetsintensitet än om endast några få sidor exponeras. Det går också att vikta de olika ingredienserna om så önskas. Kanske känner jag att jag delar mer om jag äter lunch tillsammans med någon än om vi fikar tillsammans?

Alternativt går det att beskriva sina relationer i termer av exklusivitet, det vill säga genom att räkna antal relationer med ett visst innehåll. Kanske sjunger jag i kör tillsammans med många men tränar löpning med en enda? Då har den senare relationen en mer exklusiv delandeingrediens än de föregående och ju fler exklusiva ingredienser en färg har desto exklusivare är den. Notera att beskrivningen inte behöver vara delad eftersom min enda löparkompis kan träna med andra. Om det är viktigt för mig kan jag ställa krav på exklusivitet eller träna med någon som delar min önskan.

Ytterligare en beskrivning är i termer av vi-känsla. Den tänker jag på som en generaliserad upplevelse av relationens alla färger. Den är kopplad till hur benägna vi är att leva oss in i och respektera den andres perspektiv. Vi-känslan kan rankas längs den skala som går från utgrupp via ingrupp till förening, för att stjäla ord från både sociologi och kristendom.

I ljuset av denna fyrfärgsbeskrivning blir det alltmer uppenbart för mig att varje relation de facto är unik. Att tärningen är kastad behöver i praktiken inte betyda att mina relationer kommer att se särskilt annorlunda ut. Det kan visa sig att det mest handlar om att jag tänker på dem och därmed upplever dem på ett annat sätt. Inte minst blir det lättare för mig att acceptera och njuta av de relationer som passar sämst in i kategorierna vän och ihop. Jag kan till exempel tillåta mig att vara intim eller förälskad utan att känna att relationen inte är hel om den inte innehåller ytterligare ingredienser.

Dessutom tycker jag att det visar sig när jag ber människor att beskriva vad det innebär att vara ihop med någon att alla har sin egen bild. Som jag ser det finns det en falsk trygghet i att komma överens med någon om att man är ihop, eller för den delen, att man inte är det, för vad är det då egentligen man kommer överens om? För mig känns det mer relevant att diskutera de önskemål vi har om relationens fyra färger och dess intensiteter och exklusiviteter.