Världen är inte svart-vit eller ens i gråskala utan i bländande fyrfärg med oändligt många nyanser. Ändå delar vi in den i enkla kategorier som man och kvinna, manligt och kvinnligt, hetero- och homosexuell, vän och ihop och så vidare. Det gör det lättare att greppa och prata om den komplexa och ständigt skiftande verkligheten.
Samtidigt sätter vi då tanken i språkets fängelse, som Daniel skriver. Ju sämre något passar in i våra svart-vita kategoriseringar, desto svårare blir det att förhålla sig till det. Antingen försöker vi passa in och uppmanar andra att göra detsamma eller också accepterar vi att vi inte gör det men dömer oss själva eller andra som felaktiga, bristfälliga eller misslyckade.
En kreativ lösning som queerteoretiker förespråkar är att använda etiketter som är baserade på estetik och valfrihet och inte har några ambitioner att kategorisera. Alternativt kan vi helt enkelt låta bli att etikettera. Svårare än så är det inte att bryta sig fri från begränsande tankesätt, men det hjälper inte mig som samtidigt har ett behov av att utforska mina relationer. Hur kan jag göra det annat än genom att beskriva dem med ord?
Jag inser att varje beskrivande etikettering är kategoriserande och därmed ett fängelse för min tanke, men genom att beskriva mina relationer på ett mer nyanserat sätt kan jag åtminstone göra mitt fängelse större samtidigt som jag möter mitt behov av att sätta ord på och prata om mina relationer. Istället för färre relationsord vill jag ha fler.
Ett första steg i denna min strävan är att försöka identifiera viktiga komponenter i mänskliga relationer. Här hemfaller jag stolt åt introspektion och reflektion över egen erfarenhet och låter följande fyra färger bli mitt förslag:
- Beröring. Att vara fysisk. Att till exempel ta i hand, kramas, dansa, hålla armkrok, hålla i hand, hålla om, vara intill, kyssa, smeka eller ha samlag med.
- Spänning. Positiv eller negativ känslomässig laddning. Att till exempel känna förtjusning, ömhet, förälskelse, längtan, åtrå eller passion med, men också exempelvis att avsky, hata eller vara rädd för.
- Delanden. Gemensamma aktiviteter och åtaganden. Att till exempel samåka, fika, samtala, luncha, festa, promenera, sjunga i kör, träna, uppleva, dela ett hushåll, köpa villa, äga hund eller ha barn tillsammans med.
- Intimitet. Att vara förtrolig. Att vara sårbar och visa upp tankar, idéer, minnen, erfarenheter, känslor, rädslor, önskemål, längtor, drömmar eller andra delar av sig själv eller sin kropp på ett mindre censurerat sätt. Det kräver att man tas på allvar och bemöts med respekt.
Ett sätt att beskriva en relation är genom att räkna antal ingredienser för respektive färg. Ju fler ingredienser desto intensivare färg. Att endast ha samlag ger en lägre beröringsintensitet än om relationen också inkluderar kyssar och smek. Att visa upp sig själv på flera sätt ger en större intimitetsintensitet än om endast några få sidor exponeras. Det går också att vikta de olika ingredienserna om så önskas. Kanske känner jag att jag delar mer om jag äter lunch tillsammans med någon än om vi fikar tillsammans?
Alternativt går det att beskriva sina relationer i termer av exklusivitet, det vill säga genom att räkna antal relationer med ett visst innehåll. Kanske sjunger jag i kör tillsammans med många men tränar löpning med en enda? Då har den senare relationen en mer exklusiv delandeingrediens än de föregående och ju fler exklusiva ingredienser en färg har desto exklusivare är den. Notera att beskrivningen inte behöver vara delad eftersom min enda löparkompis kan träna med andra. Om det är viktigt för mig kan jag ställa krav på exklusivitet eller träna med någon som delar min önskan.
Ytterligare en beskrivning är i termer av vi-känsla. Den tänker jag på som en generaliserad upplevelse av relationens alla färger. Den är kopplad till hur benägna vi är att leva oss in i och respektera den andres perspektiv. Vi-känslan kan rankas längs den skala som går från utgrupp via ingrupp till förening, för att stjäla ord från både sociologi och kristendom.
I ljuset av denna fyrfärgsbeskrivning blir det alltmer uppenbart för mig att varje relation de facto är unik. Att tärningen är kastad behöver i praktiken inte betyda att mina relationer kommer att se särskilt annorlunda ut. Det kan visa sig att det mest handlar om att jag tänker på dem och därmed upplever dem på ett annat sätt. Inte minst blir det lättare för mig att acceptera och njuta av de relationer som passar sämst in i kategorierna vän och ihop. Jag kan till exempel tillåta mig att vara intim eller förälskad utan att känna att relationen inte är hel om den inte innehåller ytterligare ingredienser.
Dessutom tycker jag att det visar sig när jag ber människor att beskriva vad det innebär att vara ihop med någon att alla har sin egen bild. Som jag ser det finns det en falsk trygghet i att komma överens med någon om att man är ihop, eller för den delen, att man inte är det, för vad är det då egentligen man kommer överens om? För mig känns det mer relevant att diskutera de önskemål vi har om relationens fyra färger och dess intensiteter och exklusiviteter.
Jag har sagt det förut, och konstaterar samma sak igen – det finns vissa, stora likheter mellan hur du och jag skriver på våra bloggar… både när det gäller ”analysdjup” och bredden på frågor som vi gärna lyfter… och för mig är det en väldigt nyttig upplevelse att inse hur svårt det kan vara både att greppa hela frågeställningen, och att försöka ge respons på helheten! :) Det är nästan omöjligt att ge respons på mer än några bitar, som man fastnar för… så jag hoppas att du inte blir irriterad över om jag missförstår den röda tråden i din tankegång! :) Jag vill faktiskt tacka dig för att du ger mig möjligheten till en insikt, fast jag såklart vet att du verkligen inte skriver som du gör för min skull…
Jag tycker att du har ringat in ”komponenterna” i en relation på ett bra och heltäckande sätt – det funkar i alla fall för mig också! :)
Det du beskriver som en ”begränsning”, dvs att definiera känslor eller en relation, upplever jag som motsatsen. För mig innebär orden inte ett fängelse – allt är alltid möjligt att omdefiniera – orden innebär för mig ett sätt att samla ihop intryck i lagom stora portioner, för att förenkla min syn på mig och omvärlden och för att därmed kunna komma vidare i en utveckling. Om inget ”får” definieras, blir det svårt att utveckla tankarna vidare… Jag tänker på bilden av all exformation som vi samlar in medan vi lever, utan att någonsin bli medvetna om allt, och som vi sedan samlar ihop i några väl valda ord som vi förmedlar via informationens smala kanal, till en annan människa som i sin tur har en massa exformation i sitt omedvetna som den kan använda i sin tolkning av det jag säger.
Men visst finns det upplevelser som är oerhört svåra att sätta ord på, ord som verkligen beskriver hela upplevelsen. Frågan är om det gör så mycket…? Om man förutsätter att mottagaren av ens ord har lika stor ”bank” av exformation som jag själv, så kanske de få orden ändå landar ganska rätt hos den andra? Eller så kanske den andra i stället får en helt annan bild av mina ord, men den bilden är kanske lika givande för den personen som om den hade förstått mig hundra procent rätt?
Om jag förstår dig rätt, så upplever du att du har begränsat din positiva upplevelse av vissa relationer, när du har velat kategorisera dem. Och nu vill du luckra upp ditt behov av att kategorisera – har jag förstått dig rätt då?
Nej, jag skriver inte för någon annans skull, utan för min egen, men det betyder inte att jag inte blir glad om mina formuleringar samtidigt kan ge någon annan något, för det blir jag. Inte heller blir jag irriterad om någon missförstår. Jag har full förståelse för att det är svårt att sätta sig in i en annan människas begreppsvärld eftersom jag själv tycker att det är en verklig utmaning.
Ja, jag upplever att jag har begränsat mig själv genom mina beskrivningar av verkligheten, men, som jag ser det, är det inte kategoriseringarna i sig som har varit mitt problem, utan att kategorierna har varit för få. Jag tror, precis som du, att kategoriseringar är nödvändiga, men att orden samlar i lagom stora portioner, som du skriver, är viktigt. För mig innebär lagom att jag vill ha fler kategorier för att beskriva relationer. Då kan fängelsets väggar bli så vida att jag känner mig fri istället för begränsad.
Nej, visst finns det saker som är svåra att beskriva och det finns till exempel inget slutgiltigt sätt att avgöra om två parters bild av en överenskommelse verkligen stämmer överens. Det betyder inte att man inte kan komma ganska långt, men hur långt beror förstås till stor del på intresse. Ibland är det, som du säger, inte så viktigt.
Det känns som att du har kommit en bra bit på vägen mot att förstå mina funderingar. Tack för visat intresse!
Jag tycker att det är intressant att läsa det du skriver. En sak jag har lite svårt att förstå orsaken till är att det tycks finnas ett behov hos dig att rangordna relationerna? Du pratar om vilken styrka de olika ”färgerna” får beroende på hur många kritierier inom den kategorin som fylls upp. Är det nödvändigt att gradera relationerna? Jag förstår poängen med att beskriva dem, men har svårt att se poängen med att gradera dem, även dina ord om exklusivitet tyder på en önskan att definiera ut vissa relationer som mer värda än andra.
Kanske har jag missuppfattat?
Jag behöver värdera relationer i den meningen att jag behöver vara klar över vilka relationer som jag vill prioritera och investera tid och energi i. Att till exempel reda ut missförstånd eller lösa upp konflikter är mödosamt och en investering som jag inte är beredd att göra i alla mina relationer.
Men det som gör att jag prioriterar en relation är framför allt hur mycket den ger mig, och inte intensitet eller exklusivitet. Hur mycket relationen ger mig tror jag beror minst lika mycket på vad mina andra relationer ger och inte ger.
Jag inser att det finns en risk att förväxla intensitet och exklusivitet med värde, men det är inte min mening.
Hur intensiv en relations olika färger är kan vara bra att ha koll på när jag funderar över vilka av mina sociala behov som är och inte är tillfredsställda. Får jag den fysiska beröring som jag behöver? Är mitt behov av intimitet tillfredsställt? Vad är det jag saknar och behöver söka efter i nya relationer?
Exklusivitet kan vara relevant på ett annat sätt. Som jag ser det är det fritt fram att komma överens om att något ska vara exklusivt för en gemensam relation om man vill. De flesta är ju ganska vana att tänka i sådana banor och om inte annat så kan en diskussion om en relations exklusivitet kanske leda till att båda blir mer medvetna om vilka önskemål de egentligen har på den punkten.
Jag vet inte riktigt hur jag gör angående det här med att reda ut konflikter. Jag tror att jag funderar på det när det kommer till en konflikt, vill jag reda ut det här, eller vill jag inte göra det. Vad är vinsten, vad tror jag att det skulle ge etc. Om en relation är väldigt konfliktfylld och inte känns särskilt vare sig konstruktiv eller givande så släpper jag det numera lättare än tidigare.
Hur avgör du hur mycket en relation ger dig? Är det känslan du går på, eller något annat? Om det beror på vad andra relationer ger och inte ger så låter det som att det ändå kan handla om en viss exklusivitet. Om det är den enda relationen som ger x och x är väldigt viktigt, blir det viktigare att reda ut konflikten då?
Angående dina sociala behov så tänker jag att det då är mer relevant att ta reda på om de är fyllda, än exakt vilka relationer som fyller de olika bitarna? Att se relationer som pusselbitar, delvis överlappande sådana. Saknas det en pusselbit är det bra att hålla ögonen öppna?
Beskriv gärna mer om vad exklusivitet betyder och när det är ”vettigt”, jag har svårt att se det som annat än ett sätt att bevisa viktighet på och jag tycker att det är ett bakvänt sätt att visa viktighet på. Jag tror att det ofta används som någon slags säkerhet, jag vet att du inte gör det och det med någon annan alltså kan jag veta att du vill ha kvar mig i ditt liv.
(frågor = intresse, inte kritik)
Jag går nog mycket på känsla när jag bedömer hur mycket en relation ger mig. Jag känner efter om relationen ger mer än den tar, och den känslan hänger antagligen ihop med i vilken utsträckning mina andra relationer fyller mina behov. Om jag har en enda relation som ger mig x så blir den relationen viktigare för mig. Om det sedan betyder att jag ska vårda den extra noga, skaffa mig fler relationer som ger mig x eller både vårda relationen och skaffa flera kan jag inte ge något generellt svar på. Det försöker jag komma fram till i varje enskild situation.
Om det är så här jag verkligen vill göra kan jag dock inte svara på. Jag måste få tänka på det.
Ja, det relevanta är om mina behov är fyllda eller ej. Bäst vore om jag bara visste det av mig själv, men på den punkten är jag som en diabetiker som behöver mäta mängden blodsocker för att avgöra hur mycket insulin som saknas.
Jag lägger mig inte i hur andra människor värderar sina relationer och vad det eventuellt fyller för syfte. De får göra precis som de vill. Däremot tycker jag att det är viktigt att prata om eventuella önskemål om exklusivitet. Det gäller framför allt relationer jag har med kvinnor som lever i mononormen.
Jag har inte heller tänkt färdigt angående engagemang i konfliktlösning, min ”automatiska” reaktion är att alltid försöka lösa allt. Det är alltså vad jag har lärt mig, jag försöker släppa lite på det, för jag tror inte att det är hälsosamt.
Jag brukar skriva dagbok, där jag funderar på vad jag vill göra, vad jag trivs med och om jag gör det. Då blir det ofta fokus på mina ensamgrejer, som att jag gillar att åka till havet, men sällan tar mig tid att göra det. Det kan också handla om att jag insett att jag inte träffat någon som jag gillar att träffa på länge, eller att jag vill göra mer av något som inkluderar andra. Men mest är det mina ensamgrejer jag glömmer bort och kommer på via dagboken.
Jag kan prata om exklusivitet, men inte på ett förhandlingssätt. Jag går inte in i relationer som kräver exklusivtet, för mig är det väldigt viktigt. Det handlar om att få vara självständig.
Att välja sina strider är nog bra.
Har du läst Tillsammans? Där finns en suverän diskussion om balansgången mellan andras perspektiv och det egna.
Är självständighet viktigt för dig ska du självklart respektera det.
(Mitt fyrfärgssystem är för övrigt tänkt att kunna användas av alla som vill, oavsett hur de ordnar sina relationer, och då behöver exklusivitet vara med.)