Jag vill ha medkänsla och förståelse. Jag vill bli uppskattad och respekterad. Jag vill känna mig omtyckt. Se mig! Älska mig!
Känner du igen dig? Chansen finns. Det mänskliga behovet av bekräftelse är så grundläggande att barn som inte blir sedda får men för livet och vuxna som fryses ut bryter samman och blir sjuka.
En familjerådgivare frågar dig inte om du och din partner verkligen älskar varandra. Istället är frågan om ni känner er älskade? Skillnaden är viktig, tycker jag. Frågor kring kärlekens innersta väsen är, som jag ser det, obesvarbara, men upplevelsen kan beskrivas och upplevelsen beror antagligen till stor del på hur väl ni lyckas fylla varandras bekräftelsebehov.
Hjalmar Söderberg skriver i Doktor Glas att ”man vill bli älskad, i brist därpå beundrad, i brist därpå fruktad, i brist därpå avskydd och föraktad”. Inte all bekräftelse får oss att känna oss älskade, men den som lyckas med det är den vi längtar efter allra mest. Den får oss att känna oss hela. Får vi inte den sortens bekräftelse är vi redo att gå så långt som att vi skadar oss själva eller andra för att få uppmärksamhet.
Här någonstans ligger det dubbla och ofta svårgripbara i bekräftelsebehovet. När jag som äldsta barnet i min syskonskara upptäckte att jag fick mina föräldrars uppskattning om jag var duktig, ansvarsfull och pålitlig skaffade jag mig en livsstrategi som har gett mig ett givande yrke, flera underbara vänner och fantastiska fritidsupplevelser. Samtidigt har den gjort att min självkänsla inte alltid är på topp och att jag har levt med en saknad inom mig. Beundran från andra och känslomässig belöning från mig själv har inte räckt till, när det egentligen är kärlek jag vill ha. Så det är inte alltid så lätt att säga om det vi gör för att stilla vårt bekräftelsebehov är bra eller dåligt. Ofta är det både och.
Ännu mer komplicerad är frågan om hur vi ska och inte ska bekräfta andra. Bäst är kanske att de själva får välja? Lär dig att tala dina vänners kärleksspråk. Är det komplimanger, gåvor, beröring, tjänster, tid tillsammans eller något annat som de uppskattar mest? Ta reda på det och ge ymnigt av den varan. Även om det inte finns några garantier så är chanserna goda att du kommer att få tillbaka.
Ett annat sätt att ge bekräftelse är genom validering. Det handlar om att för en liten stund leva sig in i en annan människas verklighet och känna efter vad man då känner. Kan du säga att den andres känslor och reaktioner är rimliga, utifrån dennes perspektiv, så har du gjort en validering. För att göra det behöver du inte tycka som, eller ens tycka om. Det går att leva sig in i, förstå och acceptera upplevelsen ändå och belöningen är underbar: Det skapar en stund tillsammans.
Referenser
- Gary Chapman, Kärlekens fem språk, Marcus, 2006.
- Anna Kåver och Åsa Nilsonne, Tillsammans, Natur & Kultur, 2007.