nätdejting

Jag hittade en artikeln i SvD från 2005 som refererar till en undersökning som genomförts på en amerikansk dejtingsajt. Här är några citat:

• 55 procent av alla män och 20 procent av alla kvinnor blir inte kontaktade av någon. […] Kvinnor mottar i genomsnitt meddelanden från 12,6 olika män medan motsvarande siffra för män är 2,6.
• Utseende är för såväl kvinnor som män den viktigaste egenskapen för att lyckas i sin internetdejting. […] För män är det dessutom bra att vara lång. Flest meddelanden får män som är drygt 190 cm långa. Kvinnor bör däremot inte vara alltför långa, mellan 160 och 173 cm är bäst. […] För kvinnor är optimalt BMI 17. […] Motsvarande värde för män är 27 […] Varken för kvinnor eller män är det alltså optimalt att befinna sig i normalzonen 18,5-25.
• Att vara rik är som man en stor fördel: ju högre inkomst desto fler kvinnor som tar kontakt. För kvinnor är sambandet mellan inkomst och framgång i stället U-format. Att tjäna lite är inte bra, men det är inte heller bra att ha en alltför hög inkomst. På liknande sätt förhåller det sig med utbildning. Män tjänar på att ha en hög utbildning, för en kvinna är det inte bra att vara alltför utbildad.
• Med tanke på att bara en procent uppger sig se sämre ut än genomsnittet och att 3,5 procent av användarna uppger sig tjäna mer än en och en halv miljon kr per år […] kan man fråga sig om dejtingsajter främst lockar de vackra och rika eller om det måhända är så att människor inte är riktigt sanningsenliga i sina kontaktannonser. Det senare är nog rimligare att anta.
• Ett av de mest etablerade resultaten i forskningen kring partnerval är att människor attraheras av personer som är lika dem själva. […] Det visar sig […] att även på internet attraheras människor främst av dem som liknar en själv. […] Utbildningsnivå och inkomst är mycket mer lika för dem som har utbytt kontaktinformation än för sajtens användare i allmänhet. Även fysisk attraktion är positivt korrelerad. Vackra människor matchar med andra vackra människor. Rika män tenderar dessutom att matcha med vackra kvinnor, men inte tvärtom.

Jag börjar förstå att internetdejting inte fungerar för alla; Jag är 176 cm lång, har ett BMI på 23, är inte rik, är arbetslös och har försökt ge en ärlig bild av mig själv. Då är det inte konstigt att jag inte är attraktiv.

Mitt medlemskap på dejtingsajten har gått ut. Under de tre månader som jag var medlem kontaktade jag runt hundra kvinnor. Av dessa svarade färre än tio en gång men i bara några enstaka fall ledde det till en dialog. Om man bortser från spam har jag blivit kontaktad av två kvinnor, men inte heller det ledde till något mer än några få utväxlade brev.

Jag är inte van att känna mig så oattraktiv: På dansgolv räcker det att jag visar upp mig under första dansen för att kvinnor sedan ska stå i kö. Mina studenter ger mig goda kursutvärderingar och vänner kommer till mig när de behöver någon som lyssnar och förstår.

Jag har funderat mycket på vad det är som gör mig så ointressant. Jag tycker att jag följde konstens alla regler: Jag laddade upp många bilder, jag la stor energi på att skriva en välformulerad presentation och jag fyllde noggrant i profilens alla fält. De kvinnor jag kontaktade valde jag med stor omsorg och när jag tog kontakt var jag noga med att berätta vad som hade fångat mitt intresse och med att skriva något innehållsrikt och genomtänkt. Jag provade allt från poesi till humor.

Den som läst min blogg vet att jag också har undrat om det är något fel på mig och om jag behöver utveckla min personlighet för att ha en chans att träffa någon. Jag har funderat på allt ifrån om jag är känslomässigt distanserad till om jag behöver vara beredd på att skaffa barn med en kvinna för att vara intressant. Med hjälp av personlighetstester och anknytningsteori har jag lärt mig mycket om mig själv, som jag har nytta av i olika sammanhang.

Den ursprungliga frågan om varför jag är så totalt oattraktiv på dejtingsajten är dock fortfarande obesvarad. Det vore intressant att veta om min berättelse är unik eller om det finns andra män som känner igen sig. Jag antar att det är först genom att jämföra mig med andra som jag kan förstå vad jag gjorde för fel, eller om det till och med finns någon inbyggd mekanism i dejtingsajten och dess sociala regler som gör att internetdejting inte fungerar för mig.

Nu lämnar jag hur som helst internetdejtingen bakom mig. Jag tror inte att det är nyttigt för mig att dröja kvar där jag inte känner mig omtyckt. Min självkänsla behöver bli bättre, inte sämre, så jag letar vidare efter andra sociala sammanhang där jag kan hitta människor som vill umgås med mig.

Jag undrar om jag när jag kryssade ”kanske” på om jag vill ha barn gjorde mig oattraktiv på dejtingsajten som jag gick med på i början av sommaren? Jag har sökt runt lite på sajten och det verkar som att de allra flesta kvinnor utan barn letar efter någon att skaffa barn med och att de kvinnor som inte vill ha barn letar efter någon som liksom de själva redan har barn. Tänk om förklaringen till min totala avsaknad av attraktionskraft är så enkel? Det vore en mindre jobbig förklaring än att jag ligger efter i min personliga utveckling.

Jag hittade kontaktannonser.biz, en sida som ger råd om hur man skriver kontaktannonser på nätet, och prövade att skriva en genom att bara följa deras mall utan att tänka själv. Så här blev det:

Svåråtkomlig och desperat man söker timid och följsam kvinna

… eller inte. =)

Nä, snarare: Klipsk, empatisk och verbal man söker samtalande och nyfiken kvinna för ett nära och långsiktigt förhållande.

Mina passioner: Jag dansar foxtrot till storbandsjazz med närvaro och intensitet, klättrar på klättervägg och klippa med stil och precision, skriver musik och dirigerar kör både känsligt och känslosamt och älskar att forska och undervisa.

Min sociala sida: Jag lyssnar, ser och lägger på minnet, är genuint intresserad av människor och pratar hellre om relationer och känslor än engelska ligan och bilmotorer. Jag föredrar förtroliga samtal på tu man hand framför många ytliga kontakter. Dessutom bloggar jag regelbundet och har flera goda vänner på nätet.

Mina styrkor: Jag har gott om IQ och EQ, är verbal och reflekterande samt nyfiken och äventyrslysten. Jag är kreativ, får saker och ting gjorda och fungerar som allra bäst i krissituationer.

Mina svagheter: Jag är inte alltid uppmärksam på vad jag själv vill och behöver, och blir obekväm med alltför många obekanta människor omkring mig.

Mina egenheter: Jag lever utan armbandsur, kalender och mobiltelefon, dricker inte alkohol, kaffe eller svart te, men gärna grönt eller rött, äger ingen cykel och åker sällan buss, men tvekar inte inför att gå långa sträckor till fots.

Min längtan: Jag söker en kvinna som vill vara min bästa vän och älskarinna och som är intresserad av att bygga ett nära och långsiktigt förhållande. Med dig vill jag prata om allt, våga vara mig själv och låta min sexualitet få blomma. Barn är underbara, men det är inte viktigt med egna.

Dina egenskaper: Du behöver inte dela mina intressen och egenheter men respektera dem precis som jag respekterar dina. Jag tror att du liksom jag kan formulera dina tankar och känslor i ord och att du delar min nyfikenhet och reflekterande läggning.

Och sist, men inte minst, min humor: Jag är aldrig ironisk och därför aldrig svår att förstå. ;) Tvärtom kan jag vara rak och ärlig och det finns risk att jag väcker känslor.

Kommentarer?

Här kommer ytterligare en version av kontaktannonsen. Jag fortsätter att experimentera.

I hela mitt liv har jag varit mån om att göra mitt absolut bästa. Jag vet hur det känns att springa en fjällmara och hur det är att arbeta fyra dygn i sträck. Jag har gått en av Sveriges tuffaste utbildningar och specialiserat mig så till den grad att jag nu antagligen måste byta inriktning för att få jobb. På min fritid bestiger jag berg och komponerar musik. Listan är lång.

Nu har jag förstått att jag försöker bevisa mitt värde med all denna prestation, men också att det inte fungerar så. Finner sitt värde gör man på andra sätt, som att ta känslomässig plats och att välja att vara med de som väljer att vara med en själv. Det är dags för mig att pröva nya strategier och att lära mig att ta för mig.

Jag har haft ett längre förhållande, men inget där jag har gett mig själv möjlighet att utforska vad jag vill och tycker om. Det vill jag göra nu och jag letar efter en kvinna som vill vara mitt resesällskap på färden. Du skulle få se mig blomma ut, känslomässigt och sexuellt.

Jag tror att du är intresserad av att utforska dig själv och att du har lika lätt att formulera dina tankar och känslor i ord som jag har. Jag tror också att du delar min nyfikenhet och äventyrslusta liksom min analytiska och reflekterande läggning.

Inget ”fake it ’til you make it” och ingen verbal lekfullhet denna gång, bara den nakna sanningen. Jag är mig själv närmast och skriver med det mod jag har när jag bloggar. Hur känns det att läsa?

Att skriva en kontaktannons verkar vara en svår konst. Här kommer mitt tredje, men antagligen inte sista försök. Jag prövar olika sätt att formulera mig på tills jag hittar något som fungerar bra. Se också naturvetarens och drömmarens versioner.

Jag är inte barnkär. Det är barn som tycker om mig. Jag tycker bara om att leka.

Jag är ingen underbar kavaljer. Det är andra som tycker om att dansa. Jag tycker bara om att upptäcka vad andra tycker om.

Jag är ingen människokännare. Det är människor som vill bli sedda som kommer till mig när de behöver någon som lyssnar. Jag är bara nyfiken.

Jag är ingen stor pedagog eller körledare. Det är mina studenter och körsångare som tycker om att lära sig nya saker. Jag tycker bara om att uppmuntra och hjälpa till.

Jag är ingen drömprins. Det kvinnor drömmer om är en fantasi. Jag bara leker, dansar, lyssnar, föreläser, dirigerar eller gör något annat som jag brinner för.

Jag letar efter en kvinna som tycker om mig för vad jag är och inte för vad jag gör. Jag tror att du delar min nyfikenhet och äventyrslusta liksom min analytiska och reflekterande läggning. Jag tror att vi kan prata med varandra och stötta varandra när vi utforskar oss själva, söker mod att vara de vi är och lär oss att ta för oss av livet.

Denna gång har jag försökt

• skriva enklare och rakare för att göra texten mer lättläst,
• säga något kort om vad jag söker utan att låta krävande,
• låtsas att jag brukar bli vald utan att ljuga för mycket, och
• ge sken av att vara mer varm och generös än vad jag vill erkänna.

Jag inser att jag fortfarande låter lite abstrakt i avslutningen. Det abstrakta tänkandet är en så stor del av den jag är att jag har svårt att låta bli.

Jag har också svårt att uttrycka mig utan att leka med sättet jag gör det på. Kanske är det den leklusten jag behöver släppa för att texten ska bli mer personlig och mindre distanserad?

Kommentarer mottages tacksamt!

Jag har gett upp mina försök att kontakta någon på den dejtingsajt som jag är medlem på, men har skrivit en ny kontaktannons om någon mot förmodan skulle läsa min presentation ändå.

Så ljuv är drömmen inom mig, undangömd, men inte bortglömd, om ett möte med en annan människa som drömmer om att möta någon som mig. Så innerlig är min längtan att skänka tid till den som liksom jag vill våga vara sitt sanna jag, lika ynklig och svag som förtjusande härlig. Så djup är min önskan att vilja vara någon nära som vill vara nära mig, att min dröm och min längtan aldrig lämnar mig trots att livet kan vara fyllt av så mycket annat som skänker mening och får mig att må bra.

Jag drömmer om att kommunicera, med alla de språk jag har, och jag drömmer om att bara vara. Jag längtar efter härliga äventyr, stora som små, tillsammans med någon som delar min nyfikenhet och upptäckarlusta. Jag önskar att möta någon som vill möta mina innersta tankar och som vill dela med sig av sina egna.

För jag tror att ett sådant möte kan vara ljuvt och härligt, mycket ljuvare och härligare än mödosamt och krävande. Jag tror på nära samhörighet mellan individer som strävar efter att vara tydliga, med vuxen uttrycksfullhet och barnslig leklusta. Jag tror inte på kärleken i sig, men på tålmodigt strävande och reflekterande människor med vilja och kreativitet.

Synpunkter?

Igår mådde jag underbart bra efter en fantastisk dag till fots i härligt väder och trolska skogar som avslutades med nakenbad i kall och klar sjö.

Idag mår jag förbannat jävla illa. Aldrig är avgrundsdjupet så nära som när man står på klippans topp.

Förra årets livskris drevs fram av att jag i år efter år fortsatte att välja kvinnor som ratade mig, trots att de ratade mig. Nu, när jag har varit där en gång, räcker det med tre veckor på en dejtingsajt för att jag ska falla igen.

Nu lägger jag ner dejtingen. Jag är uppenbarligen alldeles för instabil för sådana aktiviteter.

Jag fann ett sätt,
ett nätt litet trick,
att träffa rätt,
så lätt, mitt i prick.

Jag lockade till svar
när jag rimmade och skrev,
och helt plötsligt var
jag den som fick brev.

Men lyckan var inte lång,
för jag upptäckte strax
att jag gång på gång,
blev ratad när det var dags

för brev nummer två,
ett brev som aldrig kom.
Inget ”nej”, inget ”hej då”,
bara tystnad á la dot com.

Värst av allt är ändå
hur lätt jag börjar tänka
att enda chansen att få
en kvinna att mig skänka

lite uppmärksamhet
är att förvandla den jag är
till en duktig atlet
av verbal karaktär.

Och visst kan jag prestera,
det är mitt andranamn,
men att fortsätta leverera
och stå med öppen famn

när kvinnor vänder ryggen till,
får mig att förstå,
att jag faktiskt inte vill.
Jag är värd mer än så.