Här kommer ytterligare en version av kontaktannonsen. Jag fortsätter att experimentera.
I hela mitt liv har jag varit mån om att göra mitt absolut bästa. Jag vet hur det känns att springa en fjällmara och hur det är att arbeta fyra dygn i sträck. Jag har gått en av Sveriges tuffaste utbildningar och specialiserat mig så till den grad att jag nu antagligen måste byta inriktning för att få jobb. På min fritid bestiger jag berg och komponerar musik. Listan är lång.
Nu har jag förstått att jag försöker bevisa mitt värde med all denna prestation, men också att det inte fungerar så. Finner sitt värde gör man på andra sätt, som att ta känslomässig plats och att välja att vara med de som väljer att vara med en själv. Det är dags för mig att pröva nya strategier och att lära mig att ta för mig.
Jag har haft ett längre förhållande, men inget där jag har gett mig själv möjlighet att utforska vad jag vill och tycker om. Det vill jag göra nu och jag letar efter en kvinna som vill vara mitt resesällskap på färden. Du skulle få se mig blomma ut, känslomässigt och sexuellt.
Jag tror att du är intresserad av att utforska dig själv och att du har lika lätt att formulera dina tankar och känslor i ord som jag har. Jag tror också att du delar min nyfikenhet och äventyrslusta liksom min analytiska och reflekterande läggning.
Inget ”fake it ’til you make it” och ingen verbal lekfullhet denna gång, bara den nakna sanningen. Jag är mig själv närmast och skriver med det mod jag har när jag bloggar. Hur känns det att läsa?
Jag har följt med på din blogg, men kanske inte vågat kommentera… Egentligen har jag tyckt om alla dina kontaktannonser, men det kan ju bero på att jag känner dig lite bättre än så, eftersom jag har läst dig ett tag. Jag vet ju inte hur det skulle vara att läsa bara annonserna… En av dem var så… existentiell! Den handlade inte längre om man och kvinna utan om alla mänskors längtan… Den tyckte jag kanske mest om!
Själv dejtade jag förra sommaren… men nu får det vara. Jag tror jag skall börja tro på prinsen, han som bara kommer… eller låter bli att göra det! :)
Kul att du gillade den existentiella mest!
Klart prinsen kommer, lyfter upp dig på sin vita springare och rider bort i solnedgången med dig så att ni kan leva lyckliga i alla era dagar! =)
Tack också för att du vågade, carulmare! =)
Jag har gjort några små ändringar och lägger upp den senaste versionen här, mest som en dokumentation för min egen skull.
Ja, jo, jag tror nog att det är så nära som du kan komma. Det är personligt, originell annons för att vara kontaktannons, berättande, ärligt och bara du där du är just nu i livet.
Den som blir nyfiken får lära känna dig och ta reda på resten i samtal med dig. Vilket jag hoppas att de gör. =)
Och så en fin bild till det så… ;-)
Så nära vadå? Och varför kan jag inte komma närmre? =)
Jag vet inte Henrik! Det är nära dig. Tror det har med inställningen att göra. Det där jag menade med fake it til you make it var inte att du skulle låtsas vara nåt du inte är. Men med en tränad positiv intställning till dig själv så kommer en annan framtoning fram automatiskt, tror jag. Men jag tycker det räcker så här. Det är bra! =D