När jag läser om den olycka i vilken sex schweiziska fjälljägare blev offer för en lavin i Jungfraumassivet känns det skönt att jag redan förra hösten bestämde mig för att inte bestiga Eiger 10-18 augusti. Eiger är en av de tre topparna i massivet.
Jag har vänner som ska göra ett försök och jag har blivit tillfrågad om jag vill följa med. Anledningen till att jag tackade nej var inte att det är farligt utan att det är en utmaning. Jag vill inte att klättring ska vara ytterligare ett sätt för mig att vara duktig på. Jag är alltför högpresterande ändå.
Sedan fanns det ytterligare en anledning till att jag valde att stanna hemma. Då var jag osäker på hur jag skulle fungera tillsammans med andra människor under farliga och pressade förhållanden och utan plats för avskildhet. Nu känner jag mig starkare och är övertygad om att det skulle ha gått bra. Men det känns ändå skönt att jag valde att stanna hemma.
Ja, vilken tur att du inte var där. Din osäkerhet i att vara med andra människor utan chans att gå undan om du hade velat det, räddade dig. Du lyssnade till dig själv. Fast att det nu inte var samma datum som den här fruktansvärt tragiska olyckan skedde. Även din vilja till förändrig, att inte vara så högpresterande igen, kan man säga var till din fördel.Du skulle helt enkelt inte hamna i samma spår igen. :)