Igår mådde jag underbart bra efter en fantastisk dag till fots i härligt väder och trolska skogar som avslutades med nakenbad i kall och klar sjö.
Idag mår jag förbannat jävla illa. Aldrig är avgrundsdjupet så nära som när man står på klippans topp.
Förra årets livskris drevs fram av att jag i år efter år fortsatte att välja kvinnor som ratade mig, trots att de ratade mig. Nu, när jag har varit där en gång, räcker det med tre veckor på en dejtingsajt för att jag ska falla igen.
Nu lägger jag ner dejtingen. Jag är uppenbarligen alldeles för instabil för sådana aktiviteter.
Det är vi alla.
Ja, håller med, det är skit när man känner sig ratad och självkänslan får sig en knäck!
Såg en film häromdagen som hette Lie with me. I slutet säger en röst, jag tror det var den kvinnliga huvudrollen, så här:
You have to wait until you’re uncovered.
You have to wait with someone naked.
And then you have to wait some more.
eh…det där sista raderna…väntan… är verkligen en utmaning…
Det finns någon för dig. Därute. Det är jag helt säker på. Lika säker som jag är att det finns någon för mig. Tills dess tänker jag ha så j-a roligt jag bara kan.
Om jag kunde så skulle jag ge dig en sån där lång kram med varenda fiber av mig själv så att det känns i hela kroppen på dig, och du kan tro på mina ord.
Och, om jag vore man så skulle jag omedelbart bege mig till Brasilien. För en styrketår! Där kommer du träffa så många som vill ha dig så det anar du inte. Säkert. Jag lovar. Det skulle jag kunna hugga av min högra arm på. :) Trogna svenska män ligger högt i kurs där!
bless: Ja kanske är det så.
Bara jag!: Tack för kram!
Ska inte säga ”vet hur det känns”.. trots att jag tror att jag nog vet ungefär hur de känns.
Det är nog det som gör att jag har all sympati, empati och medkänsla med dig.
Samtidigt som jag desperat försöker intala mig själv att det finns en mening.
Att det finns en tid då en sån som du. En sån som jag.
Har sin tid.
För att möta kärleken.
Jag hoppas. Men tron sviktar.
Precis så kände jag mig i våras, när vi sågs! Man får ta pauser och hela sig själv, jag tror jag är där snart. Du kommer oxå att komma dit, men det är tufft. Förstår inte hur folk orkar dejta om och om igen.
Hoppas det var ok att jag lämnade en kommentar.
Saknar dig!
Kram!
Petra: Varmt tack för medkänsla och uppmuntran!
Supergirl: Du får gärna lämna kommentarer om du vill. Det är gott att höra att du börjar hämta dig och jag hoppas att det fortsätter på den vägen.
Skönt att höra =)