Jag fann ett sätt,
ett nätt litet trick,
att träffa rätt,
så lätt, mitt i prick.
Jag lockade till svar
när jag rimmade och skrev,
och helt plötsligt var
jag den som fick brev.
Men lyckan var inte lång,
för jag upptäckte strax
att jag gång på gång,
blev ratad när det var dags
för brev nummer två,
ett brev som aldrig kom.
Inget ”nej”, inget ”hej då”,
bara tystnad á la dot com.
Värst av allt är ändå
hur lätt jag börjar tänka
att enda chansen att få
en kvinna att mig skänka
lite uppmärksamhet
är att förvandla den jag är
till en duktig atlet
av verbal karaktär.
Och visst kan jag prestera,
det är mitt andranamn,
men att fortsätta leverera
och stå med öppen famn
när kvinnor vänder ryggen till,
får mig att förstå,
att jag faktiskt inte vill.
Jag är värd mer än så.
JAA, det är du verkligen!
Ibland tänker jag så här när det aldrig blir nåt med någon speciell jag fastnat för, mer än en början för att sen rinna ut i sanden:
Men det var ju också himla konstigt. Jag som är så himla trevlig, söt och vacker och rolig och helt underbar faktiskt. Och som har så mycket. Måste ju vara nåt fel på de där männen som jag intresserat mig för men som uppenbarligen inte vill ha hela mig.
Fast sakta men säkert har jag kommit fram till: Det är JAG som inte vill ha hela mig och visa hela mig. Och binda mig i en relation med nån som vill har allt med hela mig. Jo, jag vill. Men jag är inte redo. Än. Av nån oförklarlig anledning är jag inte redo för det jag tror mig vilja ha. Det är där skon klämmer.
Detta gäller bara mig. Jag delar med mig av nåt som redan börjat gå upp för mig, och som blir solklart när jag läser din text. De där kvinnorna är inte redo för dig. Och kanske är du snart helt j-a färdig med den sorten.
Att få nog är en bra nystart!
Och du, himla bra dikt. Rolig.
:)
– I Love You!
– Aaaooooooyyyyyyl!
http://www.youtube.com/watch?v=FrmxZpZWd6k&mode=related&search=
Åh, du är för skön! Du gör mig glad. =)
Känner dig inte – men det lilla jag förstått om dig är helt klart att du förtjänar mer. Det bästa.
*ler varmt*
Tack, Petra. =)