Nätdejting verkar vara en tålamodskrävande aktivitet.
Under de två veckor som jag har varit medlem har jag kontaktat 26 kvinnor. Fyra tackade för visat intresse men avböjde till fortsatt dialog. Två svarade en gång, men lät sedan konversationen dö ut. Övriga 20 svarade inte alls.
Om jag räknar bort spam har jag blivit kontaktad av två kvinnor, men inte någon av dessa väckte mitt intresse.
Min gissning är att många kvinnor, särskilt de som presenterar sig med bild, får så många brev att de inte orkar titta på alla avsändares profiler utan sorterar utifrån hur meddelandena är formulerade. Korta hälsningar åker då direkt i papperskorgen.
Jag har därför börjat lägga stor möda på mina kontaktförsök. Jag förklarar tydligt vad som har väckt mitt intresse, jag visar att jag har läst profilen och jag formulerar mig vackert, finurligt och med glimten i ögat. Jag skriver nu inte mer än ett brev om dagen och lägger aldrig mindre än en timma per brev.
Min nya strategi har ännu inte lett till att någon har svarat, men fler har börjat titta på min profil, så det känns som ett steg i rätt riktning. Kanske är det bara tålamod som krävs?
Sedan kan jag inte låta bli att fundera på vad det är på dejtingsajter som främjar traditionella könsroller; Vad är det som gör att män tar initiativ till fler kontakter än vad kvinnor gör och vill vi verkligen ha det så? Vad sägs om att turas om, så att varannan vecka kan bara killar ta nya kontakter och varannan vecka kan bara tjejer göra det? Jag tror att det skulle göra dejtingsajter mer trivsamma för både kvinnor och män.
:D Din gissning är inte bara god utan väldigt sann! Jag som kvinna med bild får så många svar där flertalet just är av typen: Hej!/namnet; Tjena; Hur mås det idag då?; Lämnar ett avtryck!; Hoppas du haft en bra helg!; Vad har du för dig en sån här kväll? Tjena tjejen, vad söt du är! Vad otroligt vacker du är! osv osv osv Kul med komplimanger, men efter jag-vet-inte-vilken gång-i-ordningen så g ä s p ;) Gillar dom som vill samtala.
Har du själv bild med förresten? Annars är det att rekommendera. Du får bra många fler, om inte svar, så ”tittar”.
Samtidigt som jag blivit oerhört nyfiken och glad över de få som, likt du gör nu, anstränger sig och skriver brev så finns det en fara med det:
1. att det blir just en ansträngning, men tyvärr känns det efter ett tag inte äkta utan mer som en prestation. Vad mer intressant ska komma i nästa brev för att man ska behålla den andres intresse. Toppandet går överstyr. Jag tror att det ska vara en balans mellan lätthet och djup. Man känner när det stämmer.
2.Ju mer man skriver och ju mer info man får om den andre så desto mer har man skapat sig en bild av den andre OCH då när man verkligen träffas så blir man nästan alltid besviken, vilket ju enbart beror på ens egen oförmåga att ställa om. Så mitt tips, vänta inte FÖR länge med att träffas.
Att jag använder ordet man beror på att jag talat med fler om det här och de instämmer för det mesta
Håller absolut med om varannan damernas. Sökte själv väldans mycket ett tag, men tröttnade då jag inte fann något intressant. Och vad det kan bero på, tja kanske är inte just nätdejting min grej. Eller så ställer jag oerhörda krav. Kan ju vara både och. Har blivit för självständig och oberoende eller nåt. :)
Tack för goda råd! Jag har bild på mig själv i min profil. Den extra mödan lägger jag bara på kontaktförsöken. Jag tror att kroppsspråk, tonfall, rörelsemönster och mycket annat som inte syns i skriven text spelar stor roll för hur man trivs tillsammans, så därför har jag tänkt att det är bra att ses så fort som möjligt. Nu har du gett mig ytterligare ett skäl.
Det verkar vara många som tröttnar eller blir besvikna på nätdejting. Jag hör själv dit, men med bättre insikt i vad jag söker och med större förståelse för spelets regler bestämde jag mig för att ge det en chans till.
Jag hör också till kategorin som tröttnat på nätdejting.
Det kräver en hel del engagemang och intresse tror jag.
Annars blir det nog så att man, precis som du skriver – sorterar bort det mesta som man kanske hade intresserat sig för om man inte blivit så blasé på något sätt.
För min del känns det inte schysst att vara där då så jag har gått ur alla (den) sajter…
Kanske kommer inspirationen tillbaka vid ett senare tillfälle.
Hoppas i alla fall att du ska lyckas bättre där ute.
/Petra
Det här med att männen tar mer initiativ i nätdejting (jag har ingen egen erfarenhet av det men jag tror er), det är ju litet intressant. Visst är det i linje med allt annat som rör kontaktsökande mellan könen…telefondejtinglinjer där killar betalat och tjejer ringer gratis…och när blev jag sist uppbjuden på dans, fastän jag är en sån liten pudding :)…o s v, det är männen som ska jobba för det…
Man kunde ju tycka att det skulle vara lättare att bryta mönstret i ett nytt, fritt och relativt anonymt medium som nätet. Att det ändå blir som vanligt visar hur enormt ingrott det där mönstret är i vår kultur.
Jag tror orsaken kan vara könsfördelningen på dejtingsajterna. När de började finnas och bli populära; tex mötesplatsen hade bara ca 10-15 % tjejer i början. Vilket gör att de blir/blev överhopade av kontaktförsök. Och därför finns det mindre andledning till att söka runt.
Ja, låter vettigt. Att teledejtinglinjerna är gratis för tjejer tyder på att de är i underskott även där.
Petra: Tack för lyckönskningar!
TheHolyGoat: I de danskretsar som jag rör mig är det mycket vanligt att tjejer bjuder upp. I logdanskretsar, där jag inte rör mig, är det varannan damernas och varannan herrarnas som gäller.
loppispoppis: Det hade jag inte tänkt på. Jag gjorde en snabb sökning och det verkar vara ungefär dubbelt så många killar som tjejer. Kanske en varannan-damernas-konstruktion skulle skapa en miljö där fler tjejer trivs och stannar kvar?
Jo, Henrik, det nog skillnad på danskretsar bestående av dansintresserade. I mitt fall handlar det mer om firmafester o dyl…