Inlägg nummer 60. Ett per dag i två månaders tid och det känns redan annorlunda. Trycket från alla tankar och funderingar är inte längre så stort. Det känns skönt. Ventilen gör sitt jobb.
Kanske är jag fortfarande den lille pojken som varje dag efter skolan behöver få berätta för mamma om vad som har hänt?
på ett eller annat sätt behöver vi alla uttrycka oss. Det är en del av att vara männsika, tror jag. =)
Du har säkert rätt. Jag tror att jag gav upp mitt letande efter människor som klarar av mina tankar och funderingar för mycket länge sedan. Det var nog ett misstag.
du kommer ställas inför nya chanser varje dag i livet. Trots tidigare vacuum. Du har alla möjligheter att varje dag hitta nya kanaler, nya människor, nya möten.
Det är sant. Också har jag ju min blogg. =)