Jag har ett beslut att fatta.
I sommar har jag planerat in en veckolång resa. Vi är ett gäng kompisar som ska åka och jag har fått veta att kvinnan som visade mig himmel och helvete och hennes vän ska med. Det har runnit en del vatten under broarna sedan vi umgicks och jag vill inte längre vara hennes pojkvän. Trots det kommer jag antagligen att bli svartsjuk.
Svartsjuka verkar vara en destruktiv kraft som kan orsaka smärta och skapa bitterhet om den får slå rot och gro. Det känns viktigt att jag tar kontroll över mina nyfunna känslor, precis som jag har lärt mig att kontrollera min vrede och låta den ta icke-destruktiva uttryck.
Sommarens resa skulle kunna bli ett tillfälle att lära känna min svartsjuka och en övning i att hantera den. Om jag är vaksam på mina reaktioner och försöker förstå vad som provocerar mig kanske jag kan undvika att bli provocerad. Jag skulle också kunna liera mig med en vän som är bra på att lyssna så att jag har möjlighet att uttrycka det jag känner. Om jag trots detta skulle uppleva destruktiva impulser kan jag pröva att kanalisera dem genom fysisk aktivitet.
Det enda sättet att ta reda på hur dessa strategier fungerar är genom att pröva dem. Jag tänker ungefär som Ronja Rövardotter att man aktar sig för att ramla ner i Helvetesgapet genom att hoppa över det.
Å andra sidan är frågan hur stora krav jag ska ställa på mig själv. Det är förstås mitt vanliga högpresterande och självdisciplinerade jag som talar när jag funderar över hur jag ska lära mig att hantera min svartsjuka. Det kan bli en jobbig vecka och om inte mina strategier fungerar är det både komplicerat och dyrt att dra sig ur när vi väl har kommit iväg. Kanske ett par dagar är en mer lagom längd på en sådan här övning?
Jag har som sagt ett beslut att fatta; Ska jag åka eller stanna hemma?
Jag tänker så här och nu formulerar jag mig grovt, men med ömsinthet för dig, första av allt ska du tillåta dig mer än att gå in i en relation av något slag (och jag menar att även om ni inte var ett etablerat par var den någon form av relation som jag förstår det) där någon vill ge dig så halvhjärtat som hemmel och helvetetskvinnan. Jag menar att hon var halvhjärtad eftersom hon inte kunde visa något av det hon visade dig inför andra. Mitt förslag är att du ska fatta mod gå ut i våren, se efter de kvinnor som vill ge sig helt till dig och som vill ta emot dig av hela sitt hjärta. Ta mod till mig och möt någon av dem. då kommer din vår att bli härlig, och veckan med himmel och helvetetkvinnan kommer inte att domineras av dina känslor för himmel och helvetekvinnan, utan av glädje för någon annan och av glädje för semesterveckans innehåll. då tror jag att du på sin höjd känner något litet stygn av det gamla. Så ut i solen med dig;)
Åh, tror du att det fungerar så? Du menar att om jag har någon att dela lust och närhet med så blir det lättare för mig att unna andra deras lycka? Att det skulle kunna påverka min svartsjuka hade jag inte ens tänkt på!
Jag tror att du på något sätt redan unnar dem deras lycka och kanske månar mer om den än din egen lycka.
Nu blir jag alldeles snurrig! Tror du att jag blir svartsjuk just för att jag unnar dem deras lycka? =)
Bless’ råd är jättebra, svartsjuka blir större ju mindre man känner sig och vice versa…
Jag tror att man kan se det som att du genom att inte unna dig sig att leva ut dina känslor och möta himmel och helvetekvinnan (h&k-kvinnan) på det sätt du önskar ger du dem större plats i din tillvaro än dig själv. Eftersom h&k-kvinnan valt den andre så finns risken att ditt känsloutlevande blir ett solouppförande, en aria som skulle ta plats och vara obekväm. Och då tror jag att du ser till det artiga i första hand och är tyst. Det kan man se som att välja bort sig själv och det ser jag som att det skulle kunna vara ett mönster hos dig. Du väljer inte dem som vill dig, utan du tar hjälp av kvinnor i att missunna dig själv en plats i solen. h&k-kvinnan är inte så mycket att göra åt, därför tänker jag att nu när våren kommer och du provar att gå ut med öppet hjärta och möta någon som möter dig med hela sin kraft, så är det som att du väljer att du är värd all kärlek och att du vill ge alla kärlek endast till den som vill vara i en fullskalig växelverkan med dig. Då krymper h&k-kvinnan i betydelse och kärleken och du och din vän fyller din värld till bredden.
Jag förstår hur du tänker och det låter rimligt. Tack för gott råd, bless!
Jag tycker att du ska åka!
Svartsjuka är inget som går att bota – tror jag.
Det är en fullständigt idiotisk känsla, verkligsgrundad eller framkallad av fantasin kvittar för den gör en precis lika konstig och märklig.
Dessutom vet vi ju inte vilka andra flickor du kommer att möta på resan. Kanske bleknar ”hon” när det dyker upp någon annan?
Tack för råd, Hossan! Jag måste nog tänka på saken ett par dagar.