Jag har gett upp mina försök att kontakta någon på den dejtingsajt som jag är medlem på, men har skrivit en ny kontaktannons om någon mot förmodan skulle läsa min presentation ändå.
Så ljuv är drömmen inom mig, undangömd, men inte bortglömd, om ett möte med en annan människa som drömmer om att möta någon som mig. Så innerlig är min längtan att skänka tid till den som liksom jag vill våga vara sitt sanna jag, lika ynklig och svag som förtjusande härlig. Så djup är min önskan att vilja vara någon nära som vill vara nära mig, att min dröm och min längtan aldrig lämnar mig trots att livet kan vara fyllt av så mycket annat som skänker mening och får mig att må bra.
Jag drömmer om att kommunicera, med alla de språk jag har, och jag drömmer om att bara vara. Jag längtar efter härliga äventyr, stora som små, tillsammans med någon som delar min nyfikenhet och upptäckarlusta. Jag önskar att möta någon som vill möta mina innersta tankar och som vill dela med sig av sina egna.
För jag tror att ett sådant möte kan vara ljuvt och härligt, mycket ljuvare och härligare än mödosamt och krävande. Jag tror på nära samhörighet mellan individer som strävar efter att vara tydliga, med vuxen uttrycksfullhet och barnslig leklusta. Jag tror inte på kärleken i sig, men på tålmodigt strävande och reflekterande människor med vilja och kreativitet.
Synpunkter?
Den är jättefin. Texten. Lika fin som jag tycker du verkar vara och tror att du är. =)
Men som kontaktannons. Jag vet inte. Du beskriver din längtan. Som är stark. Det kan inte undgå någon. Men jag får ingen bild av vem du är av annonsen. Jo, en längtande romantisk man. Och hur du ser på kärlek och möte. Och det är fint. Jättefint! Men ändå… du är så mycket mer.
Vem är du? Vad brinner du för? Det är din personlighet. DIG! Eller det jag tror att du är som jag ev fastnar för i en annons. Men det här gäller ju mig. Andra kanske fastnar för annat i en annons
Det är väldigt vackert beskrivet iallafall. Vill jag bara säga ännu en gång. Din längtan alltså.
Kanske trampar jag dig på tårna ännu en gång nu. Blir faktisk lite rädd varje gång jag ska kommentera dig, trots att jag gör det. För att du ska känna dig kränkt fast att jag aldrig aldrig aldrig skulle mena det medvetet.
Var inte rädd, vännen. Jag tycker om att du lämnar kommentarer. Det jag har svårt för är när andra talar om för mig vad jag känner, men om det händer säger jag ifrån och sedan är det inte mer med det. Att du berättar vad du känner och tycker blir jag bara glad av.
Det är en intressant tanke, att man är vad man brinner för. Jag ska fundera på det.
Ok, bra. Jag respekterar dig. :)
Tänkte på en sak till angående annonsen. De vackra drömmarna och önskningarna du har är bra, men samtidigt ganska generella. Är det inte så här vi alla vill ha det? Du kanske ska ta ner det på ett mer personligt plan. Dina viljor och din eller dina passioner. Annars är det lätt hänt att det låter abstrakt och distanserat. Som en vacker och klok idé om kärleken. Faktum är att när någon beskriver sig själv som en som vill och gör, i skrift eller i tal så blir den personen mer tydlig.
Jag har fått uppskattning och hört så många vackra komlimanger om mig själv från både män och kvinnor. Både utseendemässigt och hur jag är. Men vad säger det egentligen om vad den personen känner och vill med just mig och ingen annan. I det långa loppet. För det är när jag träffar någon som uttryckligen säger vad den känner, står för och vill med just mig. Så blir allt verkligare. Det går inte att komma undan. Då måste jag också konfrontera vad jag känner och vill med den personen. När det någon gång har hänt har jag blivit osäker. På vad jag vill. Och om jag duger. Och kanske därför också tidigare dragits till män som just inte är så tydliga. En slags spänning som jag tagit för attraktion. Idag tycker jag bara det låter otryggt. Men mitt beteende har kanske inte heller varit så tryggt för den andre. Att själv inte tydligt visa vad jag vill och känner med den personen för att jag inte velat vara den som vill mer. Stolhet och rädsla för att bli obesvarad och sårad. Och känna mig dum för hur kunde jag någonsin tro att han… Det fattade jag väl att han bara ville leka eller på sin höjd ha mig som en kompis… Skam för att visa mig vara någon som också vill bli älskad. Fast att jag vet att det är någon så fundamentalt för alla. Ja, om sanningen ska fram så är det nog lite dåligt självförtroende vad gäller män helt enkelt. Men jag kamouflerar det väl. Genom mitt självständiga liv och oberoende av andra. Och jag trivs väl så…ända tills någon låter mig smaka lite på hur det är att bli riktigt älskad. När det någon enstaka gång har hänt så är det svårt att värja sig. Allt ställs på ända och jag får nästan ångest. Kanske skulle jag lära mig att älska någon själv förresten. Inte bara uppskatta… Ok, detta var om mig..
Vidare…
En ”människa”. Jag tror att jag förstår din tanke med att framstå som öppen och att den kvinna du träffar vill du se som en hel människa i första hand. Men om jag inte tar fel så är det en KVINNA du vill träffa. Eller? Jag kan ha tagit fel. Du kanske är öppen för båda könen. Det står väl visserligen i din profil vilken läggning du har. Men ialla fall. Vad vill du ha hos en kvinna? Vad tänder dig? Sådant gör mig nyfiken.
Så en annons personligare, enklare men närmare dig själv. Skrivet från hjärtat.
Fast samtidigt. Allt hänger ju verkligen inte på en annons. Slumpen, tur, att man råkar vara på rätt plats vid rätt tidpunkt och båda befinner sig i rätt fas i livet för att träffa och kunna ta emot varandra. Och det kan ju lika väl hända i kassan på Konsum eller var som helst. Jag tror man måste vara öppen för det. Se sig om i sin omgivning, sitt sociala nätverk och öka sina möjligheter att rent fysiskt komma i kontakt med nya människor. Göra nåt av det man redan har. Gräva där man står. Men fråga sig om inte hålet kan bli större. Det gör du säkert för fullt också. Tror inget annat. Men ibland kan man ändå behöva påminna sig om att pröva nytt istället för att köra i gamla spår. Var nånstans finns det kvinnor t ex? Och var finns männen för mig? Inom områden som jag aldrig kretsar i kanske. För att dessa områden inte intresserar mig. Men om det är där kvinnorna/männen finns…
Och sen en annan sak, Henrik. Jag tror att du ska göra dig av med bilden av dig själv som en som alltid blir ratad, bortvald. Det är en offerbild. Och den gagnar dig inte alls. Det finns käcka slagord som fake it til you make it. Kan bli så trött på sånt. Låter som självbedrägeri ibland. Fast jag tror ändå att du skulle dra till dig fler kvinnor som vill ha dig om du såg dig lite mer som en som ALLTID blir vald. Även om du inte känner så just nu. Fake it…
Jag jobbar själv på det så jag vet… :)
I förra sommarens kontaktannons var jag mer specifik med vad jag söker, men fick då höra att jag ställde höga krav och hade många förutfattade meningar. Därför prövade jag en mer allmänt hållen form denna gång.
Att du uppfattar texten som distansierad är intressant. Den kritiken fick jag nämligen även om förra sommarens version, trots att den var mer konkret. Tycker du också att även den är distansierad? Jag undrar om det kan vara något annat som skapar effekten?
Visst är det en kvinna jag söker. Vad jag vill ha från en kvinna kan jag formulera i allmänna ordalag, som jag gjorde, men att bli mer konkret tycker jag är svårt. Jag har ju inte haft någon relation där jag har gett mig själv möjlighet att utforska det.
Visst, jag letar partner i min omgivning också.
Jaså, offerbilden skiner igenom i min text. Det är bra att du säger.
Men du vet väl vad som tänder dig? Alla har vi våra preferenser. Titta dig omkring! När du ser kvinnor ute. Vad fastnar du för? Vad gör dig tänd? Vad är du svag för? Vad får det att pirra i hela kroppen? (Från huvudet, hjärtat och snoppen ;-) Var inte rädd för att låta ytlig.
Den första annonsen är mer tydlig. Men inte så personlig. Distanserad kanske den upplevs för att den inte känns så urgent. En saknad av engagemang. Ungefär som att du kunde tänka dig att börja dejta lite nu utifall det finns nån som är intresserad…Fast samtidigt vill man ju inte verka desperat, så jag förstår dig.
Krav och förutfattade meningar. Tja, det kanske är sånt man har om man inte har så stor erfarenhet av sunda kärleksrelationer. Du kan välja att ta det som kritik eller en acceptans att det är där du står just nu och inget fel i det. Men det läser jag inte in så mycket även om det skulle kunna tolkas så i och med att du beskriver ditt höga IQ samtidigt som du söker en smart tjej, inget mindre alltså.
Du talar mycket om i den annonsen att du söker en självständig, sensuell kvinna som bejakar sin sexualitet. Jag får genast upp en fråga. Känner du dig själv så som du vill att hon ska vara?
Tänk om det inte alls är just ett förhållande du behöver just nu? Utan mest några härliga erfarenheter av njutningsfulla, sensuella och sexuella äventyr. För att mer ta reda på vad du vill ha hos en kvinna. Och först senare är redo för ett förhållande. Man kanske inte kan få allt på en gång. En sak i taget. Det är bara en tanke. Säkert fel.
Att skriva dramatik kan vara förlösande för att komma i kontakt med sina känslor, sitt innersta och det man vill berätta för andra. Dramatik ska ut, talas, ett uttryck dvs t r y c k a u t det som måste t r y c k a s u t. Det är inga välformulerade ord eller litterärt. Brainstorma och bara skriva, skriva…sen kan du säkert förkorta essensen av det i en annons.
Om du når dig själv når du andra, var det någon författare som sa. Här på bloggen gör du det. Jag tycker om dig. Just därför. Trots att du bara är nån okänd nånstans därute i cyberspace. :)
Vet inte om jag berättat det förut men en gång för länge sen satte jag in en annons i DN. Där läser man in sin annons. Man får en minut på sig. Sen förkortar dom den till några få rader. Andra kan alltså lyssna på din personliga röst. Och jag säger dig. Däri ligger så mycket information som inte alls står i en text och faktiskt, iallafall i mitt fall, kan bli helt avgörande. Själv hade jag ett heltidsjobb (tur jag var arbetslös just då) i att hålla reda på alla röstsvar som jag också fick och jag fick väl ännu en gång bekräftat att min egen röst låter snäll och trevlig. Och till skillnad från andra så kunde jag läsa in en annons så att den inte lät uppläst utan naturlig. Skådis som man är. ;) Det kanske kan tyckas orättvist mot dom som ännu lärt sig eller har den förmågan. Men oavsett om det lät uppstyltad eller inte hos vissa så är rösten verkligen avslöjande… Kanske nåt att testa? … :)
Innan jag för tre år sedan träffade kvinnan som visade mig himmel och helvete kände jag en stilla sorg över att det fanns så lite som berörde mig, men i mötet med henne upptäckte jag att jag kunde känna starka känslor, både lycka och förtvivlan. Jag tror att det var ett viktigt steg i min känslomässiga utveckling.
Visst kan jag säga att jag föredrar långa brunetter framför korta blondiner, men att se en skönhet på stan får det inte att pirra i kroppen på mig. En sak som jag dock har upptäckt tänder mig är när en kvinna säger att hon vill vara med mig. När det gäller det sexuella går min nyfikenhet åt BDSM-hållet, men sådana skriverier censureras på dejtingsajten.
Ja, jag är alldeles för självständig. Ända sedan tonåren har jag stått på egna ben och tagit hand om mig själv, eftersom jag har haft svårt att hitta någon som klarar av att möta mig i mina tankar och funderingar.
Ja, jag upplever att min sexualitet är lagd åt det sensuella hållet. Och ja, jag har slutat att gömma undan de delar av min sexualitet som kan verka skrämmande eller annorlunda. Jag har accepterat att jag är som jag är och funnit vägar att hantera det på. Än så länge är denna revolution i det tysta och på ett mentalt plan, men jag vill lära mig att ta för mig sexuellt och leva ut den jag är. Jag tror att det är lättast om även min partner är intresserad av att utforska och leva ut sin sexualitet.
När det gäller relationens form tror jag att jag behöver den trygghet som en mer långsiktig relation kan erbjuda för att jag ska våga utforska mig själv.
Jag tackar för ditt tips om att skriva dramatik. Jag ska fundera på om jag har ork nog att göra ett försök att skriva något bättre. Lite orättvist känns det att kvinnor överöses av kontaktförsök samtidigt som jag måste lägga stor möda på att utveckla min person och på att formulerar mig för att ens få ett ”nej tack” till svar.
Som en nödlösning tills orken att ta nya tag och formulera något mer funktionellt kommer åter har jag skrivit ett litet förord till min profiltext.
Det får duga så länge.
Men det kanske finns en BDSM-sajt! En kontakt och dejtingsajt för de som är intresserade av just det. Fast det har du kanske redan prövat?
Förstår vad du menar med en långsiktig relation och den trygghet det innebär att våga utveckla sig själv.
Själv förstår jag inte riktigt det där med BDSM. Men däremot rollspel. Att man kan vilja pröva på hur det är att leva ut t ex sin dominanta sida om just den sidan är outforskad hos sig själv eller tvärtom sin undergivna sida. Det är ju ett sätt att lära känna sig själv bättre och i den sexuella relationen kan man verkligen hjälpa varandra. Men jag har svårt för att förstå det där med misshandel. Och jag blir alltid lite osäker när jag hör att någon identifierar sig helt och hållet som än det ena än det andra sexuellt. Ser det mer som att man har olika behov sexuellt i olika faser och perioder i sitt liv. Fast visst är det nog så att en del har böjelser som är konstanta och ofta upprepande eller dominerande i sina liv. Än så länge har jag inte haft just den böjelsen. Men det vet man ju aldrig…
Jag fick lite kunskap om just det där med rollspel för flera år sen. På en kurs. Quodouska hette den och är en gammal indiansk tradition. Passade ju eftersom jag själv är indianska… ;) Lover Masks kallade de rollerna man kan anta. Det överraskande var att det finns så mycket humor i rollspelet. Det är nog viktigt, tror jag. Fast ibland undrar jag om jag inte kanske i vissa rollspel skulle skratta mer än känna mig upphetsad. Att det blir mer komiskt än en sexuell känsla. Hur som helst. Allt känns möjligt i de sexuella så länge man repekterar varandra.
Än så länge har jag bara gått Quodouska I två gånger, men nån gång ska det väl bli av att jag går II:an, den som fokuserar på den sexuella föreningen med nån annan. Har bara inte hittat någon jag vill pröva det med. Och som gått I:an. Det är ett krav för att få gå II:an. Den första handlar om den sexuella relationen till dig själv. Och jag tror att det är bra att ha den grunden först. Fast man gör ju alla övningar tillsammans med någon hela tiden.
Vill du kolla länken så varsågod: http://www.regnbagsdraken.se
Finns mycket i den shamanska och indianska traditionen att lära sig av. Vördnaden för naturen och allt levande. Något vi tappat i den civilerade världen, kan jag tänka. Jag hade iallafall inte talat med träd före jag gick min kurs.
Ja, det finns ett mycket bra community, Darkside, för de som är intresserade av BDSM och fetischism. Där har jag lärt mig mycket, men jag tyckte att det var svårt att skapa andra kontakter än rent vänskapliga. Kanske beror det på att jag är så oerfaren? Jag kände, trots allt, att jag inte riktigt hör hemma där. Inte än i alla fall.
BDSM är inte misshandel eftersom de lekar som leks, leks i samförstånd.
Det är inte så ovanligt att de som är intresserade av D/s-delen av BDSM är switchar, det vill säga byter mellan och finner njutning både i den dominanta och den undergivna rollen. Dessutom tror jag, som du, att sexualitet är föränderlig över tiden.
Sexuell förtjusning i träd kallas för dendrofili i västerländsk tradition, men det kanske inte var den sortens intresse du syftade på? =)
Sexuell kunskap inom shamansk och indiansk tradition kan jag ingenting om och jag blir väldigt nyfiken på vad det handlar om. Jag ska kolla länken och läsa på.
Tack för alla ambitiösa kommentarer! Jag har fått en del att tänka på.
HAHAHAHA, Nä, dendrofili var inte det jag syftade på! Visste inte ens att man kunde bli så tänd på träd. Hittade nyss en artikel i Expressen på nätet om en Amanda som var dendrofil. Förstod ingenting. Men visst, alla har vi våra böjelser. Dock så kan man känna den sexuella energin i naturen, helt klart. Men jag föredrar nog en människa att göra det med så att säga… ;)
Trädceremonin, för det är mycket ceremonier inom den shamanska traditionen, innebär att leta upp ett träd du känner är rätt. Sätta sig i tur och ordning i de olika väderstrecken och ställa några specifika frågor till trädet. Som är vist. För det har levt länge. Sen lyssna till svaren. Som jag sa. Vi i den civiliserade världen är inte vana vid det här och många förkastar nog det här som bara andligt flum. Men själv tycker jag nog att med lite övning så kan man känna den där kontakten med naturen och det är en härlig känsla. Naturen och djuren har ofta svar som kan hjälpa dig när du inte själv kan. Jag tycker det är magi på riktigt. Något som också är annorlunda är att tänka cirkulärt. Ofta tänker vi linjärt i västvärlden.
Nu ska jag spana i the darkside….hjälp….låter läskigt… ;-)
Och får du för dig att gå Quodoushka nångång så berätta gärna här hur du upplevt det. Kanske kan vi gå II:an tillsammans om det passar oss båda. :)
Jag kan få varma känslor och känna samhörighet med klätterklippor. De är mina vänner och de håller mig vid liv när jag är på långtur. Jag har därför inga problem med att förstå det härliga i att känna kontakt med naturen och att den kan hjälpa en att finna svar. Veckan i Lofoten fyllde absolut på mina kraftreserver och gjorde mig mer trygg och stabil i mig själv.
Det som blir flummigt och är svårt för mig att ta till mig är när man försöker förklara det man upplever genom att bygga religiösa eller andliga system som är mycket mer komplicerade och komplexa än vad som behövs för att bara förklara upplevelsen. Naturvetare som jag är, så har jag inget emot att bygga modeller, men enklast möjliga räcker bra för mig.
Det betyder förstås inte att man ska slänga bort all samlad erfarenhet och visdom som finns inom religioner av olika slag.
Det stod inte så mycket på sidan du skickade om vad Quodoushka går ut på. Jag ska göra ett försök att hitta mer information. Blir det något mer så återkommer jag givetvis och berättar mer om det. Kul också med en sexuell invit! Är nog definitivt en av de mer originella jag har fått! =)
Jag tyckte också att Darkside verkade läskigt innan jag vågade mig dit, men i efterhand måste jag säga att det inte finns någon annan plats på nätet där jag har träffat så många intelligenta, omtänksamma, verbala och varma människor.
Darkside. Man måste ju bli medlem. Vad jobbigt. Kan det inte bara vara en plats att gå in på utan att teckna medlemsskap? Även om det är gratis, enkelt och så… Man drar ju till sig cookies också säger de. Min dator som jag för några månader sen ominstallerade för att det var så mycket virus och problem. Vill inte ha sånt igen.
Nä, jag vågar inte ens gå in på denna sajt ordentligt. Fegis jag är va? :D
Fast jag tror säkert att det finns fantastiska människor där. Varför skulle det inte göra det?
Kanske går in där en annan gång. Jag sparar frågorna jag har om varför man vill bli bunden och vad det är för upphetsande med att få smisk mm Ja, du hör ju hur enkelspårig och fördomsfull jag är nu va? :)
Apropå Quodoushka så kan man säkert tycka att det låter flummigt och mystiskt. Men just då för ett antal år sedan behövde jag få kontakt med min egen sexualitet och då fick jag nys om den eller faktiskt, om jag ska vara ärlig så fick jag så tydliga tecken i vardagen som jag råkade vara öppen för just då att se, att jag skulle gå den kursen. Ceremonier av olika slag har alltid tillhört ursprungsfolk av olika slag bl a indianer och kanske är det inte bara indianernas traditioner de tagit efter. Men i efterhand så tänker jag så här: Jag tar till mig det jag behöver och tycker känns rätt och stämmer för mig. Jag prövar och ser vad som fungerar. En del saker var nya för mig då och det gav mig nya synsätt. Annat lämnar jag och tar inte för nån sanning som stämmer för mig. Men det kanske stämmer för någon annan. Efter att jag gått kursen började jag få så bra kontakt med katter. Och det var lite lustigt tyckte jag. Jag har varit uppvuxen med hundar. Och förstår mig på dessa djur. Men med katter har det varit annorlunda. Och nu var det som om jag hittat nyckeln till nåt nytt. Ett tag har det t o m varit katter som kommit springande och jamande mot mig. Hur förklarar man det? Jag behövde ingen förklaring. Bara uppleva att någonting inom mig öppnades upp där på kursen.
Tantra är ju också något jag varit nyfiken på. Men jag gick en gång en sån kurs. Och det var nog de sämsta och flummigaste ledarna jag varit med om. Och många av deltagarna kändes väldigt skumma. Nästa gång de skulle ha en kurs ringde de mig och ville absolut ha med mig som nån slags representant för de tyckte jag var så bra?!?! Fri och oblyg.?!!?? Va?!? Jag fattade ingenting. Ändå kan jag känna att det finns mycket i tantra som tilltalar mig. Behöver nog bara introduceras rätt in i den kunskapen.
Jo, men alltså jag är nyfiken på att utforska sexualiteten helt klart. Och det låter kanske konstigt att jag sa så där om att gå II:an tillsammans. Tänkte mig inte för. Förlåt! Men har man gått I:an så är det inte konstigt alls att både ställa frågan till någon eller att få den. Just där på kursen blev mycket så naturligt och öppnade upp mina ögon.
Och även om just den tantrakursen jag gick var kass så fanns det ju övningar som jag gillade liksom det fanns övningar på Quodoushka-kursen som jag tyckte om och fann gångbara för mig. Tantra är ju förresten en hel filosofi som man inte lär sig i en handvändning på en kurs som fokuserat på bara just det sexuella. Det är så mycket mer… precis som shamanism.
Sen är jag inte så intresserad varifrån källan kommer. Liksom med bibeln. Vem skrev texterna? mm. Andra kan få tro på förklaringar och sanningar men jag tror på den upplevelse jag får. Här och nu. Och ibland måste man kanske bara pröva nåt innan man fått tillräcklig förhandsinformation…
Skulle jag nångång få tillfälle att praktisera BDSM även om jag inte tror att jag kommer göra det, och det skulle kännas bra så är det just den upplevelsen just då som var bra men det behöver ju inte betyda att jag sväljer allt. Fasen vad jag tjatar om samma sak hela tiden. Börjar bli helt svimfärdig av hunger…..ska äta…
ursäkta….får återkomma….men det är så kul att prata med dig…. :) Berätta gärna mer om dina erfarenheter av BDSM.
Darkside är tänkt som en oas för människor som är vana att känna sig utanför, så det finns nog en tanke bakom att det krävs lite energi för att bli medlem.
Jag hade nog gissat att det skulle vara samma blandning av människor på Darkside som överallt annars, men Darkside verkar vara speciellt.
Jag har tyvärr inte så mycket egna erfarenheter av BDSM, men vem vet, kanske delar jag med mig av dem när de kommer. =)
Att ta åt sig av det som är intressant och fungerar och lämna resten låter som en bra strategi som nog är fruktsam i fler sammanhang än sex och religion.
Det låter bra att det känns så naturligt att fråga om vi kan gå II:an tillsammans. Du behöver inte be om ursäkt. Jag tar det som en komplimang.
Jag har gjort några små ändringar för att tona ner offermentaliteten och för att göra texten lite mer personligt riktat till den som läser. Den är fortfarande väldigt allmänt hållen, men jag är inte så säker på att vem som helst skulle skriva under på vad som står där.
Henrik!
har nu varit inne och läst lite, som du sa det finns en hel del att läsa. ibland blir jag lite generad, vet inte om set är för att jag tror mig veta vem du är.
jag måste säga att din kontaktannons tycker jag är vackert och poetiskt formulerad. den skulle inte mitt intresse för en deijt dock. känns lite för amitiös och omslukande för min smak. krävande på något vis. men vackert var det.
tycker att du är modig som delar med dig så mycket av dina tankar.
/pernilla
Hej och välkommen hit pernilla! Inte vill jag göra dig genererad. Om det är något du undrar över är det bara att du frågar. Lämna en kommentar eller skicka ett mail. Adress finns under om. Tack för respons på annonsen!
Åååh, vet inte vad jag ska säga…
Du har ju inte ändrat nånting. Egentligen. Utan klippt ihop alla de vackra orden och formuleringarna som du säkert tänkt länge och lagt ner stor möda på. Jag tycker fortfarande det är en vacker text. Men…
Henrik, får jag säga bara en kort sak till dig. Lyssna. Du duger som du är. Precis bara som du är. Kanske fattar du inte vad jag menar. Men det är det enda jag kan säga just nu.
Och ska du skriva nån kontaktannons mer….så är mitt råd: KILL YOUR DARLINGS och VAR DIG SJÄLV! Det räcker. Mer än väl.
KRAM HENRIK! KRAM! KRAM KRAM!
Nej, jag gjorde bara några små ändringar. Det är en nödlösning tills jag orkar göra ett nytt försök och börja om från början. Jag är ledsen om det gör dig frustrerad.