Jag tänker mycket kring det subtila i kommunikation mellan människor just nu.
Jag tänker på brunetten som jag med glädje noterar har lagt märke till mitt intresse trots att så få ord är utväxlade. Jag ser också att hon tycker om det.
Jag tänker på serviceteknikern som uppenbarligen inte märker att jag ser hans frustration när jag frågar det som tydligen går att läsa sig till.
Slutligen tänker jag på att över ett års träning inte har fått mig att ta större plats där jag känner att intresset inte finns.
En av målsättningarna jag satte upp för över ett år sedan var att finna vägar till rakare kommunikation. Där har ingenting hänt. Snarare har jag blivit mer subtil och mer medveten om graden av subtilitet i andras kommunikation. Kanske får det vara så.
Är det inte så att för att få rakare kommunikation måste man kommunicera rakare själv först? Och subtilitet och rakhet är väl mer än härlig och begriplig kombination, än kontradiktion?
Tycker du inte att jag är rak, eller vad är din poäng?
Ja, hur är det? Har rakhet och subtilitet med varandra att göra eller ej?
Intressant ämne du tar upp. Är det inte så att subtilitet kan vara rak kommunikation om både sändare och mottagare kan själva kodspråket? Men i grunden är det väl motsatser, rakhet och subtilitet – tänkar jag i alla fall…
Jag menar att du skriver att du ger akt på andras signaler och tolkar dem och då tänker jag på att det man tror om andras signaler är aldrig mer än en tolkning och en spegling av ens egna erfarenheter, och så tänker jag att du inte skriver om hur du gör för att vara rak. Det får mig att fundera om rakhet, om man kan se att rakhet lättast kommer från en själv eller om den ska börja med andra.
Daniels ”Är det inte så att subtilitet kan vara rak kommunikation om både sändare och mottagare kan själva kodspråket?” är också det jag tänkte,men inte så elegant formulerade.
bless: Min upplevelse är att jag är medveten om att mina tolkningar är subjektiva och att jag tar initiativ till rakhet. Jag får därför be dig bli ännu mer specifik: Vad syftar du på när du säger att jag skriver motsatsen?
Daniel: Jag instämmer med bless om att din formulering var elegant! =)
Men – varför vill du ta plats där det INTE finns intresse…? I mina egna funderingar om kommunikation har jag konstaterat att det handlar dels om själva kommunikationen – men också om hur prioriterat det är, i varje specifik situation/relation, att till varje pris nå fram. För mig har det varit till hjälp (minskad ”stress” eller hur man ska säga) att känna efter och konstatera att – nä, det är faktiskt inte värt det. (Sen kan det ju finnas relationer man ändå inte kan välja att lägga bort – då är det lite mer komplicerat förstås… Men ändå – man behöver inte lägga själ och hjärta i det som inte verkar ”ge” något ändå. Om du förstår hur jag menar…
Jenny, du slår huvudet på spiken! För ett år sedan, när jag insåg att jag skulle må bra av att ta mer plats, tänkte jag att vägen dit är att jag övar mig i att uttrycka mig, men under årets gång har jag insett att jag alternativt kan umgås mer med människor som är intresserade. Där är det ju hur lätt som helst att ta plats. Jag håller helt med dig om att det är bättre att släppa det som inte verkar ge något. Man har helt enkelt inte kontroll nog att få vilken kommunikation som helst att fungera. Det hänger ju på båda.