När det gäller förhållanden och kärleksrelationer har mitt liv varit en enda lång väntan. Jag har väntat på att jag ska bli mogen eller redo, jag har väntat på att den relation jag har ska bli bra eller jag har väntat på att den relation jag vill ha ska bli till. Det har inte varit en lyckad strategi. Trots 36 år fyllda har jag ännu inte fått uppleva den sorts relation jag söker. Jag har fortfarande inte fått möta någon med hela mig, mentalt, känslomässigt och sexuellt.

Nu finns risken att jag än en gång hamnar i väntan, denna gång med Supergirl. Hon säger att hon inte är redo att dejta och jag får anstränga mig för att lyssna på dessa ord istället för att börja hoppas på att hon någon gång i en obestämd framtid kommer att bli redo att dejta och då är intresserad av att dejta mig. Jag får anstränga mig för att fokuserar på att vi just nu vill olika saker och att det just nu inte finns något att bygga en annan relation på än den vi redan har i bloggosfären.

Tänk att detta är så svårt för mig, trots att mina ögon är öppna och att jag vet vad jag vill.