Följande text är skriven av ett annat jag, på en annan plats, i en annan tid, men jag känner att den är sann även här och nu.

O ljuva varelse! Tack för att jag fick känna vad jag inte visste att jag kunde känna. Med dig blev jag totalt överrumplad, fullständigt betagen och helt övertygad om att du var den rätta. Lycklig är jag som har fått känna så.

O hemska kval! Varken förr eller senare har mitt hjärta blivit så sargat och min själ lidit sådana kval som när du kastade mig mellan hopp och förtvivlan. Inte heller visste jag att jag kunde känna så. Tack för att du visade mig även det.

Du lärde mig att dansa på ett helt nytt sätt, med öppna sinnen, med total närvaro och med ett fullständigt givande av sig själv. Tack för det.

Du lyssnade på mina innersta farhågor, tankar och förhoppningar. Och du berättade om din himmel och ditt helvete. Din innersta sårbarhet la du i mina händer. Tack för att du vågade med mig.

Du åtrådde min kropp och tog i mig som ingen annan hade gjort förut. Tack för att du frågade vad jag ville och lyssnade på min röst. Du gjorde mig sexuell.

Tack för att du till slut, efter ett och ett halvt år, gjorde vad jag inte kunde och vad som var väldigt svårt för dig: Du lämnade mig en sista gång för att aldrig komma tillbaka. Det var ett avsked utan sorg. Sorgen hade sedan länge tagit slut.

Med dig vände jag ut och in på mig själv och blev ett nytt jag, ett jag som till en liten del består av dig. Därför kommer jag aldrig att glömma dig. Tack för allt. Jag hoppas att ditt liv är bra.