Jag äger inget armbandsur, ingen almanacka och ingen mobiltelefon. Jag har valt bort dessa tre för att det gör min tillvaro mindre stressad. Utan armbandsur styr inte klockan mig när jag inte behöver passa tider. Utan almanacka är jag tvungen att använda huvudet och när huvudet inte räcker till är det ett tecken på för många schemalagda aktiviteter. Utan mobiltelefon går det inte att få tag på mig när som helst och jag slipper göra brandkårsutryckningar.

Att jag inte har någon mobiltelefon upplever en del som mycket frustrerande. Att ringa till min hemtelefon och prata med mig är tydligen betydligt jobbigare än att skicka ett sms. Dessutom går det inte att bara säga ”vi hörs”; Ska man träffa mig måste man komma överens med mig i förväg och då kan jag planera min tid. Det betyder också att det inte går att använda mig som ett andrahandsalternativ att ta till utifall inget annat dyker upp. Bara den som väljer mig som sitt första alternativ får träffa mig.

Att inte ha armbandsur, almanacka och mobiltelefon är med andra ord ett sätt för mig att ta kontroll över mitt liv.