Jag äger inget armbandsur, ingen almanacka och ingen mobiltelefon. Jag har valt bort dessa tre för att det gör min tillvaro mindre stressad. Utan armbandsur styr inte klockan mig när jag inte behöver passa tider. Utan almanacka är jag tvungen att använda huvudet och när huvudet inte räcker till är det ett tecken på för många schemalagda aktiviteter. Utan mobiltelefon går det inte att få tag på mig när som helst och jag slipper göra brandkårsutryckningar.
Att jag inte har någon mobiltelefon upplever en del som mycket frustrerande. Att ringa till min hemtelefon och prata med mig är tydligen betydligt jobbigare än att skicka ett sms. Dessutom går det inte att bara säga ”vi hörs”; Ska man träffa mig måste man komma överens med mig i förväg och då kan jag planera min tid. Det betyder också att det inte går att använda mig som ett andrahandsalternativ att ta till utifall inget annat dyker upp. Bara den som väljer mig som sitt första alternativ får träffa mig.
Att inte ha armbandsur, almanacka och mobiltelefon är med andra ord ett sätt för mig att ta kontroll över mitt liv.
Häftigt och samtidigt otroligt irriterande för de som vill nå dig kan jag tänka mig. :)
Var och en har rätt att välja som den vill. Så du gör helt rätt i att ta kontroll över ditt liv, på ditt sätt!
Jag har inte heller något armbandsur, men dock mobiltelefon som får fungera både som tidpassningsobjekt för bussen, väckarklocka, och almanacka. Samt ”prata” med folk via sms, vilket egentligen tar betydligt längre tid än om man ringt och sagt det man ville….
Instämmer i att mobiltelefonen är ett stort stressmoment och de som säger att man inte behöver svara om man inte vill, känner inte mig
De flesta vänjer sig med tiden, men det tar ett tag för nya bekantskaper att acceptera mina val. =)
Om du tycker att du blir stressad av mobilen kanske du skulle pröva en mobilfri vecka någon gång, som ett slags mental semester?
Hur fan klarar du det? *skratt* Jag blir nästan provocerad, av blotta tanken.
Jag tror att det alldeles säkert går utmärkt och att det är ett bra sätt att få styrsel på sitt liv. Själv har jag inte klocka och almenacka, men mobil. Däremot tror jag att kanske hade jag fått bättre kontroll om jag började med att inte tappa bort klocka och almanacka hela tiden. För det är därför jag inte har klocka och almanacka. Mobilen tappar jag inte bort lika lätt, för den kan man ringa till och höra var den är:)
Ibland blir det krångligt eftersom jag har flera olika jobb, med orgelbundna arbetstider, barn som jag har vårdnad om på halvtid och egna studier vid sidan av. Men så tänker jag att det som faller ur är det mindre viktiga och det får jag fixa en annan gång.
Det är väldigt intressant att det kan upplevas som provocerande att vara utan de tre tingen. Och jag är ganska så säker på att du klarar dig väldigt utmärkt och har en alldeles utomordentlig kontroll över ditt liv:)
Sagan: Det går alldeles utmärkt. Däremot kan omgivningen uppleva det som ett problem ibland. Det är många som reagerar som du eller som tycker att jag är krånglig.
bless: Tänk om man hade kunnat slå sig själv en signal när man känner sig borta. Det hade varit praktiskt. =)
Jag gillar din tanke om minnet som en omedveten sorteringsmekanism. Säg den almanacka som fixar det! =)
Ibland tror jag att bloggeriet kan vara just så, att man slår sig själv en signal. Och när man ibland inte får något svar från sig själv kan det komme en kommentar som puffar en i fas med sig själv igen.
Jag gillar i och för sig det där krånglighetsmomentet =)
Sedan så håller jag med dig i mångt och mycket, men har dragit en annan slutsats än du. Och det är ju inte så konstigt, vi lever olika liv. Men det är helt klart intressant, hur som helst.
Att ställa krav på att alltid vara allas förstahandsalternativ låter lite märkligt måste jag säga. Jag kanske missförstår vad du egentligen menar, men det låter som att det är ”My way or the highway” som gäller. Är detta verkligen en strategi som leder dig till social framgång?
bless: Det är sant. =)
Sagan: Som vanligt går det att uppnå sina mål på olika sätt. Vilken väg man väljer är en fråga om smak och ibland kanske rent av en slump?
Diggi: Mitt krav är inte uttalat på annat sätt än att jag inte har någon mobiltelefon. Det går inte att vänta in i det sista för att se om något annat roligare dyker upp. Ska man träffa mig måste man komma överens med mig om det i förväg.
Det betyder inte att jag måste vara förstahandsalternativet för alla varje gång, bara att jag är det de gånger vi träffas. Jag accepterar att familj och annat går i första hand för det mesta.
Huruvida jag är socialt framgångsrik eller ej beror lite på vad du menar. Jag har inte en sådan social status att statusen i sig drar till sig människor. Däremot har min känsla av att vara värdefull stärkts sedan jag började välja människor som väljer mig och i det avseendet upplever jag mig som socialt framgångsrik.
Hm. Social framgång, det skulle jag gärna vilja få definierat. Min definition är nog lik Henriks, men jag inser att det finns andra tolkningar och är rejält nyfiken på dem. Hur vet man?
Vad som är framgång beror väl på hur man definierar målet. Vad man vill ha ut av sitt sociala liv, alltså. För en del handlar det om att ha ett stort kontaktnät som man kan ha nytta av och då är kanske mobil och kalender oundgängliga… Andra vill vara kända och aktade av så många som möjligt, ett slags skolgårdspopularitet alltså. Andra åter prioriterar kvalitet och närhet i kontakterna. Om man pejlar andan i medierna och försöker förstå vad som menas med ”social kompetens” i platsannonserna, så verkar det som om den sistnämnda sorten är ganska undanskymd idag, men det är kanske mest ett mediafenomen.
Armbandsur har jag varit utan i många år och det är lätt, klockor finns ju överallt. Kalender har jag bara för jobbet, mobil skulle jag inte vilja vara utan men det är mest för familjens skull. Det är bara att gratulera dig, Henrik, som klarar dig utan alltihop och tydligen är nöjd med det.
TheHolyGoat: Jag tycker om att du inte värderar utan definierar framgång utifrån behov och vad man vill uppnå. =)