Man vet att ens liv inte är så illa när
- ett återbud från den strulige klätterkompisen innebär att man får spendera en lördag på klätterklippan med två underbara kvinnor på egen hand,
- ens handläggare på Arbetsförmedlingen har en stor skylt bredvid datorn med texten ”Släpp taget om det du inte kan kontrollera och du kommer att bli fri” och verkar mer bekymrad över att man är arbetslös än vad man själv är,
- det enda problemet inför den kommande långhelgen är hur man ska hinna med att både dansa och klättra – vid två tillfällen,
- man får en inbjudan till inflyttningsfest hos goda vänner med små barn dagen efter att man har beklagat sig på sin blogg över att det är svårt att hålla kontakten med småbarnsföräldrar, och när
- man går till tandläkaren för första gången på femton år, blir undersökt av en ung och söt tandhygienist som i smyg spanar in ens underarmar och som berömmer en för att man är duktig på att sköta om sina tänder.
Det låter ju inte alls så pjåkigt. Njut du, vet ja’ !
Det känns riktigt bra och jodå, jag njuter! =)
:)
Nu slog det mig att hur är det då när det tar klivet från ”inte så illa” till bra. Eller är det bra, kanske redan?
Det är, trots att jag uttrycker mig lite försiktigt, bra redan nu. Skulle det bli ännu bättre återkommer jag med fler spaningar om det. =)
Mmm, jag kom att tänka på att man uppskattar det här med ”bra” desto mer efter att ha levt i ”inte så bra” ett tag. Eller hur?
Jo, så är det. =)
*skrattar* Tvåan var ju otroligt kul! :-) Inte är det så lätt att vara människa, eller ens arbetsförmedlare! ;-)
Annars lät det ju ganska lysande alltihop! :-)
Ja, visst är tvåan underbar! =)