Det blir alltför ofta så att jag inte riktigt vågar säga var jag står utan lindar in det på ett eller annat sätt. När munnen säger ett och kroppen ett annat blir budskapet dubbelt och resultatet väcker förvirring och frustration. Om den jag pratar med gör likadant kan det mest triviala samtal utvecklas till en konversation som liknar en förhandling i Mellanöstern.

Svårast är det med någon jag tycker mycket om. Då har jag mer att förlora och jag är mer rädd för att såra och att bli sårad. Det är med kvinnor som kommit mig riktigt nära som min egen förvirring och frustration varit som störst.

Ur all denna frustration har en ny dröm börjat gro; Jag drömmer om en rakare och enklare kommunikation med mina nära. Jag ser att min rädsla ställer till problem. Eller snarare det sätt jag hanterar min rädsla på. Kanske jag bara behöver hitta en annan väg att gå?

Som ett experiment ska jag pröva följande råd:

  1. Våga lita på att andra vill väl, även när känslorna svallar
  2. Våga lita på att andra vill kommunicera, när de kan

Att någon skriker åt mig i vrede eller vänder mig ryggen och går sin väg betyder ju inte nödvändigtvis att de vill mig illa eller inte någonsin vill prata med mig igen.

Råden är inte mina egna utan är hämtade från Dr Andie.