Jag har flera gånger refererat till Gary Chapmans bok Kärlekens fem språk, inte minst i inlägget kärlekens fem språk. Nu har jag dessutom faktiskt läst boken som är utgiven på Marcus Förlag.

Chapman är en god pedagog och duktig berättare, vilket gör boken lättläst. Anne Holmdahls översättning av fjärde upplagan hjälper dessutom till; Tidigare upplagor har enligt uppgift inte varit lika angenäma upplevelser.

Gary Chapman är en amerikansk familjerådgivare med över 30 års erfarenhet av familjerådgivning. Enligt Chapman använder människor olika språk för att visa att de tycker om någon. De fem språken är (1) komplimanger, (2) tid tillsammans, (3) gåvor, (4) tjänster och (5) fysisk beröring. Chapman menar att väldigt många äktenskapliga problem har sin grund i att man och hustru talar olika språk och därmed inte känner sig älskade. Botemedlet är att lära sig sin partners språk och börja ge vad han eller hon vill ha. I en relation där båda känner sig omtyckta går sedan det mesta att lösa.

Precis som jag skrev i inlägget kärlekens fem språk så är tid tillsammans ett språk som talades i överflöd i det hem där jag växte upp. Efter att ha läst boken har jag identifierat ytterligare ett; min mor uppskattade verkligen när jag lyssnade på henne och gav henne min uppmärksamhet. Att ge av sin uppmärksamhet är enligt Chapman en dialekt av gåvo-språket. Båda dessa språk behärskar jag och har använt mig mycket av i förhållanden, men även i andra relationer och inte minst när jag undervisar och handleder. Men att jag talar mina föräldrars språk behöver ju inte betyda att de är mina egna. Det kan ju också vara så att jag gav dem det de ville ha för att få deras uppmärksamhet. Men vad är det som jag vill ha?

Gary Chapman ger tre frågor som man kan ställa sig själv när man försöker finna sitt eget språk:

  1. Vad gör eller gör inte din partner som sårar dig allra mest? Motsatsen till det är antagligen ditt kärleksspråk.
  2. Vad är det du oftast har bett din partner om? Det som du oftast bett om är förmodligen det som du helst av allt skulle vilja ha för att känna dig älskad.
  3. På vilket sätt visar du din partner att du älskar honom/henne? Ditt sätt att ge kärlek kan vara det sätt som du själv skulle vilja bli bemött för att känna dig älskad.

Det jag gav mitt ex mest, så länge det fanns något att ge av, var tid och närvaro, det vill säga mina föräldrars språk. Jag försökte ibland att be om något, men det var mycket som hon tyckte kändes ovant och obekvämt och när hon inte ville bad jag inte igen. I slutändan var det inte mycket jag bad om. Det som gjorde ondast var att hon inte ville ta i mig och att hon inte var nyfiken på min kropp, så kanske är det en ledtråd?

Men kan fysisk beröring verkligen vara mitt språk, ett språk som inte talades i mitt barndomshem? Borde jag inte då ha sökt närhet? Känslig som jag var gjorde jag ju tvärtom och drog mig undan. Istället sökte jag bekräftelse genom att prestera och genom att tala mina föräldrars språk.

Jag vet nog helt enkelt inte vad som är mitt kärleksspråk. Det finns kvar att upptäcka!