I söndags var jag på någon sorts dejt och igår berättade hon att det inte blir någon mer. Tydligen känns det inte riktigt rätt.
Av någon anledning innebär kärlekens affärer alltid lång och tålmodig väntan för mig och sedan, när det väl kommer till kritan, är jag ändå inte intressant.
Jag tycker i alla fall att jag berättade för henne, både före och efter dejten, vad jag vill och känner, så när det nu inte blev något mer finns inget osagt. Det finns en lättnad i det och kanske hade jag fått vänta ännu längre om jag inte hade visat henne vem jag är.
