Hur tillfredsställer jag mina grundläggande social behov?

Ett problem, som jag har, är att det kan gå väldigt lång tid innan jag börjar känna att något inte är bra. När jag inte har ätit på ett tag blir jag hungrig, men min kropp verkar inte på samma sätt signalera saknad när till exempel mina känslor och tankar inte blir sedda. Det är först när de blir sedda som jag märker att något har varit fel. Så när jag inte kan gå på känsla får jag nu försöka resonera istället.

Eftersom jag inte lever i något förhållande måste alla mina social behov tillfredsställas i andra sociala sammanhang. Mina vänner är förstås viktiga och genom att jag tar eget ansvar för att odla givande relationer hoppas och tror jag att jag kan tillfredsställa mina behov, kanske till och med bättre än vad de villarenoverande småbarnsföräldrarna lyckas med?

Min blogg fyller också en viktig roll. Här öppnar jag mig och blottar många av mina mest ömtåliga sidor. Jag visar vad jag tänker och känner och förväntar mig att bemötas med respekt. Jag får ofta förslag på hur jag kan arbeta med min personliga utveckling, vilket i och för sig kan vara kul, men det viktiga är att bli sedd.

Intressant nog kan även en främling på ett dansgolv betyda mycket. Jag kan få fysisk närhet, uppskattning och ett hjärtligt bemötande.

Jag har funderat på om jag behöver lägga till något till mitt åtgärdsprogram för att se till att mina grundläggande social behov blir fyllda, men det viktigaste, att välja mitt umgänge med eftertanke, är redan en punkt på listan. I övrigt handlar det nog bara om att ta en titt på listan över de grundläggande sociala behoven någon gång emellanåt och tänka efter om något saknas mig.