Här är några glimtar ur mitt förflutna. Jag återkommer med kommentarer.

  • – Han är så känslig.

    Min mor förklarar för bekanta på besök varför jag, fem år gammal, springer och gömmer mig när vuxna skrattar åt mig.

  • – Neej, det där blev inte bra!

    Min far kunde uttrycka frustration och irritation. Jag har aldrig varit rädd för honom, men som barn tyckte jag att hans känslor kunde vara skrämmande.

  • Under låg- och mellanstadietiden levde jag med rädsla i mitt liv och jag tränade mig i att vara uppmärksam på andra människor så att jag kunde lägga benen på ryggen vid behov. Jag skrev om det i solar plexus.

  • När jag var 17 ville jag göra sexualdebut, men mina föräldrar satte stopp för det, vilket jag accepterade. Jag respekterade deras värderingar, men slutade prata med dem om sex och relationer.

  • Jag uppnådde aldrig någon vi-känsla med mitt ex. Jag kände inte att hon var förmögen att möta mig på det sättet och accepterade det.

  • – Det är något som inte känns riktigt rätt med dig.

    Jag förstod aldrig vad kvinnan som visade mig himmel och helvete syftade på. Jag uppvaktade henne under ett och ett halvt års tid med förhoppningen att komma på var skon klämde och därmed kunna göra något åt saken.

  • I våras var jag på dejt med den ej namngivna. Efteråt satte hon mig i en dissonant förhållning genom att kalla mig för egoistisk och känslosnål innan hon sa tack och adjö.

  • För några dagar sedan, på grund av blogg-läsares reflektioner, frågade jag mig själv om jag är så närvarande som jag själv har tänkt eller om jag bara är en kameleont som kan skapa en illusion av det.