HandslagSka vi ta i hand när vi ses? Eller ger vi varandra en kram? Om kramar är okej, hur långa får de vara och hur ofta får de ges? Får vi ta i varandra på andra sätt? Är det okej att gå arm i arm?

Vilka samtalsämnen är tillåtna? Finns det sådant som är för privat, som sex, relationer eller barndomsminnen? Hur är det med politik och religion? Går det bra? Eller ska vi nöja oss med vädret och kanske lite friidrott?

Hur ofta ska vi träffas? Om vi ses varje dag, blir det för mycket? Och hur sällan är för lite? Finns det en gräns när vi lika gärna kan säga upp kontakten?

Är det okej att hälsa på oanmäld eller ska man ringa först? Bör vi kanske inte umgås alls på tu man hand? Kanske på jobbet eller gymmet räcker?

Det verkar finnas massor med regler som vi förhandlar fram. Är det inte fascinerande att vi reder ut allt det här utan att egentligen prata om det? Vi tar det som det kommer och väljer det som fungerar bra. Först om det blir några större krockar eller missförstånd tar vi en diskussion. Men det är förstås inget konstigt med det. Vi behöver utforska relationen och tillsammans komma överens om vilka regler vi vill ha för att kunna umgås smidigt.

Så, å ena sidan definierar vi varje relation för sig och låter den bli unik. Å andra sidan finns det en massa generella definitioner, som “vän” och “ihop” som vi använder för att benämna våra relationer med. Orden är förstås bra att ha, men kanske mest när man ska beskriva relationen för någon utomstående. Det är smidigt och enkelt, men inom en relation räcker de inte långt.

Jag tycker att distinktionen är viktig. Om vi blandar ihop vår egen överenskommelse om relationens regler med tankar om hur en relation som beskrivs med ett visst ord ska vara begränsar vi oss i onödan. Du och jag är fria att komma överens om hur vi vill ha det och behöver inte styras av de ord vi sedan använder.

Insikten om att en relation inte är dess känslor utan en överenskommelse om hur vi umgås med varandra tycker jag också är befriande. Att komma överens om en relation är då inte att komma överens om vilka känslor som ska eller inte ska finnas. Relationen i sig säger då till exempel inte att jag måste känna på ett visst sätt för en partner eller att det finns känslor som jag inte får känna för någon som inte är det. Det sägs att kärleken kommer i många former och jag tror att det är väldigt sant, men det krävs att man är öppen för det.