Har du någon gång varit både trött och hungrig? Eftersom de båda behoven inte kan tillfredsställas på en och samma gång kan det kan vara frustrerande att känslorna drar åt olika håll. Knepigt, men egentligen inte konstigt. Ibland kan vi ju till och med ha motstridiga känslor om en och samma sak; Visst är det härligt med människor som inte censurerar sig själva, men jobbigt att de sårar andra?
Daniel beskriver ambivalens som något jobbigt, men nödvändigt för att vi ska göra val som får oss att må bra. Alla som har träffat kvinnan som Bo Kaspers Orkester berättar om i Ett & Noll vet hur slitsamt ett umgänge med någon som pendlar fram och tillbaka istället för att känna samtidigt kan vara, och det är antagligen minst lika jobbigt att faktiskt vara en sådan människa.
Med känslor är det inte någon tvekan. De är ofta både och. Notera också att förmågan att känna ambivalens varken är bra eller dålig. Den får ju oss att må både bra och dåligt.
Daniel har också skrivit om Sandra Bem som på 1970-talet ifrågasatte bilden av manligt och kvinnligt. Bem fann i sin forskning att människor inte nödvändigtvis är antingen manliga eller kvinnliga. Inte heller är de nödvändigtvis mindre manliga bara för att de är mer kvinnliga och vice versa. Det går alldeles utmärkt att vara både och eller ingetdera.
Inte heller är människor onda eller goda, smarta eller dumma, vackra eller fula, duktiga eller dåliga, utan allt detta på en och samma gång. På samma sätt kan en uppgift vara både svår och enkel, en handling kan vara både konstruktiv och destruktiv och det är fullt möjligt att samtidigt både acceptera och förändra.
Sådan är vår inre och yttre verklighet. Alla eventuella problem vi har med det skapar vi själva i våra huvuden. Oförmåga att hantera sådana konstruktioner benämns av kognitiva psykologer som ett antingen-eller-tänkande och ses som en kognitiv förvrängning. I tredje vågens beteendeterapi pratar man istället om en dialektisk förmåga; Hur väl vi lyckas förhålla oss till vår komplexa och ständigt skiftande verklighet menar man är avgörande för i vilken grad vi lyckas forma våra liv till det vi vill.
Intressant. Jag tror också att ambivalens, som du och Daniel beskriver det, är ett tecken på psykisk mognad… men jag är inte lika säker på att det är en egenskap som är särskilt efterfrågad i dagens samhälle. En kugge som vrider sig bara efter mycken eftertanke och tveksamhet…?
Nej, inte direkt, men samtidigt tror jag att människor som klarar av att fatta beslut i svårgripbara situationer står högt i kurs. En förutsättning för det är nog just att man kan känna flera olika saker på en och samma gång. Men sedan måste man förstås också kunna välja vilka känslor man vill agera på och vilka man vill släppa och låta vara.