Det sägs att det andra bungyjumpet känns väldigt annorlunda jämfört med det första. Då vet man nämligen hur läskigt det verkligen är. Men det betyder inte att alla upplever det på samma sätt. Upplevelsen verkar skilja, från ångest till eufori.
Kanske måste man skilja på en känsla och på upplevelsen av den? Erfarenheter och tankesätt är som en lins som förvränger, förstärker, förskönar eller förändrar.
Jag tänker på känslorna för en god vän, en flickvän eller någon annan nära. Jag har tänkt att de är olika för olika sorters relationer, men undrar om det är fel? Kanske är det linsen som gör att det verkar så?
Många hittar inte den rätta. De letar efter en skillnad i vad de känner, en skillnad mellan en vän och en kärlek. Är det en skillnad som finns? Vi har förstås vår lins. Hon som drömmer om någon annan och tänker att det bara går att vara förtjust i en kallar mig sin vän. Och hon som tillåter sig vara småförälskad i flera flirtar glatt medan hon väntar på den rätta med vilken det ska klicka.
Så jag har slutat fråga vad en kvinna känner. Det jag vill veta är om linsen och vad hon beslutar att hon vill. Då duger det inte med leenden, blickar, tonfall och kroppsspråk. Då är det ord som gäller.
