Miranda bloggar om en vän från 20 år tillbaka i tiden som hon inte längre umgås med men som hon fortfarande tycker mycket om och jag funderar över kopplingen mellan kärlek och och intimitet; Det är lättare att tycka om någon som öppnar sig och det är lättare att öppna sig om man känner sig omtyckt. Insikten är enkel men användbar; Känslor är svåra att påverka direkt men intimitet går att jobba på.
Mina erfarenheter är av skilda slag. Det var mycket som jag aldrig pratade med mitt ex om för att jag kände att hon inte var intresserad eller förstod, vilket säkert motverkade intimitet i den relationen. Sedan dess har jag träffat flera kvinnor som jag har kommit nära just för att vi har öppnat oss för varandra. Det gäller bara att välja intimitet med någon som vill samma sak.
Nu har jag gått och klurat på det här i några dagar utan att kunna sätta ord på vad det är som gör att jag inte får ihop den där ekvationen, även om den verkar så enkel och ”korrekt”. Det fattas ändå något för mig. Jag skrev ju häromsistens om att det inte känns riktigt bra att jag är så öppen i min blogg som jag är, att jag känner mig som om jag står och delar ut godis och ÄNDÅ inte känner mig respekterad av dem som tar för sig. Men det är klart – det är ju en väldigt ensidig intimitet, jag släpper in utan att få så väldigt mycket tillbaka (inte från de flesta – och faktiskt, inte av dem jag egentligen borde kunna förvänta mig något av). Så visst – preciserar man det till ”ÖMSESIDIG intimitet” så kanske att jag håller med dig.
Men jag grunnar vidare, kanske kommer jag på nåt konstruktivt om det här så småningom. (Och kanske inte…!)
En reflektion: Intimitet har ju också flera betydelser, den fysiska intimiteten har ju förvandlats till handelsvara och annonsspråk, och blir mer och mer kommersialiserad. Den känslomässiga intimiteten – den jag uppfattar att du talar om – verkar gemene man nästan mest rädd för, den flyr man och flabbar bort, betraktar som ”underhållning” och ”fascinerande” när man stöter på den, men sluter ändå omkring sig själv. Eller så är man intim och personlig om valda delar, och sluten kring andra – det ger också en sorts slagsida eller skevhet…
Som sagt – jag har många ofärdiga tankar här, känner jag… vet inte om jag fick något sagt med detta egentligen…!
Ja, en viktig detalj är att öppnandet och omtyckandet ligger hos olika personer. När du öppnar dig på din blogg gör du det lättare för mig som läsare att tycka om dig. Åt andra hållet finns ingen självklar koppling; Varför skulle du tycka om mig bara för att du öppnar dig? Det jag kan göra för att göra det lättare för dig att tycka om mig är att öppna mig tillbaka, till exempel på min blogg. Så, ja, ömsesidigt öppnande bereder plats för ömsesidigt omtyckande och vice versa.
Visst är det svårt med känslomässig intimitet, men om man tar små steg och känner att man får värme tillbaka så blir man modigare. Sedan finns det förstås ingen garanti för att man blir omtyckt bara för att man öppnar sig. Om man inte möts av värme, eller ännu värre, inte ens av respekt och acceptens, kanske man ska öppna sig för någon annan istället?
Jag tror att obalans eller skevhet i känslomässig intimitet i en relation kan vara ett stort problem. Samtidigt behöver det nog inte vara det. Det beror nog på vad de som ingår i relationen har för behov och hur de hanterar sina olikheter.
Du är varmt välkommen med fler tankar om det dyker upp sådana så småningom!