Jag tog ett inofficiellt MBTI-test eftersom jag var nyfiken på hur tydligt jag lutar åt det ena eller andra hållet. Intressant nog blev resultatet denna gång INFJ och inte ENFJ. Vikterna blev I 11%, N 38%, F 38% och J 78%. Jag ligger alltså och väger i gränslandet mellan introvert och extrovert, vilket jag har gjort i mina spekulationer här på bloggen också. Tydligast är J, min bedömande och planerande livsstil, vilket är föga förvånande.
Ja, men det där testet ger jag inte mycket för. Det fick mig till en ENFP men beskrivningar av den typen stämmer inte med hur jag är…
Jag tror att det är litet för få och kategoriskt förenklade frågor. Det klarar av att plocka de faktorer som man har riktigt stor övervikt för (som mitt N) men där det är mindre tydlig övervikt blir det rena lotteriet.
Ja, något skumt är det. Jag har nu läst om testet på nätet och du är inte ensam om att kritisera det. Jag tror inte att frågorna är för få, men det spekuleras i om de helt enkelt räknar ihop resultatet fel.
Dessutom tänkte sig Katharine Cook Briggs och Isabel Briggs Myers att variablerna är bimodalt distribuerade med en pik i varje ända av spektrat. I själva verket är de normalfördelade, så om ett test har svårt med nyanserna i gränsen mellan till exempel E och I kommer väldigt många att placeras fel. Det känns som ett grundläggande problem med typ-konceptet.