bless skriver om äktenskapets innehåll och form och jag funderar över vad äktenskapet fyller för funktion.

Jag börjar, inte med de gamla grekerna, utan betydligt längre tillbaka i tiden än så när vi levde som nomader på afrikas slätter. För artens fortlevnad var då parbildning viktig under de första kritiska åren av ett barns liv, men sedan var det bättre att röra om i grytan genom att skaffa sig en ny partner och öka den genetiska variationen.

När vi började bruka jorden ändrade vi våra livsvillkor. Det blev viktigt att hålla samman mycket längre än bara några år eftersom jordbruk kräver långsiktig planering. Där inte evolutionen hann med kompenserade vi med sociala konstruktioner och moral. Livslång tvåsamhet blev rätt och riktigt.

Nu, med jordbrukssamhället bakom oss och ett samhälle där den livslånga parrelationen inte längre är nödvändig för överlevnad är äktenskapet ett kontrakt som kan upplösas genom skilsmässa. Idag slutar vartannat äktenskap så och den nya normalfamiljen är en ensamstående förälder med barn varannan vecka.

Vilken funktion kommer äktenskapet att fylla i framtiden? Kommer vi att gifta oss för att vi tror att det är det enda sättet att ge våra barn en trygg miljö, för att vi stiftar lagar som gör det ekonomiskt fördelaktigt, eller för att vi bevarar den norm som säger att äktenskap, villa och Volvo är vägen till lycka?

Min gissning är att inte något av argumenten kommer att hålla. Tvärtom fortsätter vi nog vår vandring bort ifrån jordbrukssamhällets värderingar, inte minst därför att de på många sätt och vis är ojämlika och heteronormativa. Ett steg på den vägen är den pågående revideringen av äktenskapsbalken och diskussionerna kring homoäktenskap.

Så vad återstår? Finns det någon funktion för äktenskapet att fylla i framtiden?